Jag, och många med mig, hade missat den sorgliga nyheten att en av New Orleans finaste musiker och sångare gick ur tiden förra veckan. Oförlåtligt.Snooks var de flinka fingrarnas mästare och en känslig och fin sångare, som utan att blinka kunde växla mellan r&b, deltablues, pop, funk eller spanska klanger. Allt med samma oemotståndligt charmiga sväng. Han har varit en stor favorit för mig länge och jag skrev bl a såhär om hans inspelning av "Alberta" en gång i tiden;
Hösten 1989, bara en månad innan muren föll, besökte jag dåvarande Östberlin och som den musikdåre jag var (och är) finkammade jag förstås stadens alla skivaffärer. Jazz och klassiskt hade tagit sig igenom censuren. Och den enda popmusik som fanns var östeuropeisk. Och så fanns det lite blues. Bland annat Snooks som jag köpte på chans och förälskade mig i på stört. Man gör ju det. Den gitarren, den rösten! Det finns inte en mur som står efter man hört honom. LP´n jag köpte finns idag återutgiven på cd som "The Sonet Blues Story". Fast "Alberta" är inte med där. Låten finner du istället på "New Orleans Street Singer", Storyville 2005.
Jag rekommenderar omedelbart inköp av ovan nämnda "New Orleans Street Singer" samt den magnifika samlingen "The Complete Imperial Recordings". Sedan går man förstås vidare med "Down Yonder", "The Sonet Blues Story" (cd-titel), "Teasin' You" och "Soul's Edge". Själv letar jag bl a efter "Baby, You Can Get Your Gun".
Snooks Eaglin lämnade oss i onsdags eftermiddag den 18 februari. Läs mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar