Andi Almqvist - Glimmer

Rootsy

Det börjar med en mardröm (Sleeping pills) och slutar med förlust (Petra moved on). Däremellan får vi bekanta oss med bl a drunkningsdöden, droger och prostituerade i Amsterdam, liftande tyskor med ”Marlene-legs”, svarta skyar, krucifix och ögon rödsprängda av för många vodka shots. Det är ett bedagat romantiskt mörker; lika dekadent som värkande, lika teatraliskt som svidande upplevt. Var gränserna mellan verklighet och fantasi går är lika svårt att veta som när den njutbara drömmen övergår i hotfull mardröm.

Det är som om poeterna Baudelaire och Rimbaud och en absintrusig Strindberg tumlade runt i ett vansinnesjam tillsammans med Nick Cave, Tom Waits och en kvidande zigenarorkester. Helst på nåt uttjänt tivoli i en bortglömd grå öststatsförort.

Pelle Osslers spöklika och monstersvarta, men märkvärdigt suggestiva och masochistiskt vackra gitarrskrän passar naturligtvis Almqvists svärtat melodiska skrönor perfekt. Och Bebe Risenfors, som tidigare spelat med just Tom Waits, bidrar med bl a kontrabas, tuba och dragspel. Det är som om en cirkel sluts.

Det är också Malmösonen Andi Almqvists bästa album hittills.