Bloodshot/Border
Kan du tänka dig en mix av Dexy’s Midnight Runners, Belle & Sebastian och Glasvegas? Det låter kanske lite crazy, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva denna kammarpoppande chicagokvartett. Förmodligen har de väggarna hemma tapetserade med bilder på Morrissey och bokhyllorna dignande av självförbrännande författare. Kanske inte mina bekvämaste referensramar, men det här är faktiskt så flämtande direkt att jag inte riktigt kan värja mig.
Det tassas på i tweepop-kostymer med poesiläsarrufsigt kavajsmart indiepop, men en hälsosam dos av postpunk och kantiga Television-gitarrer har också smugit sig in. Det är som om fluffet omringats av mörka moln. Det handlar trots allt om utanförskap; uttrycket ”fucked up” är återkommande. Och Belle & Sebastian-gullet, som t ex kan höras i rader som ”I met her at the vegetarian restaurant”, balanseras upp av stabila doser bitterhet och cynism; ”I hope that you catch syphilis and die alone”.
Indiekonnässörerna håller säkert hårt i sin lilla hemlighet men till och med bandnamnet tigger om uppmärksamhet.
Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.
1 kommentar:
Tack för tipset. Detta var riktigt bra.
Skicka en kommentar