Bäst november

FUCK OFF
bäst november 2005



1. I´m From Barcelona - We´re From Barcelona
Smittande naiv glädje från 20-25-hövdat småländskt "körpunkband" (tänk Hidden Cameras, fotbollsrefränger och dumglad pop). Först blev jag knockad av "Treehouse" från förra Sonic-plattan och nu denna.
Från "Sing!! With I´m From Barcelona", cd-r 2005 (www.imfrombarcelona.com).

2. Grin - See What A Love Can Do
1971 hade Nils Lofgren ännu inte gjort sina legendariska inspelningar med Bruce Springsteen eller Neil Young. Däremot hade han skrivit och spelat in en av världens bästa låtar. Och vem är med och körar? Jodå, Neil Young.
Från "The Very Best Of Grin (featuring Nils Lofgren)", Epic/Legacy 1999.

3. Thomas Dybdahl - Honey
Viktig norsk americana med originalitet och riktigt fin soulkänsla. Alltså inte en singer/songwriter i mängden. Faktiskt.
Från "Stray Dogs", CCAP 2005.



4. Evie Sands - I´ll Never Be Alone Again
En av årets finaste återutgåvor. Strålande blåögd soul från 1970; någonstans i närheten av Dusty Springfield. Kunde lika gärna valt något annat spår från albumet. Producerat av Chip Taylor.
Från "Any Way That You Want Me", Rev-Ola 2005.

5. Jeff Finlin - Just Like Everyman
Har varken kunskap om eller erfarenhet av Finlin sedan tidigare. Lyssnar bara på rösten, melodin, arrangemanget här. Vackert och enkelt.
Från "Thunder Road: Tracks Inspired By The Boss", Uncut november 2005.

6. Reigning Sound - What Could I Do?
Avslappnad slashasrock´n´soul med väl vårdade lån från en viss Bob.
Från "Home For Orphans", Sympathy For the Record Industry 2005.

7. Taj Mahal - Leaving Trunk
Rak, kompromisslös och rytmisk svängande blues. Denna fina debutplatta är äntligen återinskaffad på cd.
Från "Taj Mahal", 1967.

8. New York Dolls - Trash
Många har försökt återskapa dockornas dekadenta glampunk genom åren. Ingen har lyckats.
Från "New York Dolls", 1973.

9. Richard Swift - Beautifulheart
Upptäckterna detta år tar bara inte slut. M. Ward, Andrew Bird, Richard Hawley, Sufjan Stevens... Detta är senaste fyndet. Orkestrerad lekfull vuxenpop med melodi och känsla i centrum. Indie och crooner på samma gång. Ljuvligt. Och klockspel. Aahh...
Från "The Richard Swift Collection Volume One: The Novelist/Walking Without Effort", Secretly Canadian 2005.

10. Daniel Johnston - Impossible Love
En av vår tids bästa låtskrivare. Kokobello eller inte. Här med band och produktion.
Från "Rejected Unknown", Pickled Egg 2000.

11. Roger McGuinn - King of the Hill
Det här låter lika mycket Byrds som Tom Petty. Hur fel kan det bli liksom?
Från "Back From Rio", Arista 1991.

12. Neil Young - The Painter
Ja, jag är fortfarande kluven. Men den nya plattan snurrar ofta. Och den växer. En av mina invändningar är dock att det ofta låter som något han gjort innan. Inte minst "The Painter". Det är för enkelt på något sätt. Men så kapitulerar man ändå. Han låter ju såhär. Som Neil Young. Det är ju Neil Young. Och det är faktiskt tur det. Trots allt.
Från "Prairie Wind", Reprise 2005.



13. Charlie Rich - Who Will the Next Fool Be
Jag skaffade en ny samling med Rich. Det räckte för att han skulle få vara med här. Han borde vara med på alla samlingar.
Från "The Sun Sessions", Varèse Saraband 1996.

14. Bobbie Cryner - I Don´t Care (Duet With Dwight Yoakam)
Visst finns det vackrare, mer honky tonk-romantiska "gråta-i-ölen"-saker på denna fina debut, men jag är svag för den här simpla Buck Owens-dängan.
Från "Bobbie Cryner", Epic 1993.

15. Little Richard - I Don´t Know What You´ve Got,
But It´s Got Me (Parts 1 & 2)
Jag vet, ni tänker rock´n´roll. Fel. Det här är djup sydstatssoul som varken Otis Redding eller James Carr hade skämts för.
Från "Ooh! My Soul: The Very Best Of the Vee-Jay Years", Charly 2005.

16. Chuck Carbo - Can I Be Your Squeeze
Han gjorde tydligen bara en enda funk-inspelning. Men det räckte ju.
Från "New Orleans Funk: The Original Sound Of Funk 1960-75", Soul Jazz 2000.

17. Prince - Starfish and Coffee
Sakta men säkert börjar jag inse den här pojkens storhet. Här är en av anledningarna. En väldigt bra och skönt soul-funk-rockig anledning.
Från "Sign `O´ the Times", 1987.

18. Prince Far I - Deck Of Life
Blytung suggestiv rootsreggae/dub.
Från "Heavy Manners: Anthology 1977-83", Trojan 2003.



19. The Bishops - I Take What I Want
Helt underbart hjärndöd pubrock. Egentligen är väl deras tidigare material under namnet "The Count Bishops" bättre, men jag kan inte motstå denna Inmates/Dr Feelgood-stökiga riffbomb.
Från "Cross Cuts", Chiswick 1979 (återutgiven av Ace 2005).

20. Wayne County & The Electric Chairs - Fuck Off
"If you don´t wanna fuck me, baby, fuck off".
Från "Mojo Presents: I Love NY Punk!", Mojo november 2005.

21. Danny Cohen - As I Looked Down
Ännu ett musikaliskt begåvat wacko. Svårt egentligen att plocka ut en enskild låt från detta album, som på något sjukt sätt ändå är en helhet. Denna måttligt organiserade, men ändå vackra, psykedeliska ballad (?) får duga.
Från "We´re All Gunna Die", Anti- 2005.

22. Mick Jagger - Evening Gown
Oemotståndlig countryballad från Jaggers bästa (?) soloplatta.
Från "Wandering Spirit", 1993.

23. Bobby Bare - Yesterday When I Was Young
Albumet är överlag riktigt bra, men tyvärr lite ojämnt. En del tolkningar ("The Ballad Of Lucy Jordan"!) haltar. Denna storslagna tårdrypande pianoballad sjunger han däremot som den mästerliga countrycrooner han i sina bästa stunder är.
Från "The Moon Was Blue", Dualtone 2005.