torsdag, november 24, 2005

Neil Young


Jag skulle kunna säga mycket om den här mannen. Formodligen den musiker som påverkat mig mest genom åren. Lyssnar in mig på nya "Prairie Wind" och växlar med en del äldre.
De "stora" skivorna ("Harvest", "After the Gold Rush", "Tonight´s the Night", "Rust Never Sleeps") lyckas alltid överskugga allt annat. Och visst är de onåbara - det är fakta - men glöm aldrig plattor som "Zuma", "Time Fades Away", "Comes A Time", "On the Beach", "Hawks & Doves" eller "Harvest Moon".
Jo, nog han har gjort några riktiga stolpskott, som "Everybody´s Rockin" (öh, rockabilly och rosa kostym, Neil?) eller "Landing On Water" (syntpoppen var väl aldrig riktigt menad för dig?) eller förvirrade saker man gärna hoppar över som "Are You Passionate?" (lita på din egen förmåga Neil, du har "soul" ändå) och "Greendale" (litterära drömmar och ofokuserat låtskrivande har väl aldrig gått vidare bra ihop?).
Annat är underskattat. Svärtan i "Time Fades Away" tangerar "Tonight´s the Night", syntarna på "Trans" kväver kanske ljudbilden mer än lovligt, men melodierna; lyssna på MELODIERNA.
"Prairie Wind" känns fortfarande som om han kunde ha gjort i sömnen. Han har gjort det lätt för sig. Men jag ber att få återkomma i frågan och lyssnar vidare. Just nu, ikväll är den 6/10.

1 kommentar:

Nietzsche sa...

Du skriver bra! Intressant att läsa. Ska man ge "Trans" en ny chans? Slog bakut i skivaffären när den kom och har aldrig lyssnat på den sen. Var inte rösten förvrängd också.