Tin Pan Alley, country eller indiepop? Tandläkardottern från LA är inte lätt att klassificera. På 2003 års "Country for True Believers" bjöd hon på honky tonk i ett cocktailglas och tolkade Merle Haggards "I´ve Got a Tender Heart".Hon har kallats den "felande länken mellan Hoagy Carmichael och Leonard Cohen", men kan lika gärna länkas vidare till Cat Power, Madeleine Peyroux, PJ Harvey eller Norah Jones. Eller varför inte Tom Waits, som lär vara hennes största förebild.
Referenserna kan göras många och långa, men det är liksom inte poängen. Sanningen är att hennes tidlöst jazziga singer/songwriter-fasoner placerar henne på en tämligen egen arena. En liten svagt upplyst, röddraperad scen där hon sitter, med ett Mona Lisa-leende och framför sina trotsigt tillbakalutade visor. Och vi i publiken myser, tar en sipp på våra gin & tonics och sjunger försiktigt med i kvällens (och albumets) sista låt;
"These are not tears falling from my eyes / Just little birds singing / Miss me, miss me, miss me"
Ett av årets finaste album. Behövde jag säga det? Dessutom med ett av årets snyggaste omslag.
Tjuvlyssna på hennes MySpace-sida och se några färska livevideor här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar