Citizen K - Meet Citizen K Somewhere Up North

(Paraply/Plugged)

Wow! Det här är häftigt. Här kommer en Boråsare, bara sådär, och låter som inget annat i dagens svenska musikklimat. Klas Qvist har visst harvat runt ganska länge på de lokala scenerna (bl a som medlem i Band in the Attic) och släppte rentav ett självbetitlat soloalbum 2004, men jag har helt missat honom tills nu.

Med melodier som sylvassa spjut kliver så Citizen K fram som en De Tidlösa Sångernas Riddare. Och han bjuder på pop som den lät på de klingande gitarrernas tid. Det är Beach Boys-körer och flöjter, fågelkvitter och mellotron, dragspel och handklapp. Ett lapptäcke av smakfull musikalitet. Melankoliska ballader snirklar sig runt kyrkorglar och melankoli och sommarluftiga sextiotalsklanger och jag måste — återigen — häpna över melodikänslan hos denna naturbegåvning. Vad öser han ur egentligen? Vad fick han offra för det här?

Emellanåt drar det iväg med stora, episka anslag och blinkningar åt progressiv musik och folkrock och jag misstänker att han har minst en graningekänga nedstucken bland de brittiska sjuttiotalsskäggen. Och även om jag förlorar mina referenser lite där så känner jag igen ett bultande hjärta när jag hör det.

Jag kan inte nog pängtera att detta uppenbarligen är en man som sätter fokus på melodierna. Låtmaterialet är finsnickeri in i minsta detalj och han har lyssnat och lärt av mästare som Brian Wilson, John Lennon och Ray Davies. Att han emellanåt påminner om ett modernt retrofläktat band som Cosmic Rough Riders ska han ta som en stor saftig komplimang.

Citizen K har framtiden för sig.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Missa inte releasespelningen på Café KoM fredagen 25/9.