fredag, november 25, 2005

Recensioner 2002



Chuck Prophet - No Other Love
New West/Playground Music Scandinavia

Med en släpigt vriden blues bjuder Kaliforniens Chuck Prophet in oss i sin värld av munlösa predikanter, dansande apor och kvinnor som tror att de kan flyga. I den världen är Tom Waits kompis med såväl J.J. Cale som Portishead — och Buffalo Springfield har aldrig splittrats.
Musiken på denna sjätte soloplatta befinner sig på behörigt avstånd från den countryanstrukna college-rock han ägnade sig åt i Green on Red på åttiotalet.
Här är det utmanande eklektiskt och tillbakalutat nonchalant på samma gång. Ett förföriskt och färgsprakande ljudcollage av lekfull soul, orkestrerad americana och fräcka samplingar.
Rörigt? Inte alls. I Chuck Prophets värld vet man nämligen att alla försök att kamouflera en medioker melodi är dömda att förr eller senare avslöjas.
8/10



Jason Loewenstein - At Six and Sevens
Domino/MNW

Multiinstrumentalisten Jason Loewenstein har tröttnat på att vänta medan Sebadoh-kompanjonen Lou Barlow leker vidare med sina sidoprojekt Folk Implosion och Sentridoh. Nu släpper han istället egen soloplatta. Och för säkerhets skull gör han allt själv. Influenserna hämtas från sent 60-tal, grunge och hardcore, låtarna döps till saker som ”I´m a shit” eller ”More drugs” och allt spelas egenhändigt (förstås) in på en simpel 8-kanalare.
Det skulle kunna bli hur trist och inkrökt som helst.
Men inledande riffbomben ”Codes” sätter genast en stämpel med texten ”alternativrocken är inte död!” i pannan på mig och även om skivan därefter tar ett steg tillbaka tycks låtarna växa för varje lyssning. Finurliga melodier träder plötsligt fram och de spår som först verkade bleka börjar sakta koloreras.
Du som är svag för de hårdare sidorna av Sebadoh kommer älska det här.
6/10

Lyssna även på: Sonic Youth, Mudhoney, Sebadoh, Pavement



LeAnn Rimes - Twisted Angel
Curb/Warner

Hon gjorde sensationell debut som 13-åring med singeln ”Blue” 1996 och jämfördes med countrydrottningen Patsy Cline. Därefter har hon kilat stadigt med topplistorna och bland annat gjort musik till tonårsfilmen ”Coyote ugly”.
På Desmond Child-producerade ”Twisted angel” är countryn som bortblåst och istället ersatt med tillrättalagd och radiovänlig modern r´n´b. Det är stråkar och bjällerklang, Madonnaflirtar och själlöst pompösa ballader om vartannat. Visst har hon en fin stark och klar röst, men likt en svensk Carola är den bortslösad på ett låtmaterial och en produktion mer intresserad av dollar och listplaceringar än konst. Trots stön, sexanspelningar och halvporriga foton lämnar den här skivan mig otillfredställd. Texterna? ”I´m only happy when I´m with you”. Typ.
1/10

Om du gillar det här lyssna även på: Shania Twain, Faith Hill, Britney Spears...; men om du har smak, lyssna istället på Patsy Cline (UTV/MCA:s "The Ultimate Collection" från 2000 är utmärkt)



Weaselface - Aces Only
Pink Honey

Omslaget till punkrockande Weaselface nya album gör mig genast skeptisk. En taskigt tecknad tatuering gjord av en småfull kåkfarare i Köpenhamns sjökvarter?
Inledande, charmigt stökiga, Motörheadcovern ”Bomber” får mig på bättre humör. En stund.
Med lager av hårt distade gitarrer, slamriga trummor och mullrande bas bjuder stockholmskvartetten på en gott-och-blandatpåse med rifflån ur den hårdare rockhistorien. Men, som ofta, med alldeles för mycket luft i påsen.
Trots stygga tillrop som ”you motherfuckin´ bitch” eller ”give me a fix, you fuck”, låter sångaren Matt Slammer mer i akut behov av toalettbesök än ilsken.
En såsigt seg version av Melanie C:s ”I turn to you”, och ett misslyckat försök att punka upp Ramones ”Death of me”, gör inte saken bättre.
Låt nästa lördagsgodis bli en ask smällkarameller från Hellacopters istället.
3/10

2 kommentarer:

Måns sa...

LeAnn Rimes - som en svensk Carola? :)

Honky sa...

Ok då, möjligtvis uttryckte jag mig lite luddigt där. Om du istället läser "likt en viss svensk Carola", är det bättre då? Äh, det blir ingen bra mening ändå. Skyller på att det är en gammal recension.