Pigeon Moods/Hemifrån
Det är inga konstigheter det här. Bara ett konceptalbum om ett resande mexikanskt cirkussällskap som är inspirerat av författaren Sara Gruens bok ”Water for Elephants”. Med en vän baryton berättar Davison dråpliga och/eller sorgliga berättelser om läppstift och rakblad, stripteasedansöser och elefanter, pistoler, mandoliner och kokainkyssar. Scenerna befolkas av karaktärer som den tatuerade Madeleine, ödlemannen, de siamesiska tvillingarna Lee och Kwan, de lesbiska älskarna Belle & Ophelia, enögde Pete och Black-Jack Mary.
Det låter som om Calexico, Tom Waits, Los Lobos och Den Skäggiga Damen krockat i spöktunneln; det är bluegrass, vaudeville, mariachi, R&B, funk, glamrock, ökenballader och burleska cirkusvisor om vartannat. Mörker, vansinne och skönhet i en kombination som får mig att tänka på malmömusikern Andi Almqvist.
Jude Davison är född i England men har bott i Kanada sedan 1975. Det här är visst hans artonde album (!) och jag måste erkänna att jag blir nyfiken på hur de sjutton tidigare låter med tanke på den måttlösa smältdegel de har lett fram till.
Det märkvärdiga är att det faktiskt håller. Hela vägen. Melodierna är tillräckligt starka och det eklektiska hålls samman — inbillar jag mig — av en vision om en resa, en helhet. Ett hederligt genomtänkt och genomarbetat album helt enkelt. Inga konstigheter således.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar