måndag, maj 29, 2006
lördag, maj 20, 2006
J.J. Cale
På begäran av Nietzsche och under svåra våndor har jag gjort en rankning av J.J. Cales album. Att betygssätta en gammal hjälte såhär är egentligen dömt att misslyckas och jag har ångrat mig redan. Han är ju trots allt helig för mig. Betyg lägre än 6/10 (eller stark trea) är hursomhelst otänkbart och på alla album finns åtminstone en låt som är 10/10. Nåväl, here we go; J.J. Cale topp 14:
1. Naturally 10/10
2. Troubadour 10/10
3. Really 9/10
4. Okie 8/10
5. "5" 8/10
6. Live 8/10
7. To Tulsa and Back 8/10
8. Grasshopper 8/10
9. Shades 7/10
10. Number 10 7/10
11. Closer to You 7/10
12. #8 6/10
13. Guitar Man 6/10
14. Travel-Log 6/10
Några låtar att lyssna på finns på MySpace.
En bra samling att börja med för den nyfikne är "Anyway the Wind Blows: The Anthology", som på två skivor hyfsat sammanfattar de första tjugofem åren.
Sorry Cale, förlåter du mig?
söndag, maj 14, 2006
Bäst april
Sådär, lite lagom försenad kommer den nu äntligen. Håll tillgodo.
HANG ON
bäst april 2006
1. Regina Spektor - Fidelity (3:47)
Surade lite när jag såg den förvånansvärt ointressanta uppställningen till årets Accelerator (varför kan inte The Raconteurs spela i Göteborg?). Blev dock nyfiken på den här Moskvafödda amerikanskan som jag hört mycket gott om innan. Och när jag första gången hörde henne spotta fram refrängen "It breakes my hea-a-a-a-a-a-a-a-a-a-aart" över någon slags violinknäppande R&B-indie, var jag såld. Fråga mig bara inte hur albumet i övrigt låter. Jag lyssnar bara på "Fidelity".
Från "Begin to Hope", Warner 2006
2. Willie Nile - Back Home (6:23)
Han promenerar, gungar, vaggar eller rullar fram. Som en trött, men nyfiket rusig Dylan. Som en vilsen själ i en allt för stor värld kantad av horor, världskrig, heliga kossor, rubinröda läppar, vin, weed och bluesmunspel. Det känns som om man färdas med honom. Det känns som om sången aldrig ska ta slut. Och det är just vad man också hoppas.
Från "Streets of New York", Evangeline 2006
3. Nils Lofgren - Frankie Hang On (3:41)
Albumet är en ojämn historia. På sina håll lider det av ett åttiotalssound som borde ha varit arkiverat för länge sedan. Som tur är finns dock en handfull riktigt starka låtar. Nästan i klass med hans sjuttiotal. Inte minst denna kärvt rockiga sak, som gästas av Graham Nash och David Crosby.
Från "Sacred Weapon", Hypertension 2006
4. The Flaming Lips - Free Radicals (3:41)
The Flaming Lips goes Prince? Ja, det låter nästan så när Wayne Coyne, med en bitter glimt i ögat, falsettfunkar över skitiga gitarrer och glamrock-körer; "You think you´re radical / But you´re not so radical / In fact you´re fanatical".
Från "At War With the Mystics", Warner 2006
5. Neal Casal - You Don`t See Me Crying (4:03)
Hans upptäckt av sextiotalspop och orkester känns som en befrielse. Det kanske kan rädda fler ensamma gitarrpojkar?
Från "No Wish to Reminisce", Fargo 2006
6. C.AARMÉ - Ti Ca Tu A (2:52)
"It doesn´t get any better / Ich doesn´t get any better than this". Nä, inte kan man motstå göteborgsarméns ettriga stackatohardcore. Det går bara inte.
Från "Golden Retriever/Ti Ca Tu A", cd-singel, Burning Heart 2006
7. David Hines - I Go To Pieces (2:35)
Den här charmiga Elvis Costello-besläktade popbagatellen hittar jag på första samlingen i serien "Home Runs"; ett beundransvärt projekt startat av skivsamlande powerpop-fanatiker i Vara.
Från V/A "Home Runs: Songs That´ll Take You All the Way: North American Pop From 75-85", Play Ball! 2000
8. Jim Noir - Eanie Meany (2:44)
Förlåt, men jag måste ta ett citat här också. Kan man annat än älska en låt som börjar med texten "If you don´t give my football back / I´m gonna put my dad on you"? Självklart inte. Och när texten ackompanjeras av den soligaste sextiotalspopen hitom Cosmic Rough Riders är alla tvivel definitivt undanröjda. Ett enmans-Beach Boys är väl precis vad världen behöver år 2006?
Från "Tower of Love", Atlantic/Warner 2006
9. Wilson Pickett - Don't Let The Green Grass Fool You (2:49)
Uppfunkad av Philly Soul-producenterna Kenny Gamble och Leon Huff visar Pickett, som hade sina största hits på sextiotalet, att en sydstatskatt kan svänga på svansen även på modernare storstads-dansgolv.
Från "In Philadelphia", Rhino 1995 (ursprungligen på Atlantic 1970)
10. Irma Thomas - These Four Walls (3:10)
Kent fortsätter sin hälsobringande återutgivning av sextio- och sjuttiotalens många bortglömda sydstatshjältar (ni missade väl t ex inte Doris Dukes fantastiska "I´m a Loser" som överglänste det mesta i fjolårets återutgivningshög?). Souldrottningen från New Orleans sjöng in denna Swamp Dogg-producerade rysare 1970. Den borde ha slagit världen med häpnad, men gjorde det inte. Kanske vi är mogna idag?
Från "A Woman´s Viewpoint: The Essential 1970s Recordings", Kent/Ace 2006
11. Candi Staton - His Hands (5:48)
Candi Statons gudabenådade röst, Will Oldhams fingertoppskänsliga låtskrivarbegåvning, indiekufen Andrew Birds stråkar och Lambchops Mark Nevers produktion skickar oss rakt upp i evigheten. Southern soul blir inte mer southern soul än så här 2006.
Från "His Hands", Honest Jon's 2006
12. Warren Zevon - The Factory (2:45)
Med hjälp av bl a R.E.M.:arna Peter Buck, Mike Mills och Bill Berry och med självaste Bob Dylan vilt tutande på munspel rockar cynikern Zevon loss i denna charmigt kaotiska proletärsaga.
Från "Sentimental Hygiene", Virgin 1987
13. The Beach Boys - Kiss Me Baby (2:37)
Rockkritikern Dave Marsh säger i sin skamlöst underhållande bok "The Heart of Rock & Soul" (Da Capo) att "I wouldn´t trade this little B side for all of Pet Sounds", och även om jag personligen skulle tveka vid ett sådant byte, så förstår jag vad han menar. Denna lilla vemodigt romantiska popsång drar i känslotåtarna som få.
Fotnot: Marsh listar i sin bok "the 1001 Greatest Singles Ever Made" och listan, för den som är intresserad, finns här. Själva listan är förstås underordnad texterna om låtarna och vill man ha dem så får man helt enkelt skaffa boken, vilket jag rekommenderar varje seriöst musikintresserad människa att göra.
Från "Today!", Capitol 1965
14. Sade - By Your Side (4:34)
Den här behöver väl ändå ingen presentation? En av världens allra bästa kärlekssånger. Bara.
Från "Lovers Rock", Epic/Sony 2000
15. Wynn Stewart - Another Day, Another Dollar (2:29)
Skönsjungande Stewarts hårdsvängande honky tonk-hyllning till arbetarklassen klättrade på countrylistorna 1963. Och nog är han värd att nämna i samma andetag som andra stora Bakersfieldgrabbar som Buck Owens eller Merle Haggard.
Från "California Country: The Best of the Challenge Masters", AVI 1995
16. Grandaddy - Disconnecty (3:34)
Inte det bästa jag hört med UFO-skägget Jason Lytle och hans kumpaner; kanske inte ens det bästa från sista (ja, sista!) albumet "Just Like the Fambly Cat" (som jag inte hört i sin helhet än) - men det är ändå Grandaddy! Det räcker. Detta sällsynt originella band lämnar ett hål efter sig, som bara till viss del fylls av Mercury Rev och The Flaming Lips. Lytles skägg, som nu lär vara avrakat, blir även det svårt att ersätta.
Från "Sonically Speaking, Vol 28", Tidskriften Sonic, april 2006
17. Bruce Springsteen - If I Should Fall Behind (2:57)
Har ni glömt att det faktiskt fanns bra låtar på "Lucky Town" också? Här är en, som får åtminstone undertecknad att känna sig redo att knyta hymens band med underbettet från New Jersey. Om det inte vore försent, förstås. Broken Records gjorde en egen tolkning av denna kärleksvisa på just ett bröllop härförleden.
Från "Lucky Town", Columbia 1992
18. Drive-By Truckers - Aftermath USA (3:16)
Sydstatskepsarna leker fylleriffig slashasrock a lá The Faces. Då låter det så här...bra!
Från "A Blessing and a Curse", New West 2006
19. Urban Dogs - Sex Kick (2:09)
Pang-på-rödbetan-punk med skit under naglarna och svettig pubrock-feeling. För vänner av The Vibrators eller Sham 69. Vill minnas att jag fick tipset någonstans härifrån.
Från "Urban Dogs" (New Barbarians), Cleopatra 1993
20. Bettye LaVette - Thru the Winter (5:49)
Hon fick en liten - välförtjänt - renässans med fjolårets "I´ve Got My Own Hell to Raise"; men missa inte heller det tillbakalutade bluesalbum som denna countrysoul-ballad är hämtad ifrån.
Från "A Woman Like Me", Blues Express/RandM 2004
21. Little Jimmy Scott - They Say It´s Wonderful (3:55)
Som en Frank Sinatra från en annan planet sjunger han. Med en röst - inte en mans, inte en kvinnas - som får tid och rum att stanna. En hormonsjukdom har för evigt placerat honom bortom vår jordiska uppdelning i kön. Ray Charles förälskade sig tidigt i hans röst och producerade själv detta gastkramande album med gråtmilda ballader. Stort tack till Larm för skivan.
Från "Falling in Love is Wonderful", Tangerine 1962
1 hour 15 minutes 38 seconds of hot honky hits
HANG ON
bäst april 2006
1. Regina Spektor - Fidelity (3:47)
Surade lite när jag såg den förvånansvärt ointressanta uppställningen till årets Accelerator (varför kan inte The Raconteurs spela i Göteborg?). Blev dock nyfiken på den här Moskvafödda amerikanskan som jag hört mycket gott om innan. Och när jag första gången hörde henne spotta fram refrängen "It breakes my hea-a-a-a-a-a-a-a-a-a-aart" över någon slags violinknäppande R&B-indie, var jag såld. Fråga mig bara inte hur albumet i övrigt låter. Jag lyssnar bara på "Fidelity".
Från "Begin to Hope", Warner 2006
2. Willie Nile - Back Home (6:23)
Han promenerar, gungar, vaggar eller rullar fram. Som en trött, men nyfiket rusig Dylan. Som en vilsen själ i en allt för stor värld kantad av horor, världskrig, heliga kossor, rubinröda läppar, vin, weed och bluesmunspel. Det känns som om man färdas med honom. Det känns som om sången aldrig ska ta slut. Och det är just vad man också hoppas.
Från "Streets of New York", Evangeline 2006
3. Nils Lofgren - Frankie Hang On (3:41)
Albumet är en ojämn historia. På sina håll lider det av ett åttiotalssound som borde ha varit arkiverat för länge sedan. Som tur är finns dock en handfull riktigt starka låtar. Nästan i klass med hans sjuttiotal. Inte minst denna kärvt rockiga sak, som gästas av Graham Nash och David Crosby.
Från "Sacred Weapon", Hypertension 2006
4. The Flaming Lips - Free Radicals (3:41)
The Flaming Lips goes Prince? Ja, det låter nästan så när Wayne Coyne, med en bitter glimt i ögat, falsettfunkar över skitiga gitarrer och glamrock-körer; "You think you´re radical / But you´re not so radical / In fact you´re fanatical".
Från "At War With the Mystics", Warner 2006
5. Neal Casal - You Don`t See Me Crying (4:03)
Hans upptäckt av sextiotalspop och orkester känns som en befrielse. Det kanske kan rädda fler ensamma gitarrpojkar?
Från "No Wish to Reminisce", Fargo 2006
6. C.AARMÉ - Ti Ca Tu A (2:52)
"It doesn´t get any better / Ich doesn´t get any better than this". Nä, inte kan man motstå göteborgsarméns ettriga stackatohardcore. Det går bara inte.
Från "Golden Retriever/Ti Ca Tu A", cd-singel, Burning Heart 2006
7. David Hines - I Go To Pieces (2:35)
Den här charmiga Elvis Costello-besläktade popbagatellen hittar jag på första samlingen i serien "Home Runs"; ett beundransvärt projekt startat av skivsamlande powerpop-fanatiker i Vara.
Från V/A "Home Runs: Songs That´ll Take You All the Way: North American Pop From 75-85", Play Ball! 2000
8. Jim Noir - Eanie Meany (2:44)
Förlåt, men jag måste ta ett citat här också. Kan man annat än älska en låt som börjar med texten "If you don´t give my football back / I´m gonna put my dad on you"? Självklart inte. Och när texten ackompanjeras av den soligaste sextiotalspopen hitom Cosmic Rough Riders är alla tvivel definitivt undanröjda. Ett enmans-Beach Boys är väl precis vad världen behöver år 2006?
Från "Tower of Love", Atlantic/Warner 2006
9. Wilson Pickett - Don't Let The Green Grass Fool You (2:49)
Uppfunkad av Philly Soul-producenterna Kenny Gamble och Leon Huff visar Pickett, som hade sina största hits på sextiotalet, att en sydstatskatt kan svänga på svansen även på modernare storstads-dansgolv.
Från "In Philadelphia", Rhino 1995 (ursprungligen på Atlantic 1970)
10. Irma Thomas - These Four Walls (3:10)
Kent fortsätter sin hälsobringande återutgivning av sextio- och sjuttiotalens många bortglömda sydstatshjältar (ni missade väl t ex inte Doris Dukes fantastiska "I´m a Loser" som överglänste det mesta i fjolårets återutgivningshög?). Souldrottningen från New Orleans sjöng in denna Swamp Dogg-producerade rysare 1970. Den borde ha slagit världen med häpnad, men gjorde det inte. Kanske vi är mogna idag?
Från "A Woman´s Viewpoint: The Essential 1970s Recordings", Kent/Ace 2006
11. Candi Staton - His Hands (5:48)
Candi Statons gudabenådade röst, Will Oldhams fingertoppskänsliga låtskrivarbegåvning, indiekufen Andrew Birds stråkar och Lambchops Mark Nevers produktion skickar oss rakt upp i evigheten. Southern soul blir inte mer southern soul än så här 2006.
Från "His Hands", Honest Jon's 2006
12. Warren Zevon - The Factory (2:45)
Med hjälp av bl a R.E.M.:arna Peter Buck, Mike Mills och Bill Berry och med självaste Bob Dylan vilt tutande på munspel rockar cynikern Zevon loss i denna charmigt kaotiska proletärsaga.
Från "Sentimental Hygiene", Virgin 1987
13. The Beach Boys - Kiss Me Baby (2:37)
Rockkritikern Dave Marsh säger i sin skamlöst underhållande bok "The Heart of Rock & Soul" (Da Capo) att "I wouldn´t trade this little B side for all of Pet Sounds", och även om jag personligen skulle tveka vid ett sådant byte, så förstår jag vad han menar. Denna lilla vemodigt romantiska popsång drar i känslotåtarna som få.
Fotnot: Marsh listar i sin bok "the 1001 Greatest Singles Ever Made" och listan, för den som är intresserad, finns här. Själva listan är förstås underordnad texterna om låtarna och vill man ha dem så får man helt enkelt skaffa boken, vilket jag rekommenderar varje seriöst musikintresserad människa att göra.
Från "Today!", Capitol 1965
14. Sade - By Your Side (4:34)
Den här behöver väl ändå ingen presentation? En av världens allra bästa kärlekssånger. Bara.
Från "Lovers Rock", Epic/Sony 2000
15. Wynn Stewart - Another Day, Another Dollar (2:29)
Skönsjungande Stewarts hårdsvängande honky tonk-hyllning till arbetarklassen klättrade på countrylistorna 1963. Och nog är han värd att nämna i samma andetag som andra stora Bakersfieldgrabbar som Buck Owens eller Merle Haggard.
Från "California Country: The Best of the Challenge Masters", AVI 1995
16. Grandaddy - Disconnecty (3:34)
Inte det bästa jag hört med UFO-skägget Jason Lytle och hans kumpaner; kanske inte ens det bästa från sista (ja, sista!) albumet "Just Like the Fambly Cat" (som jag inte hört i sin helhet än) - men det är ändå Grandaddy! Det räcker. Detta sällsynt originella band lämnar ett hål efter sig, som bara till viss del fylls av Mercury Rev och The Flaming Lips. Lytles skägg, som nu lär vara avrakat, blir även det svårt att ersätta.
Från "Sonically Speaking, Vol 28", Tidskriften Sonic, april 2006
17. Bruce Springsteen - If I Should Fall Behind (2:57)
Har ni glömt att det faktiskt fanns bra låtar på "Lucky Town" också? Här är en, som får åtminstone undertecknad att känna sig redo att knyta hymens band med underbettet från New Jersey. Om det inte vore försent, förstås. Broken Records gjorde en egen tolkning av denna kärleksvisa på just ett bröllop härförleden.
Från "Lucky Town", Columbia 1992
18. Drive-By Truckers - Aftermath USA (3:16)
Sydstatskepsarna leker fylleriffig slashasrock a lá The Faces. Då låter det så här...bra!
Från "A Blessing and a Curse", New West 2006
19. Urban Dogs - Sex Kick (2:09)
Pang-på-rödbetan-punk med skit under naglarna och svettig pubrock-feeling. För vänner av The Vibrators eller Sham 69. Vill minnas att jag fick tipset någonstans härifrån.
Från "Urban Dogs" (New Barbarians), Cleopatra 1993
20. Bettye LaVette - Thru the Winter (5:49)
Hon fick en liten - välförtjänt - renässans med fjolårets "I´ve Got My Own Hell to Raise"; men missa inte heller det tillbakalutade bluesalbum som denna countrysoul-ballad är hämtad ifrån.
Från "A Woman Like Me", Blues Express/RandM 2004
21. Little Jimmy Scott - They Say It´s Wonderful (3:55)
Som en Frank Sinatra från en annan planet sjunger han. Med en röst - inte en mans, inte en kvinnas - som får tid och rum att stanna. En hormonsjukdom har för evigt placerat honom bortom vår jordiska uppdelning i kön. Ray Charles förälskade sig tidigt i hans röst och producerade själv detta gastkramande album med gråtmilda ballader. Stort tack till Larm för skivan.
Från "Falling in Love is Wonderful", Tangerine 1962
1 hour 15 minutes 38 seconds of hot honky hits
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)