House of Trout/Hemifrån
Jag tror först nästan det är Guy Clarks ”Cold Dog Soup” jag hör. Alla som hört det albumet vet att det är en komplimang som kan få vilken låtskrivare som helst att rodna sönder.
Men, nej, det sitter en annan herre bakom ratten. Och han är nöjd med fyra rullande hjul, full tank och en fungerande bilradio. I gengäld får vi bilburen americana av sådan klass att man undrar om det inte egentligen är Guy Clark som borde bli lite röd om kinderna.
Det finns en mogen självklarhet över Keith Miles andra album, som säger ”det här är mina sånger, mina hjärtebarn: sätt dig ner och lyssna”. Man kan inte annat heller. Med sväng (som i swing!), varm berättande folkton med countrykanter och en produktion som inte stänger ute ens en biltjyv bjuds en resa man hoppas aldrig ska nå sitt mål.
Vi får flapprig kontrabas, gospelkörer, femtiotalsreverb, jazzharmonier och sydstatsromantik. Men framförallt får vi en sångare och låtskrivare som kombinerar text och melodi med sådan finess och känsla att vi måste börja leta efter riktigt stora namn i referensböckerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar