Honky Deluxe

Död?

2010-10-16T23:54:00.004+02:00

Död var det, ja. Tja, jag har inte mycket till mitt försvar, mer än att jag jobbar för mycket. Det är förstås musik för det mesta. Till vardags blir det skivmångleri på Göteborgs bästa skivaffär/café Dirty Records (bli vän med oss där så får ni bl a information om våra livespelningar!) och en och annan recension, oftast för Corren och Borås Tidning (men även Lira, FRIA och Rootsy). Nog har jag planer på att skriva om gamla retrofynd etc här (inte minst sedan jag återigen gått och blivit vinylfreak), men tiden, mina vänner, tiden... Sorry, men jag vet faktiskt inte riktigt när jag återkommer. Sök tills vidare upp mig på Dirty istället (eller bli kompis på facebook).

Hasta la vista. Typ.

Död blogg?

2010-05-13T13:19:00.003+02:00

Nej, bloggen är inte död, den bara vilar lite tills jag hunnit ikapp. Och jag skriver faktiskt en hel del fortfarande, bara inte här. Den som är nyfiken kan bl a följa mina skriverier i tidskriften Lira, Östgöta Correspondenten, Borås Tidning, Göteborgs Fria Tidning och på Rootsy. Jag ska försöka att samla lite recensioner här snart igen. Tills dess kan ni ju njuta av Clarence Bucaros sköna "'Til a Spring Wind Blows Again" från fina albumet "'Til Spring" (recension kommer på Rootsy):

Elliott Murphy Live på Parken, Göteborg 2010-04-28

2010-04-30T23:57:00.003+02:00

Det är en gåta varför inte folk vallfärdar i klungor. Varför inte de stora tidningarna gör heluppslag om hur New York-legendaren anländer till staden (med Intercitytåg för övrigt) och intervjuar korvgubben som sålde honom en ”halv special”. Han borde vara hur stor som helst.

Ikväll är vi kanske sjuttio personer på plats när mannen som vid sin debut 1973 kallades ”the new Dylan” hänger på sin akustiska gitarr och gör sig beredd att golva oss med sina starka, välskrivna, ordmyllrande sånger.

I en och en halv timme håller han en andäktigt lyssnande och ovanligt tyst publik stången med pärlor ur sin långa karriär. ”Sonny”, ”On Elvis Presley’s Birthday”, ”And General Robert E Lee”. Det akustiska formatet lyfter texterna till ytan och påminner oss om vilken lysande lyriker han är; litterär, gatusmart och busigt finurlig.

Han avslutar med att dra ur sladden och be publiken komma närmare. Vi hör honom andas, viska, svälja. Vi möter hans nyfikna blick på nära håll och sugs in i musiken. En intim och gripande avslutning på en hjärtevärmande kväll.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Tindersticks live på Trädgår'n, Göteborg 2010-03-09

2010-03-11T18:48:00.004+01:00

Man kan ställa sig enkla frågor som: svänger det? Har det själ?

Brittiska Tindersticks har karvat ut en liten ironibefriad kant i tillvaron i snart sjutton år nu. Där har de doppat sina sargade hjärtan i tungt blodrött vin och spillt ut anrättningen över kavajslagen till tonerna av en orkestrerad undergång.

Frontmannen Stuart Staples och hans sju man starka band blickar på utsatt tid ut över ett relativt glest befolkat Trädgår’n. De utmanar publiken med att inleda med gnissligt jazziga, skevt monotona titelspåret från nya albumet ”Falling Down a Mountain”. Därefter blir det mer klassiskt Tindersticks; böljande soulslickad melankoli och stråksmyckade ballader som vecklar ut sig och faller isär. Rakt framför oss.

Det är som en gammal svartvit mysrysare. Som om vi bevittnar en grånad och bedagad dansorkester på ett ödsligt spökhotell. Pianisten droppar spröda klanger, bandet balanserar mellan porös känslighet och gnagande disharmoni och allt är sådär skört, skönt och sjavigt. Staples mörka vibrato balanserar på gränsen till det falska men så hängivet och — japp — själfullt att det snarare blir en tillgång.

I ”Peanuts” saknas förstås Mary Margaret O’Haras stämma (det är egentligen en duett) men en vackrare sång om jordnötter får man ändå leta efter. Morriconenerviga ”She Rode Me Down” (även den från senaste albumet, som kan visa sig vara det starkaste bandet släppt sedan 1997 års ”Curtains”) frustar på ettrigt akustiskt, rasande rytmiskt — som en vild prärievarg; som en skenande häst i flykt mot solnedgången. Där vaknar också publiken till på allvar (eller är det jag?) och det blir märkbart svårt att stå still.

Det nya materialet står sig förvånansvärt bra i förhållande till de äldre favoriter vi får höra. Men så är det också ett väloljat band, mästare på att höja och sänka intensitet; skapa stämningar. Och det trots en ganska osexig miljö och oblygt klirrande serveringspersonal.

Efter en dryg timme och två extranummer är det slut. Tonerna tynar bort och dör ut. Staples ger oss ett leende och en kort applåd och försvinner snabbt ut och jag hinner tänka: ”det svänger”, ”det har själ” innan jag står ute i kylan igen.

Tidigare publicerat i Borås Tidning

Tindersticks senaste album finns på Spotify

Mark Linkous R.I.P.

2010-03-07T09:49:00.002+01:00

Christine Kittrell - Call Her Name: The Complete Recordings 1951-1965

2010-02-15T17:15:00.006+01:00

Bear Family/Border

Inte många känner igen namnet idag, men på det tidiga 40-talet och 50-talet var Christine Kittrell faktiskt den ledande nattklubbssångerskan i Nashville. Hon kunde jama fram cocktailjazzig sista-rundan-blues likaväl som rocka rumpan av de flesta katterna i stan — såväl manliga som kvinnliga. Det tyska retrobolaget Bear Family ger oss nu ännu en anledning att lätta på plånboken och erbjuder ett sprängfyllt paket Kittrell i ”Call Her Name: The Complete Recordings 1951-1965”.

Christine Kittrell föddes 11 augusti 1929 och växte upp hos styvföräldrar i Nashville (fadern träffade hon aldrig och modern dog när hon vara bara ett år). Som så många andra fick hon sin första musikaliska skolning i kyrkan och redan som 13-14-åring turnerade hon i närtrakterna med en kyrkokör. Hon var under ett par år gift med Rufus Carrethers, basstämman i en av tidens största gospelgrupper, The Fairfield Four. Han var den första av hennes tre män.

Runt 1945 började Kittrell sjunga mer och mer sekulariserade sånger. Hennes förebilder var Billie Holiday, Bessie Smith och, framförallt, Ella Fitzgerald. Snacket bland stans nattklubbsägare var snart igång. I slutet av fyrtio- och början av femtiotalet började blues och country bli lönsamt och skivbolagsfolk letade alltmer aktivt efter nya talanger. Låtskrivarparet Jerry Leiber och Mike Stoller hittade henne och en serie inspelningar för bolag som Tennessee, Republic och Vee-Jay följde. Bland de musiker som kompade henne fanns en då okänd John Coltrane och Richard ”Little Richard” Penniman, som dök upp som pianist och bakgrundssångare i bl a mästerligt hårdsvängande ”Call His Name”. Little Richard bodde för övrigt ofta i ett gästrum hemma hos Kittrell, som vid något tillfälle kikade in och fick se den välfriserade artisten ”underhålla manliga bekanta” på sätt hon aldrig hade upplevt tidigare. Genom karriären jobbade hon även ihop med storheter som Joe Turner, Fats Domino, Ruth Brown, Count Basie, Louis Jordan, B.B. King, Louis Armstrong, Memphis Slim, Little Walter och Johnny Otis. Ingen dålig samling direkt.

Från mitten av sextiotalet började Kittrell åka över och sjunga för amerikanska trupper i Japan, Filippinerna och Vietnam. Hon blev mycket populär och kallades i recensioner för ”the female Frank Sinatra”. Men i augusti 1968, i Tu Lai, Vietnam, skadade hon foten allvarligt vid en av Viet Congs bombattacker. Hon flögs till USA och låg på sjukhus i runt ett år. Ett välkomstparty anordnades, men därefter blev hon bara erbjuden lokala, dåligt betalda spelningar. Hon bestämde sig för att lägga musiken på hyllan. Året var 1969. Hon började istället jobba som socialarbetare med unga flickor på glid. En av dessa knuffade henne 1972 nedför en brandstege vilket gjorde Kittrell beroende av smärtstillande medel och rullstolsburen för resten av livet. Hon gjorde några sena inspelningar på nittiotalet (med bl a Sean Carney & the Nite Owlz) men avled i lungemfysem 19 december 2001; 72 år gammal.

Med denna välmatade cd (31 låtar!) får vi nu äntligen möjlighet att bekanta oss med en fantastisk sångerska som oförtjänt fallit ned i glömskans fördömda dal. Vi får också hennes historia berättad (av Martin Hawkins) i ett informativt och rikt fotoillustrerat häfte på fyrtio sidor och dessutom med gnistrande mastrat ljud (ofta från mastertejperna direkt). Om sedan hennes musik ska kallas blues, jazz, r&b eller rock’n’roll är väl en smaksak; förmodligen alltihop. Jag kallar den mest tidlös, klassisk och underbar. Döm själv.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Jude Davison - Circo de Teatro

2010-02-15T17:05:00.002+01:00

Pigeon Moods/Hemifrån

Det är inga konstigheter det här. Bara ett konceptalbum om ett resande mexikanskt cirkussällskap som är inspirerat av författaren Sara Gruens bok ”Water for Elephants”. Med en vän baryton berättar Davison dråpliga och/eller sorgliga berättelser om läppstift och rakblad, stripteasedansöser och elefanter, pistoler, mandoliner och kokainkyssar. Scenerna befolkas av karaktärer som den tatuerade Madeleine, ödlemannen, de siamesiska tvillingarna Lee och Kwan, de lesbiska älskarna Belle & Ophelia, enögde Pete och Black-Jack Mary.

Det låter som om Calexico, Tom Waits, Los Lobos och Den Skäggiga Damen krockat i spöktunneln; det är bluegrass, vaudeville, mariachi, R&B, funk, glamrock, ökenballader och burleska cirkusvisor om vartannat. Mörker, vansinne och skönhet i en kombination som får mig att tänka på malmömusikern Andi Almqvist.

Jude Davison är född i England men har bott i Kanada sedan 1975. Det här är visst hans artonde album (!) och jag måste erkänna att jag blir nyfiken på hur de sjutton tidigare låter med tanke på den måttlösa smältdegel de har lett fram till.

Det märkvärdiga är att det faktiskt håller. Hela vägen. Melodierna är tillräckligt starka och det eklektiska hålls samman — inbillar jag mig — av en vision om en resa, en helhet. Ett hederligt genomtänkt och genomarbetat album helt enkelt. Inga konstigheter således.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Peder af Ugglas - Peder af Ugglas

2010-02-15T16:36:00.003+01:00

Rootsy/Warner

Det här är inte musik att digga. Inte att dansa till, eller festa heller för den delen. Det är musik som öppnar upp landskap. Musik som talar till känslor och stämningar. Musik som inte följer musikens regler. Musik som andas i sin egen takt.

Ry Cooder är en ofrånkomlig referens, så är det bara. Och det är inte svårt att föreställa sig dessa, mestadels instrumentala, melodier som soundtrack till en vacker och lagom långsam film. Men Peder af Ugglas undersköna slidetoner är inte låsta i någon tradition och betalar dessutom tillbaks alla eventuella lån med riklig ränta. Och de står stadigt för sig själva. Eller kanske ligger. Det finns nämligen ett meditativt och avslappnat drag i detta af Ugglas tredje album som tacksamt smittar av sig.

”1987”, med sina fräcka jazzharmonier är en favorit; den akustiska slidegitarren snirklar sig där bluesbusigt runt sin lite mer högstämda släkting pianot och i det mötet — förstärkt av dramatiska pukor och en stilla pumporgel — skapas harmonier bortom klassiska definitioner. Det är beundransvärt och ganska befriande.

Men allt är inte vackert och harmoniskt. Ibland skaver det och svider lite. Ungefär som livet självt. Och precis som i livet svänger det lekfullt till med ett litet självgott leende emellanåt. Inget är självklart. Inget får tas för givet.

Han har skrivit, producerat och arrangerat alla låtar och han spelar också själv alla tio instrument här (bortsett från någon trumma). Frågan är väl bara vad Peder af Ugglas har för liv själv egentligen?

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Beach House - Teen Dream

2010-02-15T16:29:00.002+01:00

Bella Union/Coop-BAM

Jag är inte den som vanligtvis faller för hajper. Tvärtom faktiskt. Men ibland är det bara att stämma in i kören. Ett bra album är nämligen ett bra album.

Och Baltimoreduon, Victoria Legrand och Alex Scally, har med detta tredje, drömskt vackra, folkpop-fluffiga album gjort just ett sådant. Man kan yla om ekon från Fleet Foxes, Mazzy Star eller varför inte Mercury Rev. Eller så kan man bara låta sig omslutas av denna varma yllevante av syntar, elgitarrer och blommiga harmonier.

”Teen Dream” är lika beroendeframkallande som Baltimoreserien “The Wire”.

Tidigare publicerad i Corren och Norrköpings Tidningar.

Smiley Lewis - Smiley Lewis Rocks

2010-02-15T16:26:00.001+01:00

Bear Family/Border

Smiley Lewis hade en mäktig röst, fullt i klass med en mästershouter som Big Joe Turner och material (egenkomponerat och av bl a Dave Bartholomew) som kunde mäta sig med tidens stora hits, vare sig det handlade om jump blues, rock’n’roll, tunga ballader eller svettig R&B. Han hade själva gräddan av New Orleans hårdgungande musiker bakom sig och jag kan inte tänka mig att han såg särskilt många tomma dansgolv under sina aktiva år. Han var, kortfattat, en av de bästa, fräckaste och svängigaste rhythm&blues-artisterna i New Orleans på femtiotalet.

Men den leende Smiley var en ”bad luck guy”. Han fick förvisso en handfull hits (den första med ”The Bells Are Ringing” 1952), men fick oftast se sina låtar dra in pengar och berömmelse åt andra artister. ”I Hear You Knocking”, som blev Lewis största försäljningsframgång 1955, klättrade längre upp på listorna i Gale Storms uppoppade version, Elvis Presley pumpade guld ur ”One Night” och Fats Domino tog ”Blue Monday” till höjder som Lewis bara kunde drömma om.

När Overton Lemons (som han egentligen hette) dog i magcancer 1966, bara 53 år gammal, var han en skamligt okänd artist, dumpad av sitt skivbolag flera år tidigare. Obegripligt är ordet.

När nu Bear Family fortsätter sin ”Rocks”-serie med hela trettiosex oemotståndliga r&b-rökare med Smiley Lewis blir det en hårdslående påminnelse om att musikhistorien inte alltid har en rättvis gång. Hör bara handklappscoola ”Big Mamou”, stänkaren ”Rootin’ and Tootin’” eller pumpande ”Dirty People” så förstår ni att Smiley Lewis rockade hårdare än de flesta.

Självklart är Lewis ”Shame, Shame, Shame”, som snart blev något av en r&b-standard, den definitiva versionen; liksom ”Blue Monday” (även om det inte direkt gör ont att höra Fats Domino sjunga den). Och hur mycket jag än tycker om Dave Edmunds ”I Hear You Knocking” så är det i Smiley Lewis tunga, stygga originalversion den helst ska höras.

Så hjälp mig nu att utrota alla parenteser runt denna orättvist skymda mästare. Sprid gospeln och placera honom där han hör hemma; bredvid Fats Domino och Big Joe Turner. Varför? För att Smiley Lewis rockar, förstås.

Tidigare publicerad på Rootsy.

Midlake - The Courage of Others

2010-02-15T16:20:00.002+01:00

Bella Union/Coop-BAM

Texaskvintetten har lämnat de amerikanska västkustharmonierna från det nu fyra år gamla genombrottsalbumet “The Trials of Van Occupanther” och tagit båten till England. De har traskat ut i snårskogen (ja, det är omöjligt att inte associera till skog!) beväpnade med flöjter och gitarrer och slagit följe med ett gäng tomtar och troll. Med sig har de också en liten bärbar skivspelare. På den spelas oavbrutet runt fyrtio år gammal folkrock med band som Steeleye Span, Jethro Tull och Fairport Convention. Och titta, där traskar ju Radiohead omkring i graningekängor! Tim Smith och hans murrigt melankoliska stämma myser.

Nog är det vackert och förföriskt så det förslår, men det blir också jämntjockt efter ett tag och längtan efter civilisation kryper på.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

- Spotify -

Nick Curran and the Lowlife’s - Reform School Girl

2010-02-15T16:16:00.001+01:00

Electo Groove/Helan-BAM

Det här är visst amerikanens femte platta. Jag har helt missat partyt.

Här är det pang på rödbetan. Vi snackar Little Richard-ylande vrålkåt rock’n’roll och Phil Spectorsk flickpop filtrerad genom ett rasande Ramones. Ungefär som ett något snällare Jim Jones Revue.

Det är en värld av tatuerade killar med stora gitarrer & spetsiga skor och lättklädda damer med för mycket läppstift & leopardmönster. Grabbigt så det förslår alltså. Fast när T-Bone Walker, Howlin’ Wolf, The Ronettes och hela förbaskade rockabillyarmén packats ihop till ett så här svettigt krutpaket ska inte jag vara den som leker genusanalytiker. Inte vill jag sabba partyt nu när jag äntligen hittat hit.

Fjorton låtar blir dock i ärlighetens namn lite väl mastigt. Man börjar väl bli gammal.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Lyle Lovett - Natural Forces

2010-02-15T15:55:00.001+01:00

Curb/Warner

Han har släppt åtminstone ett dussintal — överlag utmärkta — album. Han har vunnit grammisar, spelat i filmer och tv-serier och varit gift med Julia Roberts. Lyle Lovett är en av de coolaste katterna på countryscenen. En man som gör som han vill. Och förresten, han är mer svårdefinierbar än så; musiken kan rymma såväl jazz och pop som rock’n’roll eller crooner, men låt oss för enkelhets skull kalla honom country. Han har ju trots allt gärna hatt på sig.

Den 8 februari spelar han på Cirkus i Stockholm (ihop med en annan cool katt: John Hiatt). Ta chansen att uppleva en av samtidens mest gripande sångare och låtskrivare. Materialet på nya albumet är dessutom självlysande. Om nu någon trodde nåt annat.

Tidigare publicerad i Corren.

Allison Moorer - Crows

2010-02-15T15:51:00.002+01:00

Ryko/Ada/Warner

Trots att man behöver åtminstone två händer för att räkna hennes album är hon fortfarande mest känd för att vara Shelby Lynnes lillasyster. Eller möjligtvis Steve Earles hustru.

Livet är orättvist.

Nya albumet rör sig i gränslandet mellan rock, pop, country & torch songs. Det är mörka, hjärtbrutna betraktelser som smyger i skuggan; man bör själv stå där ett tag för att anpassa sig till det dunkla ljuset. Tålamod ger dock belöning och när melodiernas konturer sakta framträder märker man att de faktiskt mer än väl matchar hennes största tillgång: rösten.

Tidigare publicerad i Corren och Norrköpings Tidningar.

Jimmy Donley - The Shape You Left Me In

2010-02-15T15:38:00.004+01:00

Bear Family/Border

Han var en elak jävel. Otålig, svartsjuk och explosiv. Farlig rentav. Han sköt, kvivskar och misshandlade sina fem fruar och otaliga flickvänner. Han kastade ut en från balkongen. Han lär till och med ha skjutit sin första frus katt eftersom den strök sig mot hennes ben. Även vänner, medmusikanter och publik på hans spelningar fick smaka på Jimmy Donleys impulsiva, våldsamma utbrott — oftast förstärkta av ett kraftigt alkoholintag. Det låter inte som någon man vill gå och ta en öl med kanske. Men hur är det nu; ingen föds ond, eller hur? Allt har sin historia.

James Kenneth Donley föddes den 17 augusti 1929 i Jonestown, Mississippi. Mamma Myrtle uppmuntrade sonens tidiga musikaliska intresse och Jimmy började tidigt uppträda på lokala syltor och talangjakter. Fadern James Gilmore, ”Tag”, ansåg dock musik vara ett ”omanligt intresse”. Tag var en genuin skitstövel; våldsam, alkoholiserad och rasistisk. Han tvingade sonen att sluta skolan som fjortonåring för att istället jobba med att lasta av bananlådor i Gulfports hamn. Skräck, förnedring och sexuell utnyttjan var vardag i hemmet. En dag när Jimmy kom hem kom han på Tag med att ta nakenbilder på sin då 16-åriga lillasyster. ”It’s all right to screw anybody exept your mother” lär fadern ha sagt vid flera tillfällen. För att ”göra man” av Jimmy — vid tretton års ålder! — låste han in honom i en garderob tillsammans med en prostituerad.

1948 skrevs Jimmy in i armén. Han skickades utomlands men drabbades av svår hemlängtan (efter mor och syster). Han tog till droger för att döva sin längtan och började vid den här tiden även visa tecken på schizofrena humörsvängningar. Efter bara ett år stämplade armén honom som ett hopplöst mentalfall och skickade hem honom med orden; ”go make your trouble someplace else”.

Självförtroende var — paradoxalt nog — aldrig något som Jimmy saknade. Till exempel knatade han helt sonika hem till sin hjälte och förebild Fats Domino och spelade upp sina demos. Denne blev lyckligtvis överförtjust och hade snart spelat in Donleykomponerade alster som ”What a Price”, ”Rockin’ Bicycle”, ”I’ve Been Calling”, ”Bad Luck and Trouble” och ”What a Party”. Fats och Jimmy blev med tiden vänner och umgicks även privat.

Runt 1956 upptäcktes Jimmy av den sk ”musikmaffian i Biloxi”, bestående av bl a promotorn Pewee Maddux, som imponerades av Donleys svängiga mix av R&B, blues och hillbilly och slet hårt för att sälja den. Maddux ordnade snart inspelning för skivbolaget Decca i Nashville, med självaste Owen Bradley vid spakarna. I studion fanns några av tidens allra finaste musiker och de berömda bakgrundssångerskorna Anita Kerr Singers. Debutsingeln på Decca 1957 blev rockabillyrökaren ”Come Along” med den ännu fräckare falsettylande baksidan ”Kickin’ My Hound Around”. Men det var först med ”Born to be a Loser” samma år som han fick något som kunde kallas en hit, åtminstone lokalt. Även ”Radio, Jukebox and T.V.” och ”Our Love” spelades flitigt på trakternas radiostationer men tog sig aldrig upp på några nationella listor.

En av anledningarna till att han aldrig lyckades nå ut till någon större publik och en förklaring till hans ringa ekonomiska framgång var att han konsekvent vägrade ta emot goda råd ifrån folk som uppenbarligen kunde branschen bättre. Han undvek avtal och sålde sina låtar för småpengar; ”I don’t believe in that royalty stuff. I need my money now”, som han sa till vännen och skivbolagsmannen Huey Meaux. En inställning som kostade honom tiotusentals, om inte hundratusentals dollar. Ett undantag från regeln var när han skrev över rättigheterna till sin musik till pastorn J. Charles Jessup; en kvacksalvare till affärsman som påstod sig stå i direktkontakt med Gud och som, mot betalning, sade sig kunna lösa personliga problem och hejda sjukdomar.

Jimmy lämnade Decca efter fyra år, besviken på den uteblivna framgången. Han skrev kontrakt med Johnny Vincent’s Ace Records, men lämnade snart även det bolaget, otålig och rastlös som han var. Han hade alltid varit en plågad själ och att han aldrig blev ”den nye Hank Williams”, som han drömde om, gjorde inte saken bättre. När hans älskade mor dog i mars 1962 tappade han den lilla livsgnista som fanns kvar. Han lär ha suttit i timmar vid hennes grav, med en gitarr och en flaska whiskey, och sjungit sånger.

Ett år senare, på morgonen den 21 mars 1963, hittade en förbipasserande bilist Jimmy Donley livlös över ratten i sin blåvita Chrysler -58. Motorn stod fortfarande på och pumpade gas in i kupén.

Ur all denna misär och tragik skapades stor musik. Stor men sorgligt bortglömd. Jimmy Donley spelas förvisso fortfarande i jukeboxarna i sydöstra Texas och Louisiana och hos skivsamlande swamp pop-fanatiker är han för evigt geniförklarad, men han förtjänar ett bättre öde än så. Donley hade en unik känsla för den rykande musikaliska Louisianagryta som kallas swamp pop. Han kunde sin cajun och sin rock’n’roll och det är inte svårt att förstå varför artister som Jerry Lee Lewis, Clarence ”Frogman” Henry och Freddie Fender skulle spela in hans musik.

Den som har förälskat sig i artister som Joe Barry, Bobby Charles, Cookie & the Cupcakes eller Johnnie Allan har ingen ursäkt att missa den här mannen. Man hör — eller åtminstone inbillar sig höra — hans sargade själ sippra ut ur sångerna. Huey Meaux sätter kanske fingret på vad det handlade om; ”Jimmy had to be the most lonesome guy on earth. He reminded me so much of the late Hank Williams, he wrote songs and sang them in a ’heartbreak’ key”.

En del av Jimmy Donleys Deccainspelningar släpptes på vinylskivan ”Give Me My Freedom” (Charly 1987) och tidiga sextiotalsinspelningar för Meauxs bolag Teardrop och Crazy Cajun finns samlade på Edsel-cd:n ”Born to Be a Loser” (1999), men bägge är förstås utgångna och eftersökta idag. Därför är det en sann kulturgärning av det ständigt grävande bolaget Bear Family att släppa denna samling, som även innehåller en del tidigare outgivna spår. Dessutom, som vanligt när det gäller Bear Family, paketerat i en stilig utgåva med fina illustrationer och en informativ text av Hank Davis (ur vilken jag snott en hel del ovan).

Att Jimmy Donleys största — om än begränsade — framgång var med en låt som heter ”Born to Be a Loser” får man väl ta som ett starkt utslag av ödets ironi. När man lyssnar på ”The Shape You Left Me In” hörs en man som faktiskt borde ha varit en vinnare.

Tidigare publicerad på Rootsy.

I See Hawks In L.A. - Shoulda Been Gold 2001-2009

2010-02-15T15:01:00.002+01:00

American Beat/Collector's Choice/Border

Fiddle och psykedelia, humor och twang, stämsång och politik, cajun, bluegrass, honkytonk och hippies. Ja, den här kaliforniska kvartetten bär arvet från Gram Parsons ”Cosmic American Music” på ett silverfat; det doftar Flying Burrito Brothers, Poco, New Riders of the Purple Sage, Byrds och diverse illegala substanser. De har gjort det — med bravur — över fyra album nu och här är första decenniets summering.

En ”greatest hits-samling utan hits” kallar de det själva och nog kunde det här ha varit hits i en rättvisare värld. Med tajt trestämmig sång, glimrande pedal steel, twangig elgitarr och välskrivna sånger fyllda med själ och självklarhet är det svårt att inte charmas. Och, om någon undrar, det handlar om hantverk här — inte gimmick.

Sångaren Rob Waller och gitarristen Paul Lacques, som är de huvudsakliga låtskrivarna, plockar guldkorn ur den amerikanska rootstraditionen och pusslar ihop bitarna till en välsvängande helhet. En helhet som näsvist glider förbi alla genrestämplar vi skribenter så gärna vill sätta; alt-country, countryrock, americana, cosmic country, rotrock...

Det är ett välvalt urval låtar till glädje för den nytillkomne lyssnaren och dessutom en generös samling även för oss som hört tidigare album. Nära hälften av spåren är tidigare outgivna. Bl a bjuds vi på tre helt nyinspelade låtar, varav jag gärna nämner texmex-gungande ”Laissez Les Bon Temps Roulet” med gästsång av Carla Olson.

Retro säger någon. Nja, jag vill gärna tro att hökarna fyller en funktion här och idag. Nog behöver tvåtusentalet sin dos av långhåriga cowboys, speciellt som dessa begåvats med såväl humor som melodikänsla.

Tidigare publicerad på Rootsy.

The Coal Porters - Durango (April 17 – April 30)

2010-02-15T14:58:00.001+01:00

Prima/Border

The Coal Porters har kallats ”bluegrassens Clash” och ”världens första alt-bluegrass band”. Kanske är det frontfiguren, ex-Kentuckyianen Sid Griffins gamla kopunk-rötter som spökar. Hans åttiotalsband The Long Ryders var ju förtrupp och inspirationskälla för den alternativa countryvåg som skulle härja sisådär tio år senare.

Så förbaskat alternativt låter nu inte den här Londonbaserade kvintettens fjärde album. Det svänger istället hyfsat traditionellt på med bl a snygga covers av trad arraren ”Pretty Polly”, Neil Youngs ”Like a Hurricane” och en bunt egenkomponerade bluegrassrökare.

Tim O’Brien och Peter Rowan gästar och vad som möjligtvis tappas i solosång tas igen i frisk & flink musikalitet, bedårande stämsång och en spelglädje som smittar av sig på lyssnaren.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

- Spotify -

Jubal Lee Young - The Last Free Place in America

2010-02-15T14:53:00.003+01:00

Reconstruction/Hemifrån

Pappa Steve är en legendar inom den s k outlawcountryn och har skrivit tidlösa klassiker som “Lonesome, On’ry and Mean” och ”Seven Bridges Road”. Sonen traskar stolt i fotspåren och har själv periodvis levt laglös i sällskap med ohälsosamma doser alkohol och droger.

På detta tredje album etablerar han sig som en låtskrivare att räkna med. Växlande mellan eftertänksamt raggiga ballader, bluesanfrätta folkvisor och countryrock i skitiga sjuttiotalsboots går tankarna delvis till en ung taggad Steve Earle. Likt denne är han en historieberättare — en förbaskat bra sådan — med en röst som inte viker.

Titeln är lånad från ett citat av Woody Guthrie, som syftade på det mentalsjukhus han just då var förvisad till. Det är en gripande bild. Precis som detta album.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

George Jackson - In Memphis 1972-77: The Sounds of Memphis and XL Recordings

2010-02-15T14:36:00.003+01:00

Kent/BAM

Mississippisonen George Jackson är ett välbekant namn för alla vänner av southern soul. Han debuterade på Ike Turners bolag Prann 1963 med singeln ”No One Wants to Cha-Cha with Me” och släppte sedan ett sparsmakat urval singlar för olika bolag som Dot, Decca, Goldwax, Hi, Fame, MGM och Chess; antingen under eget namn eller som Louie Palmer, George & Greer, Bart Jackson eller med sin fina Memphis-grupp The Ovations.

Men det är som låtskrivare han är mest känd. Efter en lottlös tur hos Stax knåpade han ihop soulspår för Goldwax, Muscle Shoals-bolaget Fame och senare Verve, MGM och Hi Records. Han har skrivit låtar åt bl a James Carr, Spencer Wiggins, Clarence Carter, Candi Staton, Wilson Pickett, Bob Seger och The Osmonds. På åttiotalet jobbade han som producent och låtskrivare för bolaget Malaco där han låg bakom fina inspelningar av bl a Bobby Blue Bland, Johnnie Taylor, Latimore, Denise LaSalle och Z.Z. Hill. På senare år har han rentav gjort ett par egna album. George Jackson är, enligt min ödmjuka åsikt, en av soulens finaste låtskrivare.

Efter några år i Muscle Shoals återvände alltså Jackson till Memphis för att koncentrera sig på sin sångkarriär snarare än sitt låtskrivandet (även om han naturligtvis fortsatte skriva, bl a åt Muscle Shoals-gänget). Det är denna period med inspelningar för The Sounds of Memphis och XL Recordings (utgivna via MGM, Hi & Chess) vi här får ta del av.

Samlingen inleds med den oemotståndliga ”Aretha, Sing One for Me” och fortsätter med ett koppel av gastkramande djupa soulballader och såväl slickare som funkigare nummer. Sju av tjugoen spår är tidigare outgivna, men det betyder knappast att majoriteten är överflödig. Snarare tvärtom. Flera singlar är extremt svåra att få tag i och vill du t ex avnjuta den bedårande uppbrottsballaden ”I Don’t Need You No More” får du vara beredd att punga ut med minst femtusen kronor — eller införskaffa denna, något billigare, samling.

Jag skulle kunna fortsätta rabbla låtar, men nöjer mig med att konstatera att Jacksons milda Sam Cooke-skolade tenorstämma är av den livsnödvändiga sorten. Det bevisas med all önskvärd tydlighet på denna lika nödvändiga samling.

I väntan på den utlovade Muscle Shoals-samlingen går ”George Jackson in Memphis 1972-77” på repeat.

Tidigare publicerad på Rootsy.

Dropkick - Abelay Hotel

2010-02-15T14:26:00.003+01:00

Sound Asleep

Skotska kvartetten Dropkick fortsätter bjuda på sin oemotståndliga mix av klingande pop med prefixet ”power” och country med dito ”alt”. Tänk lite Teenage Fanclub, lite Neil Young, klatchiga refränger, jangliga gitarrer och himmelsk stämsång. Detta är flitiga bröderna Taylor och kompanis nionde album på ungefär lika många år; och det andra på entusiastiska Varabolaget Sound Asleep.

Tom Morton på radiostationen BBC har kallat dem ”Skottlands finaste alt-country/powerpop-band”. Det är en underdrift. Dropkicks harmonispäckade och kaliforniendoftande klanger går rakt in i hjärtat på vem som helst — oberoende av nationalitet.
Tidigare publicerad i Corren.

Amchitka: The 1970 Concert That Launched Greenpeace

2009-11-29T10:28:00.008+01:00

"Brothers and sisters in green peace, Green peace is beautiful! And you are beautiful, because you are here tonight! You came here because you are not on a death trip! You believe in life, you believe in peace, and you want them now!"

Det är Irving Stowe som talar, en 55-årig f d advokat och fredsaktivist. Det är den 16 oktober 1970 och de tidstypiskt hoppfulla orden inleder en välgörenhetsspelning för organisationen ”Don’t Make a Wave Committee” på Vancouvers största konsertarena Pacific Coliseum i British Colombia, Kanada. Stowe är en av organisationens grundare och konsertens arrangör.

På scenen ska bl a folkmusiklegendaren och protestsångaren Phil Ochs stå liksom två hyllade nykomlingar: Joni Mitchell, som just håller på att skriva låtar till sitt kommande mästerverk ”Blue” och en 22-årig James Taylor, vars album ”Sweet Baby James” skulle sälja platina under just denna kväll.

Stowe hade egentligen tänkt boka Joan Baez, som inte kunde komma utan istället donerade 1000 dollar och rekommenderade unga Joni Mitchell som ersättare. Mitchell i sin tur tog med nya stjärnskottet James Taylor. Stowe tackade ja utan att veta vem han var (“I actually thought he was a black blues singer”) och bad alla hålla tyst om det; ”If he’s no good, it could ruin the concert”. Nu behövde han inte vara orolig. En tiotusenhövdad publik, som betalat 3$ vardera för biljetterna, jublade när den hemliga gästen annonserades.

Artisterna spelar på toppen av sin förmåga. Till höjdpunkterna hör Joni Mitchell och James Taylors duett i Bob Dylans ”Mr Tambourine Man”, Phil Ochs glödgande ”I Ain’t Marching Anymore” och hjärtsnörpande ”Fire and Rain” samt Mitchells charmiga mix av ”Big Yellow Taxi” och rock’n’roll-klassikern ”Bony Maroni”.

Syftet med spelningen är att samla in pengar för att skicka en båt med elva aktivister till ön Amchitka, utanför Alaskas södra kust för att protestera mot USA:s planerade underjordiska kärnvapensprängningar där. Båten döps till Greenpeace, vilket också blir namnet på den nya organisationen. Konserten drog, efter omkostnader, in 18.000 dollar och kunde skicka iväg Greenpeace på sitt uppdrag. Ett uppdrag som tyvärr misslyckades — provsprängningarna genomfördes trots protesterna — men resulterade i bildandet av världens största organisation för miljöaktivism och opinionsbildning.

Vi kan tacka familjen Stowe för att omvärlden nu äntligen kan ta del av denna historiskt viktiga konsert. Den nu bortgångne Irving Stowe har sparat dessa fantastiska inspelningar under alla år och nu har hans son i samarbete med Greenpeace och artisterna sett till att dubbelcd:n ”Amchitka: The 1970 Concert That Launched Greenpeace” släppts. En musikalisk såväl som humanitär välgärning.

Inspelningarna är skickligt restaurerade och mastrade av Peter J. Moore (känd för att tidigare bl a ha jobbat med The Band och Cowboy Junkies) och med skivan kommer ett 48 sidor tjockt häfte med unika foton och personliga berättelser om hur konserten kom till stånd. Den kan köpas via www.amchitka-concert.com och allt överskott går — naturligtvis — till Greenpeace.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Ian Gomm and Jeb Loy Nichols - Only Time Will Tell

2009-11-29T00:20:00.001+01:00

Relaxa

Ett osannolikt möte kan tyckas, generationer och världsdelar skiljer dem åt. Brittiska Ian Gomm, en gammal rockenrollande pubrockare från legendariska Brinsley Schwarz med en underskattad solokarriär å ena sidan; Jeb Loy Nichols, en sammetsröstad amerikansk soul/americana-singer/songwriter och konstnär i exil i Wales å den andra.

Men resultatet är alldeles lysande. En mjukt gungande samling originallåtar och väl valda covers som landar någonstans mittemellan soul, country och en skönt knarrande hammock. Omslagets två rykande koppar kaffe är en talande innehållsförteckning. Ibland påminner det om Gomms kompis Nick Lowes modernare alster. Bättre kritik är svårt att få. När de dessutom kryddar anrättningen med ett par av mästaren Jim Fords låtar har de genast klippkort till mitt hjärta.

Publiceras även i Borås Tidning.

Chicago Blues: A Living History

2009-11-29T00:12:00.002+01:00

Raisin’ Music/Helan-BAM

Tro det eller ej, men vi befinner oss faktiskt långt ifrån dammiga historieböcker, oldiesgottande à la tidningen Mojo och nördig musikarkeologi. Visst är det ett projekt som över två cd-skivor skildrar Chicagobluesens utveckling, men förvänta dig inte någon simpel samling. Det här är, precis som titeln utlovar, levande historia.

Med ett erfaret hårdsvängande husband bjuder två generationer av fina Chicagomusiker på personliga tolkningar av stilens klassiker; från John Lee ”Sonny Boy” Williamsons ”My Little Machine” (1940) till Buddy Guys nittiotalsrökare ”Damn Right, I’ve Got the Blues”. Legendaren Billy Boy Arnold och de yngre genreförvaltarna John Primer, Billy Branch och Lurrie Bell håller en lektion som är mer underhållande än hela min grundskolas samlade historieundervisning.

Swing it, magistrarna!

Publiceras även i Borås Tidning.

Dim Lights, Thick Smoke and Hillbilly Music: Country & Western Hit Parade 1951-1955

2009-11-22T20:58:00.002+01:00

(Bear Family/Border)

Femtiotalet var en omvälvande period för countrymusiken. De stora skivbolagen Decca och Columbia beräknade att hela 40-50% av deras skivförsäljning bestod av countryskivor. Plötsligt hade också popvärlden börjat intressera sig för den tidigare så bespottade hillbillymusiken. Startskottet var framgångarna för Patti Page version av den gamla countrydängan ”Tennessee Waltz”. Popstjärnor som Tony Bennett, Perry Como och Dinah Washington fick stora hits med låtar av bl a Hank Williams.

Nu släpper tyska retrobolaget Bear Family fem nya volymer i serien “Dim Lights, Thick Smoke and Hillbilly Music”, med undertiteln “Country & Western Hit Parade 1951-1955” (åren 1945-1950 skildrades på sex cd förra året). De är fyllda med initierade små essäer av författaren Colin Escott och paketerade i fem läckert illustrerade, snyggt formgivna och trådbundna böcker på runt sjuttio sidor vardera. Och i varje volym dessutom en remastrad skiva med 26-31 spår. Tillsammans berättar de countryhistoria så gediget, kunnigt och underhållande att de borde användas som undervisningsmaterial i skolorna.

Alla tidens storheter är förstås med, men även en hel del rariteter och udda spår dyker upp. Eller vad sägs om en tidigare outgiven komplett version av George Jones rökare ”Why Baby Why”, en bortglömd goding som Jess Willards hårdkokta ”Honky Tonk Hardwood Floor” eller Jimmy Murphys fascinerande jämförelse mellan Gud och teknikens utveckling i ettriga ”Electricity”?

På femtiotalet började countryn närma sig den svarta musiken på allvar. Bill Haley var tidigt ute med sin mix av western swing, pop och rhythm’n’blues och vi kan höra exempel i Merrill Moores fräckt svängande ”Red Light” eller den tidigare Texas Playboys-sångaren Tommy Duncans tolkning av Big Mama Thorntons ”Hound Dog”.

Vänner av banjoexcesserna i Burt Reynolds-rullen ”Den sista färden” (”Deliverance”) kan här avnjuta förebilden ”Feudin’ Banjos” av och med Arthur Smith och Don Reno. Smith stämde senare Warner, som påstått sig ha rättigheterna till låten och köpte sig en yacht för pengarna. Själv hade han snott melodin från 1889 års ”Banjo Reel”.

Åttafingrade smilfinken Slim Whitmans ”Indian Love Call” präglades av Hoot Rains innovativa steel guitar-flageoletter (övertoner) och tog sig in på listor i både USA och England. Låten har levt vidare i filmen ”Mars Attacks” från 1996, där de invaderande marsianernas hjärnor smälter när de hör den (!).

Den 1 januari 1953 avled Hank Williams i baksätet på sin Cadillac. Han var trots sin popularitet inte den bäst säljande countryartisten då (det var Eddy Arnold och Red Foley), men talade till framförallt en yngre publik på ett sätt som ingen före honom hade gjort. Hans inflytande — då som nu — kan aldrig överskattas. Efter hans död sköt försäljningssiffrorna i höjden; ”death was the best career move he ever made”, som Escott skriver.

1954 dyker ett annat bekant namn upp i låtlistan: Elvis Presley; en hillbillyslyngel som gjort sig ett visst namn på de lokala scenerna. Ett par år senare skulle allt se annorlunda ut.

Ja, här finns många fascinerade historier att berätta och mängder av fin musik att uppmärksamma, men jag nöjer mig med en enkel sammanfattning: bättre än så här kan inte countrymusikens historia presenteras. Visst, skivorna kostar en slant, men jag har hört att Tomten lär vara extra snäll i år. Och, oss emellan, är inte han något av en hillbilly själv?

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Andi Almqvist - Glimmer

2009-11-14T15:50:00.001+01:00

Rootsy

Det börjar med en mardröm (Sleeping pills) och slutar med förlust (Petra moved on). Däremellan får vi bekanta oss med bl a drunkningsdöden, droger och prostituerade i Amsterdam, liftande tyskor med ”Marlene-legs”, svarta skyar, krucifix och ögon rödsprängda av för många vodka shots. Det är ett bedagat romantiskt mörker; lika dekadent som värkande, lika teatraliskt som svidande upplevt. Var gränserna mellan verklighet och fantasi går är lika svårt att veta som när den njutbara drömmen övergår i hotfull mardröm.

Det är som om poeterna Baudelaire och Rimbaud och en absintrusig Strindberg tumlade runt i ett vansinnesjam tillsammans med Nick Cave, Tom Waits och en kvidande zigenarorkester. Helst på nåt uttjänt tivoli i en bortglömd grå öststatsförort.

Pelle Osslers spöklika och monstersvarta, men märkvärdigt suggestiva och masochistiskt vackra gitarrskrän passar naturligtvis Almqvists svärtat melodiska skrönor perfekt. Och Bebe Risenfors, som tidigare spelat med just Tom Waits, bidrar med bl a kontrabas, tuba och dragspel. Det är som om en cirkel sluts.

Det är också Malmösonen Andi Almqvists bästa album hittills.

Keith Miles - Beyond the Headlights

2009-10-25T00:22:00.003+02:00

House of Trout/Hemifrån

Jag tror först nästan det är Guy Clarks ”Cold Dog Soup” jag hör. Alla som hört det albumet vet att det är en komplimang som kan få vilken låtskrivare som helst att rodna sönder.

Men, nej, det sitter en annan herre bakom ratten. Och han är nöjd med fyra rullande hjul, full tank och en fungerande bilradio. I gengäld får vi bilburen americana av sådan klass att man undrar om det inte egentligen är Guy Clark som borde bli lite röd om kinderna.

Det finns en mogen självklarhet över Keith Miles andra album, som säger ”det här är mina sånger, mina hjärtebarn: sätt dig ner och lyssna”. Man kan inte annat heller. Med sväng (som i swing!), varm berättande folkton med countrykanter och en produktion som inte stänger ute ens en biltjyv bjuds en resa man hoppas aldrig ska nå sitt mål.

Vi får flapprig kontrabas, gospelkörer, femtiotalsreverb, jazzharmonier och sydstatsromantik. Men framförallt får vi en sångare och låtskrivare som kombinerar text och melodi med sådan finess och känsla att vi måste börja leta efter riktigt stora namn i referensböckerna.

Tidigare publicerad i Lira.

Cracker på Pustervik

2009-10-18T16:55:00.006+02:00

WOODY WEST VARDAGSKLUBB FEAT. NY KLUBB!

LIVE: CRACKER (US)

DJ: Johan Kronquist (Uppe) & Klara Grape (Nere)

Pusterviksbaren onsdag 21 oktober kl 21.00

David Lowerys gäng Cracker slog igenom tidigt 90-tal på den amerikanska alternativ rockscenen med hits som "Teen Angst" (#1 på Modern Rock Tracks) och "Low" samt storsäljande succéalbumet "Kerosene Hat".

Crackers poppigt melodiösa roots-rock med ironiskt skruvade texter passade perfekt bredvid Counting Crows, Soul Asylum, och Gin Blossoms för en radiopublik som som växt upp med indie och post-punk men som också älskade klassisk rock som Tom Petty och Neil Young. Lowery var tidigare medlem i eccentriska kultgänget Camper Van Beethoven, ett av de stilbildande amerikanska indiebanden från 80-talet ihop med R.E.M. och Replacements.

Lowerys rastlösa rötter och kompromisslösa attityd har alltid gett Crackers eklektiska roots-rock en hög dos alt-country, punk, psychedelia, blues & folk, vilket älskats av hängivna fans men också gjort bandet svåra att greppa för skivbolag och kritiker.

Så i takt med att responsen uteblev från både kritiker och försäljning hamnade Cracker efter några plattor återigen på independent-scenen under 2000-talet.

Här har de återfunnit både formen, glädjen, kritikerna och publiken. Plattorna "Forever" och "Greenland" fick fina recensioner som talade om en värdig comeback och lekfulla albumen "Countryside" (med countrycovers som Woodyfavoriten "Reasons To Quit") och "Oh Cracker, Where Art Thou" har visat upp bandets kärlek för americana och dess klassiska smart-ass humor.

Den storstilade återkomsten kom dock i år med nya, utmärkta skivan "Sunrise In The Land Of Milk And Honey" som kallats bandets bästa sedan genombrottet och glansdagarna med "Kerosene Hat". Här gästar vänner som punkikonen John Doe (X), sydstats-rockhjälten Patterson Hood (Drive-By Truckers), Mark Linkous (Sparklehorse) och Adam Duritz (Counting Crows), låten "Turn On, Tune In, Drop Out with Me" blev en radio-hit samtidigt som bandets konstnärliga integritet står fast.

Den hyperaktive talangen Lowery har även hunnit medverka på och producera en mängd plattor genom åren, bla vännerna i Sparklehorse (vars klassiker "Sick Of Goodbyes" finns inspelade av bägge banden), Counting Crows och The Magnolia Electric Co, han har återupplivat Camper Van Beethoven (som turnerat med Built To Spill och Modest Mouse) och varit gästredaktör på indieblaskan Magnet Magazine. Puuh! Höstens stora Woodybokning av gamla hjältar som åldrats med värdighet.

www.myspace.com/crackerhatesmyspace

www.crackersoul.com/

Woody West

Evenemanget på Facebook (anmäl gärna om ni kommer)

Cracker på Spotify

Texten är hämtad från Woody West.

Nisse Hellberg - En modern man

2009-10-14T10:21:00.003+02:00

Metronome/Warner

Hellbergs fiffiga texter rimmar varmt och humoristiskt om en man som trivs bäst i hemmets härd och som har en kärlek som alltid ”står kvar där du ställt den”. Han poserar med en gul Levin DeLuxe -49 på omslaget. Albumet är inspelat, akustiskt, i Music-A-Matic i Göteborg; en studio känd för sin vintage utrustning. Det svänger av ståbasstompig rockabilly, rock’n’roll-kryddad årgångscountry och gammal hederlig svensk schlager. Lite som musikens motsvarighet till rutiga köksdukar, kokkaffe och raketost. Eller som om Owe Thörnqvist och hela Sun Records-stallet delat fickplunta i folkparken en lördagkväll.

En modern man? Jag vet inte jag. En mycket älskvärd man är han dock.

-Spotify-

Texten publiceras även i Corren och Norrköpings Tidningar.

Tre små recensioner

2009-10-13T17:04:00.006+02:00

Richard Hawley - Truelove’s Gutter

Mute/EMI

Gränsen mellan det trovärdiga, blödande romantiska och det patetiskt självömkande är hårfin. Den gamle Pulp-gitarristen Hawley utför en imponerande balansakt och kliver sällan eller aldrig aldrig över på fel sida.

Ända sedan solodebuten 2002 har han velat suga det mest gråtmilda ur Walker Brothers, Roy Orbison och Frank Sinatra och hälla det över vårt cyniska tvåtusental. På ”Cole’s Corner” blev det fullträff; en modern klassiker. Uppföljaren var blekare om än njutbar.

Detta femte album tar honom upp på slisktoppen igen och jag tror banne mig han är onåbar där. Strax nedanför sitter Chris Isaak och vinkar lite avundsjukt. -Spotify-

Monsters of Folk - Monsters of Folk

Rough Trade/Border

De begåvade herrarna Jim James (My Morning Jacket), Mike Mogis & Conor Oberst (Bright Eyes) och den förtrollande M. Ward har slagit sina spretiga musikaliska huvuden ihop. Resultatet är ett stämsångsinlindat album så fräckt och njutbart att Traveling Wilburys nästan får konkurrens om titeln ”världens bästa supergrupp”.

Lågmält, högspänt, rock’n’roll, country och elektroniskt flipprande vävs samman med en häpnadsväckande naturlighet.

En högtidsstund för alla monsterdiggare. -Spotify-

Kris Kristofferson - Closer to the Bone

New West/Playground

På ålderns höst har man rätt att reflektera över sitt liv. Det gör den nu 73-årige countryhjälten i tolv rakryggat personliga och jordnära berättelser om kärlek, förlust, Sinéad O’Connor och livets hårda kalla fakta.

Det är minimalistiska akustiska arrangemang; försiktigt tassande trummor av Jim Keltner och mandolin av nyligen avlidna Steve Bruton. Don Was avskalade produktion bär — som föregångaren ”This Old Road” — släktskap med Rick Rubins arbeten med vännen Johnny Cash. Det passar Kristoffersons karga folksånger perfekt.

Men hur gripande detta än är, i all sin grovtäljda kompromisslöshet, så låter han faktiskt lite trött och knarrig. Som om han hade allt mindre kött på benen.

Texterna tidigare publicerade i Corren.

Jenny Bohman - Coming Home

2009-10-12T10:42:00.002+02:00

Rootsy

Jenny Bohman är en fantastisk sångerska och riktigt vass munspelare. Bluespubliken är kanske bekant med henne sedan hennes arbeten med Monaco Blues Band eller egna projektet Little Jenny & The Blue Beans, men för den stora allmänheten är hon mindre känd. Förhoppningsvis kan denna solodebut ändra på den saken.

Producenten Thomas Almqvist avled under arbetet med albumet förra året och sorgen försenade utgivningen. Nu har Bohman själv avslutat inspelningen och under tiden fått veta att hon drabbats av en allvarlig sjukdom. Vi kan vara glada att hon kämpat, bitit ihop och avslutat detta projekt, för resultatet är ett stort, unikt bluesalbum.

Unikt på det viset att hon tar sats i bluestraditionens former men skickar musiken ut i ett känsloladdat ingenmansland där alla har tillgång till det, oberoende av genrer. Det kan vara det episkt repetitiva i beska ”The Party is Over”, titelspårets pendlande mellan deltablues och Tracy Chapman-folk, Willie Dixon-gunget i ”You Got to Give Me Love” eller glimten i ögat i countryfläktade ”I Just Want Your Money”.

När allt dessutom adlas med Bohmans varma, intensivt närvarande och gospelanstrukna röst knyts säcken ihop och vi får ett stort album som förtjänar en stor publik.

Jag hoppas innerligt hon får behålla hälsan. Vi behöver Jenny Bohman.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

7 oktober

2009-09-23T09:31:00.002+02:00

Ringa genast in onsdagen den 7 oktober i din kalender. Då bjuds nämligen på ett sinnesutvidgande musikaliskt kinderägg som lär få vartenda hårstrå på din kropp att stå i givakt. Två lokala indieunder och en hedersgäst hela vägen från andra sidan jordklotet spelar upp till dans. Och allt i anrika lokaler mitt i Vasastan.

Mijo Biscan, från hyllade bandet Lamplight, har kallats en australiensisk Rufus Wainwright och hans episka alternativa indiefolk lockar recensenter världen över att peppra med superlativ. Mijo befinner sig på en intensiv europaturné just nu och när städer som Hamburg, Berlin och Amsterdam erövrats är det såklart dags för Sveriges framsida. Förvänta dig en gripande och originell musikalisk resa med storslagna känslor, en karismatisk sångare och Jeff Buckley-vibbar som reskamrater.

En av Göteborgs bäst bevarade hemligheter är Sumie, en singer/songwriter som har jämförts med bl a Sophie Zelmani och Joni Mitchell. Med en klar, vacker Nina Persson-besläktad röst och förtätade akustiska sånger har du en trogen vän att hålla i handen en kall höstkväll.

Göteborgska 7-mannaorkestern Western nöjer sig inte med traditionella verser och refränger. Med ett sinnrikt pussel av skönsång, harmonier, överraskande växlingar och musikaliska skuggspel skapar de förtrollande stämningar som sätter såväl fantasin som benen i gungning. Och har du tur plockar de fram såväl såg som sax.

Mellan varven bjuder flyhänta dj’s (bl a er alldeles egna Honky) på en välgörande mix av gammalt och nytt, indie och americana eller vad som helst som stavas själ, hjärta och sväng.

Allt är förstås inramat av Belles vackra nyrestaurerade 1800-talslokaler på Bellmansgatan 7; en legendarisk adress för Göteborgs klubbkids (ni minns väl Bommens Salonger?). En prisvärd bar med allt från öl till absint hjälper till att hålla stämningen på topp hela kvällen.

Du har nog inte råd att missa detta.

Citizen K - Meet Citizen K Somewhere Up North

2009-09-20T16:14:00.005+02:00

(Paraply/Plugged)

Wow! Det här är häftigt. Här kommer en Boråsare, bara sådär, och låter som inget annat i dagens svenska musikklimat. Klas Qvist har visst harvat runt ganska länge på de lokala scenerna (bl a som medlem i Band in the Attic) och släppte rentav ett självbetitlat soloalbum 2004, men jag har helt missat honom tills nu.

Med melodier som sylvassa spjut kliver så Citizen K fram som en De Tidlösa Sångernas Riddare. Och han bjuder på pop som den lät på de klingande gitarrernas tid. Det är Beach Boys-körer och flöjter, fågelkvitter och mellotron, dragspel och handklapp. Ett lapptäcke av smakfull musikalitet. Melankoliska ballader snirklar sig runt kyrkorglar och melankoli och sommarluftiga sextiotalsklanger och jag måste — återigen — häpna över melodikänslan hos denna naturbegåvning. Vad öser han ur egentligen? Vad fick han offra för det här?

Emellanåt drar det iväg med stora, episka anslag och blinkningar åt progressiv musik och folkrock och jag misstänker att han har minst en graningekänga nedstucken bland de brittiska sjuttiotalsskäggen. Och även om jag förlorar mina referenser lite där så känner jag igen ett bultande hjärta när jag hör det.

Jag kan inte nog pängtera att detta uppenbarligen är en man som sätter fokus på melodierna. Låtmaterialet är finsnickeri in i minsta detalj och han har lyssnat och lärt av mästare som Brian Wilson, John Lennon och Ray Davies. Att han emellanåt påminner om ett modernt retrofläktat band som Cosmic Rough Riders ska han ta som en stor saftig komplimang.

Citizen K har framtiden för sig.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Missa inte releasespelningen på Café KoM fredagen 25/9.

V/a - Sweet Soul Music 1966-1970

2009-09-17T13:31:00.007+02:00

Bear Family/Border

Soul. Själ. Själva namnet, som tycks så torftigt och stigmatiserat i svensk översättning, rymmer så mycket och förklarar ändå så mycket vad den här musiken handlar om. Denna märkvärdigt sköna, svängiga, erotiska, fotstampande, gripande musik — detta oheliga möte mellan religion och sexualitet, mellan djävulens blues och Herrens gospel — berör något svårbegripligt, svårdefinierbart inom oss. Något vi kanske kan kalla själ. Det må vara en snirklig gitarrslinga från söderns Muscle Shoals, ett barnförbjudet stön från ”Gudfadern” James Brown eller en stråkinlindad ballad med primadonnan Diana Ross. Och om inte Lorraine Ellisons ”Stay With Me” har själ så vet jag inte vad som har det.

Med dessa fem volymer avslutar Bear Family sin imponerande odyssé över soulmusikens historia. Den inleddes med den sexton (!) volymer massiva rhythm & blues-serien ”Blowing the Fuse 1945-1960” och fortsatte med fjolårets fem första volymer ”Sweet Soul Music 1961-1965”. Tillsammans utgör de något av en soulmusikens encyklopedi.

Varje skiva kommer med ett tjockt och rikt illustrerat häfte med informativa, underhållande, anekdotfyllda och precis lagom nördiga kommentarer till varje enskild låt av Bill Dahl.

Det ligger ett gediget och hårt arbete bakom den här serien. Inget har lämnats åt slumpen. Dave ”Daddy Cool” Booth, som har samlat materialet, verkar ha gått över lik för att få rättigheterna till alla spår, som funnits utspridda på en mängd små och stora skivbolag; Motown, Stax, Epic, Dakar, SSS International, Mercury, Atlantic, Brunswick, Sound Stage 7, King, Fame, Bamboo, Ric-Tic, Excello, Dial, Goldwax, Verve, Invictus, Gordy, Hi, Warner Bros... Att få dem serverade tillsammans på detta aptitliga vis känns som en ynnest.

Många — väldigt många — självklara soulhits trängs såklart här; ”Hold On, I’m Comin’” (Sam & Dave), ”When a Man Loves a Woman” (Percy Sledge), ”Knock On Wood” (Eddie Floyd), ”Respect” (Aretha Franklin), ”(Your Love Keeps Lifting Me) Higher and Higher (Jackie Wilson), “(Sittin’ On) The Dock of the Bay” (Otis Redding), “Build Me Up Buttercup” (The Foundations) etc etc. Men en och annan välkommen joker är också inklämd. Inte nödvändigtvis rariteter, men åtminstone mer sällan hörda godbitar. Som Rodger Collins funkfräcka rumpsparkare ”She’s Looking Good”, Dee Dee Warwicks gastkramande ”Foolish Fool” eller George Perkins & The Silver Stars kvidande klagan over mordet på Dr King “Cryin’ in the Streets Part 1”.

Det är också roligt att se hur de tänjer lite gränserna för vad som vanligtvis brukar betraktas som soul. Vi har t ex bluesmunspelaren Slim Harpos förföriskt vibrerande ”Baby Scratch My Back”, sydafrikanske trumpetaren Hugh Masekelas ettrigt koklockedansanta listetta ”Grazing in the Grass” och jazzmusikern ”Cannonball” Adderleys själfulla altsax i instrumentala ”Mercy, Mercy, Mercy”. Blues, rhythm & blues eller jazz? Visst, kanske. Men också soul.

Allt finns förstås inte här, men man kan inte heller begära det omöjliga. Jag som är svag för tung southern soul, som ofta låg på småbolag och inte alltid tog sig in på topplistor, kan sakna några namn. Men det här är trots allt inte sydstatssoulens historia (vill ni ha en imponerande överblick över den ska ni kolla in fjolårets ”Take Me to the River: A Southern Soul Story 1961-1977”). Och vem är jag att klaga när de haft den goda smaken att inkludera saftiga deep soul-smockor som ”You’ve Got My Mind Messed Up” (James Carr), ”Nothing Takes the Place of You” (Toussaint McCall), ”The Chokin’ Kind” (Joe Simon), ”Reconsider Me” (Johnny Adams) eller ”I Forgot To Be Your Lover” (William Bell)?

Perioden var, som bekant, en turbulent tid. Ni vet, vietnamkrig, mordet på Martin Luther King, antikrigs- och medborgarrättsrörelsen, flower power, månpromenader, rasism, kulturrevolutioner och Black Power. Och tidsandan speglas — förstås — i musiken, som mot slutet av sextiotalet byter ut lite av hjärta och smärta mot mer eller mindre politiskt medvetna texter. Här representerade av spår som James Browns klassiska “Say it Loud – I’m Black & I’m Proud (Part 1), The Temptations ”Ball of Confusion (That’s What the World is Today)”, Edwin Starrs “War” eller The Impressions “Choice of Colors”.

Här sitter jag nu — själlöst! — och rabblar namn och titlar i onödan. När allt jag egentligen vill säga är att det här är ett oemotståndligt öronparty från början till slut; från Marvin Gayes ”Ain’t That Peculiar” till ”The Tears of a Clown” med Smokey Robinson & The Miracles. Vill du ha en kronologisk överblick över soulens utveckling och olika stilar — rhythm & blues, deep, northern, smooth, country, New Orleans, funk, soulpop, philly, blue-eyed, Chicago, southern etc — så kan du inte hitta mer rätt. Jag skulle inte bli förvånad om ”Sweet Soul Music” i framtiden rentav kallas ett stardardverk över soulmusikens historia. Och även om du har mycket av materialet som finns här sedan tidigare så kan jag garantera dig att det inte är så här väl sammansatt, välpaketerat och — framförallt — välljudande.

Soul var det. Själ. Dessa fem volymer dryper av det. Tänk att det finns folk som inte ens tror att det finns någon.

Tidigare publicerad på Rootsy.

Scotland Yard Gospel Choir - ... And the Horse You Rode in on

2009-09-17T13:20:00.002+02:00

Bloodshot/Border

Kan du tänka dig en mix av Dexy’s Midnight Runners, Belle & Sebastian och Glasvegas? Det låter kanske lite crazy, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva denna kammarpoppande chicagokvartett. Förmodligen har de väggarna hemma tapetserade med bilder på Morrissey och bokhyllorna dignande av självförbrännande författare. Kanske inte mina bekvämaste referensramar, men det här är faktiskt så flämtande direkt att jag inte riktigt kan värja mig.

Det tassas på i tweepop-kostymer med poesiläsarrufsigt kavajsmart indiepop, men en hälsosam dos av postpunk och kantiga Television-gitarrer har också smugit sig in. Det är som om fluffet omringats av mörka moln. Det handlar trots allt om utanförskap; uttrycket ”fucked up” är återkommande. Och Belle & Sebastian-gullet, som t ex kan höras i rader som ”I met her at the vegetarian restaurant”, balanseras upp av stabila doser bitterhet och cynism; ”I hope that you catch syphilis and die alone”.

Indiekonnässörerna håller säkert hårt i sin lilla hemlighet men till och med bandnamnet tigger om uppmärksamhet.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Pete Yorn & Scarlett Johansson - Break Up

2009-09-17T13:13:00.001+02:00

Rhino/Warner

Ta en duktig, men lite strömlinjeformad singer/songwriter och en Hollywoodaktris som faktiskt sjunger hyfsat. Mixa med retrodoftande soulpop à la Amy Winehouse, försiktiga countryklanger, lättnynnade melodier och ett par hjärtslitande separationer. Lägg till en fullt habil version av en av världens bästa låtar, Chris Bells (Big Star) ”I am the cosmos”, garnera med atmosfärisk electronica och du får ett riktigt njutbart album.

Förebilden var Serge Gainsbourg & Brigitte Bardots 60-talsduetter, men det här paret landar i en mer radiovänlig samtid. Tänk att ett par krossade hjärtan kan låta så gulliga.

Tidigare publicerad i Corren och Norrköpings Tidningar.

Grand Archives - Keep in Mind Frankenstein

2009-09-17T13:10:00.000+02:00

Sup Pop/Border

När den forne Band of Horses-medlemmen Mat Brooke och hans mannar klev in i Paradise Sound Studios i den hemsökta gamla gruvstaden Index utanför Seattle var målet att göra ett rockalbum. Men så kom de på att de inte kunde rocka.

Istället blev uppföljaren till fjolårets utmärkta debut en drömsk folkpop-historia med sköra melodier och lager-på-lager-harmonier. Jay Kardongs pedal steel ger lite countryfläktad västkustkänsla men annars är detta ett mörkmurrigare, mer sakralt svävande album.

Vackert så det förslår, men jag är ändå inte riktigt säker på att de har valt rätt väg.

Publiceras även i Corren.

The Band of Heathens - One Foot in the Ether

2009-09-17T13:05:00.001+02:00

Blue Rose/Border

Häng på slidegitarren och släpp loss dina gyllene lockar. Här vankas sjuttiotalsdoppad bluesrock i The Band-stövlar som stampar på så Texasleran skvätter hela vägen från Drive-By Truckers till Little Feat.

Herrarna Ed Jurdi, Gordy Quist och Colin Brooks sprang på varandra så ofta på Austins rockklubbar att de till slut tyckte att de lika gärna kunde bilda ett band. Det blev The Band of Heathens; tre gitarrister/sångare/låtskrivare och en funkig rytmsektion som nålar fast budskapet om rootsmusikens frälsning utan att lämna några frågetecken efter sig.

Detta fjärde album (de två första var livealbum!) vältrar sig i amerikansk folkmusik, gospel, håriga riff, stämsång och ordflödande, smått samhällskritiska texter om allt ifrån Otis Redding till Meskalin. Och klubbkänslan har de tagit med sig in i studion. Groovy.

Publiceras även i Borås Tidning.

The Apples in Stereo - # 1 Hits Explosion

2009-09-17T12:59:00.003+02:00

Yep Roc/Border

Vad ska man göra när höstrusket kryper in under skinnet? Sprit eller självmord är ju två hederliga svenska lösningar, men jag har en mer hälsosam. Vad sägs om en smaskig dos lagom busig och psykedelisk sommarpop?

Elephant 6-kollektivets The Apples in Stereo har bjudit på sprudlande, lekfulla solskensfasoner i Beatles, Kinks, Beach Boys, Zombies, ELO och hela förbaskade Nuggetsboxens efterföljd i femton år nu. Det är dags att sammanfatta. Och det gör man genom att samla sexton glädjesmittande poppärlor från ett tiotal olika utgivningar på en liten behändig cd-skiva. Det blir ett skyfall, ja, en hitsexplosion, av fuzzgitarrer, Strawberry Fields-flirtar, handklapp och charmanta indieexcesser.

Och vips! — höstångesten är som bortblåst.

Publiceras även i Borås Tidning.

Man kan inte leva av musik allena

2009-09-16T22:10:00.002+02:00

Tre små rum, såklart. Mölndalsbryggeriet Dugges ½ Idjit rekommenderas!

Amy Raasch & Little Green, Gothenburg, 05.09.09

2009-09-14T21:02:00.004+02:00

At Café KoM you always feel welcome. It’s a hole in the wall in the area of Linnéstaden, Gothenburg; a simple place; small, friendly and usually filled with the crying tones of a blues guitar, or two. The musicians are often local, but on this particular night there’s a guest from Los Angeles.

An older gentleman, with maybe one or two beers too much behind those tight shirt buttons, bends over our table, and says: 'that band [Little Green] doesn’t sound like blues to me'. But his disappointment soon turns into a big groovy smile.

Little Green starts the show with their brew of bluegrass-affected folk/americana. This night the band performs in the absence of their fiddler Fred. But on the other hand they have a new rhythm section, and boy, how it swings! At times with a beat that’s closer to some kind of free form jazz than country. The bands self penned songs are in the company of some nice covers. Excellent versions of Steve Earles 'Copperhead Road' and Keith Miles gentle masterpiece 'Road I’m On' are among the finest.

After a break Amy Raasch enters the stage with an acoustic Martin guitar, a hard banging 'Version Of Me' and a presence that reveals her career as an actress. Little Green is doing an excellent job as back-up band. Especially since they never met her before, and only learned her songs from her album and the Internet.

Amy brings us songs from the album 'Love Or Inertia' and her impressive project '52 Songs In 52 Weeks' (as can be seen & heard at www.youtube.com/amyraasch). And she has truly fine stuff to choose from; the touching 'The Nearness Of The Blade', inspired by a young girls letter to Martin Luther King, the beautiful 'Neverland' and my personal favourite 'Missing', with a great sepia toned refrain that so deeply touches the soul; 'do you wanna sell lemonade/from my front yard'.

Her songs range from the edgy to the rootsy, from tenderness to a rockin’ anger and I hear influences from folk, indie, jazz, pop and singer-songwriters with their hearts on their sleeves. Amy’s heart is up there on the stage. It’s in her songs; 'they say that when/it has no food/the heart will start/to eat itself'. The lyrics are strong, dark, personal, literary and even leaves some space over for some good time humor.

And even though she is haunted by a nasty cold this evening she gives us a memorable show. She charms us with touching stories, bittersweet melodies and some crazy homemade chords.

I walked home with a big groovy smile on my face that night!

Also published at Hemifrån.

Jim Dickinson 1941-2009

2009-09-04T21:35:00.005+02:00

Jag har ju inte bloggat på ett tag och har därför bl a missat att notera den tragiska nyheten om Jim Dickinsons bortgång den 15:e augusti. James Luther "Jim" Dickinson var en legendarisk musiker och producent som jobbat med alla från Aretha Franklin, Rolling Stones, Bob Dylan och Ry Cooder till The Replacements, Big Star, Green On Red & Primal Scream. Bland många andra. Själv gjorde han inte allt för många soloalbum (8?), varav jag nog håller solodebuten "Dixie Fried" från 1972 närmast hjärtat. Men han släppte albumet "Dinosaurs Run in Cirkles" senast i år. Jag recenserade det här (scrolla ner en bit).

Ja, jag är sent ute, men jag ville mest uppmärksamma hans bortgång och rekommendera läsning av ett par minnesrunor här och här. Under tiden lyssnar ni naturligtvis på Sonics fantastiska Spotify-spellista till hans ära.

Bob, Daniel, Jim

"Bob said to me; 'If you've got Dickinson, you don't need anybody else.'"

Daniel Lanois, Harp Magazine, May 2003

Tio recensioner

2009-09-04T20:46:00.015+02:00

Watermelon Slim - Escape from the Chicken Coop

NorthernBlues/Rootsy

Lyssna på detta:

“Watermelon Slim incarnates the deepest and truest roots of American music. Combine Jimmie Rodgers, the Carter Family & Bob Wills with Blind Lemon, Sonny Boy

Williamson and Wilson Pickett — and you have Slim — a one of a kind pickin’ & singin’ Okie dynamo.”

Det är Jerry Wexler, den legendariske soul-, r&b-, blues-, mm mm-producenten som talar. Det är en man vars ord borde väga tungt.

Ja, inte är det svårt att älska denne gamle lastbilschaffis. Eller, lastbilschaffis förresten, att förringa honom till bara det vore närmast ett hån mot hans imponerande häpnadsväckande liv och äventyr. Han säger själv att ”I've lived a fuller life than most people could in two (...) If my plane went down tomorrow, I'd go out on top".

Bill ”Watermelon Slim” Homans är gammal Vietnamveteran och fredsaktivist och har jobbat som just lastbilschaufför, men också bl a som truckförare, sågverksarbetare, försäljare av vedträn, begravningsentreprenör och — såklart — vattenmelonfarmare. En period försörjde han sig som simpel småtjyv. Han har dessutom hunnit med att skaffa grundexamen i såväl journalism som historia och kan stoltsera med ett medlemskap i Mensa, föreningen för personer med hög IQ.

Musiken har funnits med honom sedan han låg skadad i en sjukhussäng i Vietnam. Där lärde han sig spela, vänsterhänt och upp & ned, på en femtiokronors-gitarr, med en bit av en rostig kaffekopp som plektrum och en zippotändare som slide. Om inte det är blues så vet jag inte vad.

Han släppte en skiva med anti-krigslåtar 1973; det första kända albumet av en vietnamveteran. Flera spår skulle sedemera spelas in av Country Joe McDonald.

2002 var Slim nära att stryka med i en hjärtattack. Han tog då beslutet att sluta frakta kemiskt avfall och istället ägna sig åt sin stora passion på heltid — musiken. Sedan dess har han släppt tre prisbelönta (bland annat har han fått hela sjutton nomineringar till Blues Music Awards på bara fem år) och kritikerhyllade album sprängfyllda med råbarkad och kompromisslös blues i blåställ.

På ”Escape from the Chicken Coop” har han lämnat sina gamla musiker i ”The Workers” hemma och åkt till Nashville för att spela in ett countryalbum tillägnat en av truckercountryns största: Dave Dudley.

Om nu bluesvänner börjar skruva på sig så kan ni lugnt sitta kvar en stund till. För även om Slim här bjuder på såväl honky tonk i Moe Bandy-bekantingen ”Hank Williams, You Wrote My Life” som countrynestorn Roy Acuffs gamla nykterhetsivrande ”Wreck On the Highway” har han inte tagit många steg ifrån bluesen. Genom albumets alla artonhjulingar, vägkrogar, steel guitars, kvidande fioler och ”hard drivin’, hard drinkin’” sons of guns simmar Slims deltavassa sluga slidegitarr som en hal kattfisk. Som för att påminna oss om att blues och country egentligen bara är två sidor av samma mynt.

Det görs inte bara med sällsynt skarpa och trovärdiga betraktelser från vägarna av en man som vet hur det går till, utan också med en frisk portion humor. En världsvan rå humor som gäckar och leker med oss, med traditioner och genreattiraljer. Det kan handla om den enkle mannens behov, som i stompiga ”Skinny Women and Fat Cigars” eller frustration och avundsjuka inför kollegornas snabbare, renare, stiligare bilar; ”It’s never too hard to be humble / But I’m doin’ the best that I can”.

Slim har en röst mättad av år och erfarenhet; en röst man stannar upp inför, som man lyssnar till för att det känns som om man liksom bara måste. Det är som vore den uppgrävd ur Oklahomajorden. Jag skulle kunna nämna en viss likhet med en annan gammal bluesräv som Carlos Guitarlos, men det säger jag i så fall mest för att fler ska upptäcka denne fantastiske bluesman (leta genast reda på hans magnifika ”Straight from the Heart” från 2003!).

Höjdpunkter här skulle kunna vara kärvt rockiga ”Should Have Done More” eller traditionellt steelfina ”The Way I Am”, men det är trots allt en smaksak och sant ungefär bara tills nästa spår tar vid. Så starkt är låtmaterialet. Rakt igenom.

Producenten Miles Wilkinson (Guy Clark m fl) har en gedigen historia i americanakretsar och de närmast organiskt följsamma musikerna är svårt att ha några invändningar mot, i synnerhet som man kan räkna in namn som Stuart Duncan, Paul Franklin, Kenny Malone, Gary Nicholson och Darrell Scott. Bara för att nämna några. Musikaliteten är gnistrande vare sig du vill kalla det blues, country eller bara hederligt bonnasväng.

Ska du bara köpa ett truckeralbum i år så...

Tidigare publicerad på Rootsy.

Souvenirs: Little Gems of Pop

Wall of Noise/Sound Asleep Records

Man kan tvista om vad som är powerpop. Man kan påstå att urfäderna heter saker som The Byrds, The Who och Badfinger eller The Beatles, Beach Boys, Raspberries och Big Star. Man kan hävda att det krävs klistriga refränger, klingande Rickenbackergitarrer, ”jingle-jangle” och orgier av stämsång. Man kan diskutera om Teenage Fanclub är mer powerpop än Fountains of Wayne eller om Tom Petty hör hemma i genren över huvud taget.

Men det ska vi inte ägna oss åt nu.

Låt oss helt enkelt kalla det här pop.

Två hängivna skivsamlare från Vara har gjort urvalet till denna fantastiska samling med rariteter ur den obskyra popdjungeln. Och för oss som inte hänger på ebay och bjuder byxorna av oss på sällsynta singlar är det bara att tacka och ta emot. Musiken, som är inspelad mellan 1975 och 1995, bjuder på gott om influenser från allt mitt namndroppande ovan. Och mer därtill.

Vi snackar artister och band som de flesta vanliga dödliga aldrig hört talas om. Men låt nu inte det avskräcka er. Lyssna istället på Hectors Beatlespassning ”Hurt So Bad”, Roky Ericksons kompgrupp The Explosives femtiotalsdoftande ”A Girl Like You”, The Decoys gullrufsiga ”Not the Tremblin’ Kind” eller Kanadastoltheterna Pointed Sticks Buzzcocksfräcka ”All My Clocks Stopped” och betänk sedan att albumet innehåller 17 klingande poppärlor till som du behöver. Minst lika mycket.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning.

Shiner Twins - Southern Belles

Stagger Lee/Hemifrån

Man skulle kunna tro att det här gänget är uppväxta i nån sydstatshåla i USA. Här får vi nämligen bekanta oss med så många grenar av det stora americanaträdet att man undrar om det finns några kvar. Vi snackar New Orleans-funk, boogierock, gospel, rhythm & blues, deep soul, tågcountry, singer/songwriter-ballader och hederlig gammal rockenroll. Och säkert lite till.

Men nu härstammar den här rootsrykande kvartetten från Nederländerna. Minsann. Vi snackar EU-americana av högsta klass. Bandet har inte bara två fina sångare, gitarrister och låtskrivare i Jack Hustinx & Richard van Bergen utan också en rytmsektion som vet att sätta skutan i rätt gungning.

Är du svag för band som Little Feat, Los Lobos och Subdudes så hugg till. Annars kan du bara njuta av det fantastiska omslaget. - Spotify -

Även publicerad i Borås Tidning.

Richmond Fontaine - We Used to Think the Freeway Sounded Like a River

Decor/Border

Willy Vlautins sånger är som små noveller som rör sig bland vinddrivna existenser på Amerikas slitnare bakgator. Det är mörka ballader i altcountry-kläder med en tydlig litterär kvalitet. Herregud, det är ju bara att kolla titeln på detta nionde (!) album, så förstår ni vad jag menar. Att Vlautin också är författare i den hårdkokta skolan är därför inte särskilt överraskande.

Musiken är granne med Bruce Springsteen, med Wilco, Ryan Adams och Josh Rouse. Inga revolutioner på den fronten således, men så genuint och gediget genomfört att det faktiskt blir oemotståndligt. Det är lågmält, bedagat vackert och kryddat med steel guitar och mariachitrumpeter. Man ser sepiatonade bilder av ödsliga hotellrum framför sig.

Portlandgängets tidigare album har inte imponerat nämnvärt på mig, men nu är det bara att kapitulera.

Även publicerad i Borås Tidning.

Louie and the Lovers - The Complete Recordings

Bear Family/Border

Historien är värd att berättas. Hur Louie Ortega och hans tonårskamrater, i John Steinbeck-land, Salinas i Kalifornien, i slutet av sextiotalet bildade bandet The Omens och harvade runt på skoldanser eftersom de var för unga för att få spela på klubbar eller barer. Hur Texaslegendaren Doug Sahms fru upptäckte ynglingarna och fick mannen att lyssna och på stört erbjuda inspelning och skivkontrakt med Epic Records. Hur skivan slarvades bort och bara sålde i ett par hundra ex. Hur Atlantic Records Jerry Wexler flög kvartetten i sitt privata jetplan till Miami och spelade in ett andra album och hur detta album av oklara anledningar aldrig släpptes.

1970 var de ett gäng pojkar, fortfarande tonåringar, av mexikanskt och kaliforniskt ursprung som knappt hade varit utanför hemstaden. Doug Sahm, som för tillfället bodde i Kalifornien eftersom han åkt dit för marijuanainnehav i Texas, gick bananas när han fick höra detta unga band, som då kallade sig Country Fresh. De var inspirerade av Hank Williams, Ray Charles och Creedence Clearwater Revival och kryddade hela anrättningen med en frisk dos mexikanska klanger. Det var som om Sahms egna musikaliska vision besannats. Hans ”Mendocino”, som släppts bara året innan, var som en annan gren på samma träd. Doug Sahm döpte efter en dröm om bandet till Louie and The Lovers och bokade tid i Columbus Studios i San Francisco.

Albumet ”Rise” producerades av Doug Sahm och spelades in och mixades på bara arton timmar; ”No overdubs, hardly more than two takes. Wham bam, that’s it”, enligt Louie Ortega. Resultatet är ett under av skönhet och albumet förtjänar sin klassikerstämpel.

Att ringa in musiken är inte det lättaste. Den är ljuvlig, för det första, men det räcker kanske inte som förklaring? Tänker man ett rootsigt sextiotals San Francisco à la Moby Grape och korsar det med lika delar Creedence, tex-mex, soul och countryrock så är man kanske en bit på väg. Och tar man titelspåret så förebådar det rentav det som Big Star snart skulle definiera som powerpop, om än med en touch av John Fogerty eller möjligtvis The Byrds. Louie Ortega, som skrev alla spår utom ett, uppvisar en låtskrivarbegåvning utöver det vanliga. Moget och organiskt och med en musikalitet som, med tanke på bandmedlemmarnas ålder, är minst sagt imponerande. Att ”Rise” sålde så dåligt är en gåta. Det hjälpte inte ens att musiktidningen Rolling Stones Greil Marcus kallade första singeln ”I Know You Know/Driver Go Slow” för ”The best new single I’ve heard”.

Albumet var länge en eftertraktad raritet på samlarmarknaden, tills Acadia återutgav det på cd 2003. Och nu är det dags för en ny utgåva, men denna gång kompletterad med hela det tidigare outgivna andra albumet och ett gäng singelspår och outtakes. Allt som allt tjugosju låtar och ett 26 sidor långt, rikt fotoillustrerat häfte. Bakom detta imponerande arbete ligger Rootsybekantingen L-P Anderson (som tidigare bl a givit oss de fantastiska Jim Ford-utgåvorna) och den mycket saknade musikjournalisten Lennart Persson. Persson skriver i en personlig, informativ text i cd-konvolutet om sitt långvariga kärleksförhållande till Louie and the Lovers slyngelfräcka chicanorock och interfolierar texten med Louie Ortegas egna hågkomster.

Några ord om det tidigare outgivna materialet; de försvunna Atlanticinspelningarna, som hittades på en kassett av Doug Sahms son Shawn för några år sedan. Jerry Wexlers jetplan flög inte bara in fyra storögda Salinaspojkar till den där studion i Florida, utan även välrenommerade musiker som steelgitarristen Charlie Owens, tex-mex-legendaren Flaco Jimenez, Dr John och saxofonisten David ”Fathead” Newman. Doug Sahm själv spelade gitarr och producent var, förutom Wexler, ett annat tungt namn från Atlantic Records: Tom Dowd. Låtmaterialet var även denna gång starkt och mestadels skrivet av Ortega. Men här har även en vacker mariachidoftande tolkning av Marty Robbins ”El Paso” smugit sig in, liksom Jackie DeShannons fina ”Salinas” (här kallad ”Down Around Salinas”), som får sig en själfull omfamning. De mexikanska sångerna ”Ya No Ilores” och ”La Paloma” framförs med en osviklig känsla för traditionen och garneras med prunkande dragspel av Flaco Jimenez. Och Memphis Horns-förstärkta Doug Sahm-kompositionen ”Spread Some Love Around” låter som ett funkrockigt möte mellan J.J. Cale och Sam & Dave.

Men Ortegas egna sånger skäms verkligen inte för sig. ”Forgive Me This Time” är en förtrollande ballad med stämsång härifrån till evigheten och ”We Don’t Have to Change” flyter stilla och vackert fram som den klargröna Salinasfloden. Allra sist på samlingen ligger den bedårande ”Never Be a Saint”; en rak och naken skönhet, även den med bländande stämsång och ett värmande akustiskt vemod.

”The Complete Recordings” är en lite sorgligt konstaterande titel, men det kunde förstås varit värre. Om inte outtröttligt grävande musikälskare som männen bakom denna samling funnits hade Louie and the Lovers diskografi varit betydligt kortare. Så tack Bear Family, tack L-P Anderson och tack Lennart Persson, än en gång. Ni har fyllt ett tomrum i musikhistorien.

Tidigare publicerad på Rootsy.

Howard Eliott Payne - Bright Light Ballads

Move City/Border

De fyra första ”vänner” man ser på Paynes MySpace-sida är i skrivande stund Robert Johnson, William Shakespeare, Karen Dalton och Jack Kerouac. En kombination som är ganska kittlande, måste jag säga, även om jag aldrig riktigt förstått storheten med det sista namnet. Men den diskussionen behöver vi inte ta nu.

Jag tänkte först kalla honom årets Pete Molinari, men det vore kanske att ta i. Nog för att det finns det likheter (när jag nu och i fortsättningen jämför med Molinari så menar jag i första hand dennes andra album ”A Virtual Landslide” — fjolårets bästa. Debuten ”Walking off the Map” är också bra, men inte tillräckligt frigjord från sina förebilder). Till att börja med kommer bägge från England. De delar influenser i amerikansk folkmusik och beatnikkultur; Pete Seeger, Phil Ochs, Woody Guthrie, Jack Kerouac, Bob Dylan, Allen Ginsberg, John Steinbeck, Hank Williams... De har bägge levt i USA i perioder, sökt sina musikaliska rötter, spelat på folkmusikcaféer, gått i Dylans fotspår. Båda två har distinkta röster och såväl tilltal som dedikation som är svår att värja sig emot, som känns in i märgen. Man kan liksom känna att det här är något de bara måste göra. Bägge två är skrämmande begåvningar.

Och precis som i fallet Molinari spökar en viss herr Zimmerman en hel del. Redan omslagsbilden med Paynes rufsiga kalufs påminner om Dylan. Första spåret låter som något från The Bobs tidiga folkperiod och spår två ekar, delvis tack vare Nicole Terrys kvidande violin, av ”Desire” eller ”Rolling Thunder Revue” (eller möjligtvis The Waterboys, men vem var det bandet inspirerat av?!).

Men. Sedan kommer ”countryn” i ”Seven Years”. Tack och lov. För man vill ju ändå inte ha någon pastisch. Jag skriver country inom citationstecken för det här är en soft country av typen tillbakalutat med öppna spjäll; en stil som ofta härleds till alt-countryns urfader Gram Parsons. Väldigt mycket så faktiskt. Denna duett med syrran Candie Payne (som körar på fler håll) ligger bra nära Parsons och Emmylou Harris och speciellt deras version av soulklassikern ”You Don’t Miss Your Water”. Scott Marmions mjuka pedal steel väver dessutom samman kontineterna på ett fördelaktigt vis.

Här finns dock mer att hämta. ”Until Morning” är sprödaste Paul Simon-akustik och på andra håll hör man spår av Mississippi John Hurt, brittiska filurer som John Martyn och Nick Drake eller varför inte Damien Rice. ”You Can’t Hurt Me Anymore” drivs av en virvlande kagge, linkande banjo av producenten Ethan Johns (Ryan Adams, Tift Merritt, The Jayhawks) och rumlar sakta och lite bittert fram som en bastard till son av någon gammal texansk outlaw. Att Townes Van Zandt har en upphöjd plats i Paynes skivsamling är ingen vågad gissning. Avslutande ”Lay Down Your Tune for Me” är förresten en gammal folksång från de brittiska öarna, möjligtvis Irland. Eller var det Appalacherna? Nej, visst tusan; ”All songs by Howard Eliott Payne”.

Jag känner att jag hamnar i ett referensträsk. Det är inte riktigt meningen. Inte alls faktiskt. En simpel härmapa skulle jag inte förälska mig i så här reservationslöst, inbillar jag mig. Och trots allt mitt namndroppande ovan gör Payne något eget av alltihop. Det är viktigt att påpeka.

Jag har sällsynt svårt att sluta spela detta debutalbum. Något drar mig till det minst ett par gånger om dagen. Och för säkerhets skull tar jag med det till jobbet också. Det är beroendeframkallande, precis som Molinaris (om än inte med samma knockout-effekt). Som debutalbum betraktat är det ändå en smärre sensation; med en unik ton (trots tydliga influenser), en mognad i uttrycket, en självlysande melodikänsla och en röst som tvingar en att lyssna. Inte minst en ömsint och insiktsfullt vårdande omtanke om enkelheten, den förrädiska. ”Bright Light Ballads” växer sakta och stadigt till ett av årets bästa album; om inte det bästa. Jag väntar redan med spänning på uppföljaren. Det lär ju bli ännu bättre.

Lägg namnet på minnet, folk och håll i hatten, Molinari.

Tidigare publicerad på Rootsy.

Holmes - Holmes

Groove Gravy/Hemifrån

Att googla på “Holmes” är ett litet äventyr. De två första svaren blir privatdetektiv Sherlock och den välhängde porrskådisen John. Efter lite detektivarbete hittar man dock till Israelfödde Roy Shakkeds hemsida sweetholmes.com. Där kan man bland annat läsa att Holmes bara är ett av hans många alias.

Efter en tid som barpianist i Boston, kompositör för dataspel och producent för Delta Records i New York startade han eget bolag, Groove Gravy, och släppte — under namn som The Tao of Groove, Jazzelicious, Zigo och Joint Chiefs of Staff — album med samplingar och mixningar av bl a gamla jazzlåtar.

Numera bor han i Los Angeles och när han inte komponerar musik för reklam och tv-serier som CSI Miami, Sex and the City och Nip/Tuck, så gör han pop under just namnet Holmes.

Ja, jag vill nog kalla det pop, även om influenserna tycks lika många som googlesvaren på hans artistnamn. De tydligaste rötterna kan spåras till Beatles och sjuttiotalets singer/songwriters. Jag tänker på Harry Nilsson, Randy Newman, ELO, powerpop och pure pop for now people-pop. Och i en låt som funkfräcka, elektroniskt anstrukna“Go Computer” kan man ana släktskap med modernare vidsynta akter som Flaming Lips eller My Morning Jacket.

Man blir inte överraskad av att han omger sig med musiker som tidigare jobbat med bl a Beck och just ELO. Inte heller att han avslutar albumet med en slö, pianoburen och atmosfärisk version av David Bowies ”Let’s Dance”. Han har fingrarna i många musikaliska syltburkar den här rackaren. Och han vet hela tiden vad han gör. Det är busigt och lekfullt men alltid med en fingertoppskänslig och hantverksmässigt utmejslad melodikänsla. Dessutom med refränger som är mer smittande än svininfluensan.

Holmes gjorde välhängd eklektisk musik redan på 2007 års ”Stop Go” och den är väl värd att leta reda på, men på nya albumet sitter alla bitar lite mer självklart på plats. Att lyssna på Holmes är nu också ett litet äventyr.

Tidigare publicerad på Rootsy.

Delbert McClinton - Acquired Taste

New West/Playground

Han har gjort allt, tror jag. Det mesta, åtminstone. Han skrev sin första låt på en kondomförpackning, han har spelat med bluesjätten Howlin’ Wolf och spytt på legendaren Jimmy Reeds mikrofon. Han lärde John Lennon spela munspel (om det nu är sant), gjorde countryrock med Delbert & Glen och arrangerar årliga musikkryssningar till Bahamas, ”Delbert McClinton’s Sandy Beaches Cruise”. Han har avverkat några fruar för mycket, för att inte tala om den mängd kokain som slukades och lade sordin på hela hans åttiotal. Men framförallt har han förstås gjort ganska fantastisk musik, ända sedan femtiotalet. Solodebuten, den formidabla ”Victim of Life’s Circumstances” kom dock först 1975.

McClinton har alltid varit en kritikerfavorit, en ”musikernas musiker”, som aldrig lyckats slå igenom på allvar i de stora leden. Det är lite sorgligt. En man som ägnat sitt snart sextionioåriga liv åt att sudda ut gränserna mellan blues, country, r&b, soul och rock’n’roll och det med ett hjärta större än Texas och (nästan) alltid med ett sväng som får lama att dansa jitterbugg är värd ett bättre öde.

Nu gör han det igen. Blandar och ger. Så man får gåshud. Detta trettonde soloalbum är en buffé, ett läskande smörgåsbord av olika stilar: muskelrock med Jeff Lynne-körer i ”When She Cries at Night”, slidekryddad honky tonk i “Can’t Nobody Say I Didn’t Try”, James Brown-funk i “Do It”, 40-50-tals nattklubbs-rhythm & blues i “People Just Love to Talk”, soft bluesrock i “Cherry Street”, New Orleans-gung i “Willie”, ruffig Chicagoblues i “I Need to Know”, pianoburen hjärtekrossarballadkonst i “ Should’ve Been Here By Now”… Ja, jag kan hålla på alla fjorton låtarna ut om ni vill. Poängen är att han fixar allt med trovärdighet och mer än så i behåll.

Det är sex, svett och heta dansgolv där man måste kryssa mellan underkläder, ölflaskor och utslagna tänder. Som vanligt. Delbert McClintons musik har alltid varit som gjord för sjaskiga danshak som aldrig har hört talas om slipstvång; det är amerikansk pubrock, sup-knulla-slåss-och-försonas-dagen-efter-musik. Och oftast sjukt dansvänlig. Titelns antydan om att detta skulle vara något man måste lära sig att tycka om ska inte tas på för stort allvar. Det här är lättälskad musik.

“Acquired Taste” är som en sällsynt välkomponerad jukebox; faktiskt ett av hans bästa album någonsin. 69 år, som sagt, och han rockar fortfarande skiten ur oss. Vad ska man säga?

Tidigare publicerad på Rootsy.

Deadstring Brothers - São Paulo

Bloodshot/Border

Tycker du Rolling Stones “Exile on Main St” är ett av världens bästa album? Undrar du vart Gram Parsons Cosmic American Music tog vägen? Saknar du när rock’n’roll stavades Faces och platåskor? Är gospelkörer granne med steel guitar och dragspel i din värld? Heter dina husgudar The Band?

Då har du hittat helt rätt.

Detroits Deadstring Brothers är räddningen när Keith Richards klättrat upp i en palm för mycket och Rod Stewart gått vilse bland urvattnade evergreens. Detta fjärde album fullkomligt stinker av vinyl, polisong och vilda efterfester med dåligt utspädda drinkar. Visst, det kan kanske kallas retro, men det är i så fall retro med en härligt kompromisslös och attitydstinn här-och-nu-känsla. Och en musikalitet som matchar.

Ja, jävlar i min låda vad det rockar och rollar en luttrad recensent. Men så svarar jag ju också ja på alla frågor ovan.

Även publicerad i Borås Tidning.

Brendan Benson- My Old, Familiar Friend

Echo/Coop/BAM

Brendan Benson är förmodligen mest känd för sitt samarbete med Jack White i The Raconteurs, men han är också en alldeles strålande melodisnickrare på egen hand.

Fjärde albumet når kanske inte upp till höjderna av 2002 års ”Lapalco”, men det är banne mig inte långt ifrån. Späckat som det är med hantverksskickligt ihopskruvad pop i prålig skrud, harmonier som är kompis med varenda klassiska popreferens du kan komma på och refränger som är svårare att glömma än den första kyssen.

Smartness och sväng i en sällsynt lyckad kombination. - Spotify -

Tidigare publicerad i Corren.

Willy DeVille 1953-2009

2009-08-07T20:53:00.004+02:00

Willy DeVille har lämnat oss. Jag spelar mästerliga "Le Chat Bleu" och minns en "cool och stryktålig bakgatskatt som [gled] obehindrat mellan genrer. Allt som har stil och blödande hjärta [gjorde] han till sitt", som jag skrev i min recension av fjolårets utmärkta "Pistola". Han föll med flaggan i topp. Och himlen stod still.

Vila i frid, Hombre.

Läs en av hans sista intervjuer här.

En handfull recensioner

2009-08-03T21:45:00.007+02:00

Tanya Tucker - My Turn

Time Life/BAM

Tanya Tucker hade sin första hit som trettonåring 1972. Sedan dess har hennes liv och karriär åkt berg-och-dalbana och kantats av skivbolagsstrul, droger och kärleksaffärer. Hon har spelat allt ifrån snäll countrypop till sydstatsrock och räknades på sjuttiotalet till den sk outlaw-rörelsen.

”My Turn” är ett renodlat coveralbum. Och nu snackar vi hardcore honky tonk. Med stilenlig ljudbild, flitigt nyttjande av steel guitar och fiddle och klassiker av bl a Merle Haggard, Buck Owens, Lefty Frizzell och Hank Williams prickar hon in en hel hög av mina favoriter. Och det i versioner och med en röst som ställer tvivlaren i skamvrån.

Tidigare publicerad i Corren.

The Low Anthem - Oh My God, Charlie Darwin

Bella Union/BAM

Denna Rhode Island-trio har beskrivits som ett möte mellan Bon Iver och Tom Waits. Inte helt fel, då detta tredje album rör sig mellan just verandaknarrig akustik med falsettsång och skrotupplagsskramligt fyllegapande. Och även om jag i detta fall föredrar de förra tongångarna har även de senare sina kvaliteter.

Ben Knox Millers röst kommer dock bäst till sin rätt när han inte leker gammal whiskeygubbe. Det är också i de lugnare stunderna hans americanadoppade låtskrivarpenna känns som allra vassast. Hör bara inledande ”Charlie Darwin” och ”To Ohio” — två knockouter av lågmäld skönhet.

Även om helhetsintrycket trots allt blir något splittrat är det här väl värt att undersökas av vänner av band som Fleet Foxes eller The Felice Brothers.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

The Minus 5 - Killingsworth

Cooking Vinyl/BAM

The Minus 5 är ett popkollektiv centrerat kring Scott McCaughey; en man som av många betraktas som närmast ett indiehelgon. Han har spelat (eller spelar) med mer eller mindre legendariska artister som Young Fresh Fellows, R.E.M., Robyn Hitchcock och Tuatara och har en oöverskådlig diskografi bakom sig.

”Killingsworth” är åttonde albumet och som vanligt är R.E.M.:s Peter Buck med på minst ett hörn. Denna gång är bandet förstärkt med medlemmar från bl a Decemberists, Richmond Fontaine, M. Wards band och de vackra stämmorna i Shee Bee Gees.

Det handlar om mjuk countryrock med västkustfläktar i poplockarna och gott om såväl akustiska klanger som steel guitars. En paradoxalt ljus och luftig ljudbild i förhållande till de ofta bittra ironiska texterna.

Som en Fernet Branca i solnedgången.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Magnolia Electric Co. - Josephine

Secretly Canadian/Border

Med en gnällig älska-eller-hata-röst och lika delar tungsinne och melodikänsla har Jason Molina fyllt en imponerande mängd plattor i tretton år nu. Både i eget namn, som Songs: Ohia och sedan några år tillbaks under det rockigare aliaset Magnolia Electric Co.

Det har inte varit helt lätt att hänga med i svängarna, men nedslag i produktionen ger oftare belöning än inte. Senaste alstret är ett tillbakalutat countryrockigt försök att bearbeta vännen och basisten Evan Farrells bortgång i en brand för två år sedan. Vi bjuds ingen upprivande primalterapi, men en varm tröstande hand att krama.

Tidigare publicerad i Corren.

Candye Kane - Superhero

Delta Groove/Helan/BAM

Det trotsigt kaxiga titelspåret dryper av revanschlusta och jävlaranamma. Det är lätt att förstå. Los Angeles Candye Kane är uppvuxen under tuffa white trash-liknande förhållanden. Hon blev mamma redan i tonåren och satsade snart på en ”karriär” som porrskådis, utvikningsbrud och strippa.

Idag har hon kämpat sig igenom en dödlig bukspottscancer. Hon kallar hon sig ”sexpositiv feminist” och har släppt retrofeta bluesplattor i femton år.

Detta nionde album bottnar i 1940- och 50-talens jump blues, r&b och rentav rockabilly vilket tillsammans med en röst skolad hos klassiska bluessångerskor som Ruth Brown, Big Mama Thornton och Etta James räddar henne undan sömnigare bluesfällor. Såväl Willie Dixon som Led Zeppelin får skydda kronjuvelerna när hon motar in ”You Need Love” i en mörk gränd.

Nog är hon något av en superhjälte alltid.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Gårdagens nyheter

2009-07-23T00:03:00.015+02:00

Over the Rhine - Good Dog Bad Dog

(Back Porch 2000)

Svenskättade amerikanskan Karin Bergquists förtrollande röst är svår att lyssna sig mätt på. Här är en samling mestadels lågmälda hemmainspelningar av Bergquist och hennes gubbe Linford Detweiler som ursprungligen släpptes 1996 och såldes på konserter. Inspelningarna är här ompysslade, ommixade och ompaketerade med ett lysande resultat. Ett album gnistrande i sin förföriska simplicitet.

Jag hittar tyvärr inte just detta album på Spotify, men där finns bl a de två mästerverken (ja, jag menar det!) "Ohio" och "The Trumpet Child".

Ralph Stanley - Shine On

(Rebel 2005)

Är det någon som vet hur man drar en bluegrassgospel, så en syndare som undertecknad nästan får lust att ta sig ett dop trots allt, så är det denne gamle mästare. Materialet består av gamla beprövade godingar som "This Little Light of Mine" och "Swing Low Sweet Chariot", men modernare sånger som Dolly Partons titelspår smälter lika naturligt in. Sonen Ralph II har inte bara skött gitarrspel och leadsång i två spår utan också rattat de alltid excellenta Clinch Mountain Boys (där även barnbarnet Stanley fått ta plats på mandolin) med så traditionssäker hand att man tycks förflyttad till ett gistet gammalt träkapell uppe i bergen. Ralph Stanleys röst är förresten som ett berg i sig. Hör bara a capellan "The Old Church Yard".

Robert Ward - Rhythm of the People

(Black Top 1993)

Det var inte särskilt länge sedan jag här skrev om hans återkomst "Fear No Evil". Uppföljaren är knappast en knockout på samma sätt, men ett njutbart souldränkt bluesalbum är det likafullt. Och naturligtvis adlat med Wards fullkomligt unika gitarrsound. Tycker man om Lonnie Mack men vill höra originalet så finns han här.

Robert Ward, "The King of the Magnatone" gick bort på juldagen förra året.

Sigge Hill - Bland molnen

(Start klart 1996)

Hudiksvalls stolthet Sigge Hill har gjort country på svenska, solo och med sin orkester, sedan tidigt nittiotal. Här på sin första soloplatta får vi vinka av kärleken på ett flygplan mot fjärran land, vi får möta Jenny, som är dum, ful och "målar hela världen gul" och lära oss att priset på en stackars "laglös" huvud kan vara lika lågt som på en flaska rakvatten. Allt till tonerna av charmigt blågul och friskt bonnig folkparks-country. Det är nästan så man vill släppa en tår i en Norrlands guld. Värt att nämna är också att självaste den legendariska Rockpile-gitarristen Billy Bremner ingår som gitarrist bland kompmusikerna. Jag hittar banne mig ingen bild på omslaget så ni får hålla tillgodo med ett idolporträtt av Sigge istället.

Odetta - Sings Dylan

(Camden/BMG 2000)

Det här är ett av de allra första albumen (ursprungligen utgivet 1965) som rymde tolkningar av Dylans musik. Det är också ett av de bästa jag hört. Rösten och det sparsmakade kompet säger allt. Jag upptäckte folksångerskan Odetta sent, ganska nyligen rentav, men det är först med dessa Dylantolkningar jag insett hennes storhet på allvar. Denna mörka, myndiga, maffiga röst som på nåt märkligt sätt får mig att längta efter älskade Karen Dalton. Hur stort måste det inte - 1965! - ha varit för unge Hr Zimmerman att få denna platta av en av sina idoler. Lyssna bara på dessa ord från Dylans Playboyintervju 1978: "It all started out with Odetta: The first thing that turned me on to folk singing was Odetta. I heard a record of hers in a record store, back when you could listen to records right in the store. That was in '58 or something like that. Right then and there, I went out and traded my electric guitar and amplifier for an acoustic guitar, a flat-top Gibson". Hur stort är inte det?

The Lackloves - The Beat and the Time

(Rainbow Quartz 2004)

Det här Milwaukeegänget kan sin powerpop. Ingen tvekan om det. De vet att Beatlesharmonier är en stadig grund att lägga klingande Byrdsgitarrer över. De vet att Big Star och Badfinger förde arvet vidare med lite tuffare attityd på sjuttiotalet och att Tom Petty än idag inte gett upp hoppet. Det vet dessutom hur man sammanfogar bitarna till ett charmant powerpoppussel som man gärna lägger om och om igen. Peace and (Lack) Love.

John Hammond - Can't Beat the Kid

(Capricorn 1975)

Inledande titelspåret av suveräna Eddie Hinton låter som en visslande Randy Newman i southern soul-kostym. Redan där är jag såld. Därefter visar Hammond Jr upp sin hantverksskicklighet inom många av bluesens äldre stilar. På vägen möter vi bl a Little Walter, Sonny Boy Williamson, Blind Willie McTell, Robert Johnson och Sleepy John Estes. "Diddley Daddy" juckar rytmiskt på så självaste Bosse Diddley borde ha varit stolt och "Rag Mama" rivs av i en rasande rykande akustisk version på bara en minut och trettiosex sekunder. Sådär bara. I framförallt mer soulsvängande nummer (som Otis Redding/Steve Croppers "Groovin' Time") hörs det tydligt att det är en Muscle Shouls-produktion vi har att göra med här. I min värld är det en kvalitetsstämpel av ädlaste sort. Och han har förstås då inte vilka gubbar som helst bakom sig. Eller vad sägs om Kenny Buttrey, Tommy Cogbill, Spooner Oldham, Eddie Hinton, Randall Bramlett och Roger Hawkins? Klart att det svänger.

Bruce Robison - The New World

(Premium 2008)

Texas. Bara namnet får det att vattnas i munnen på mången singer/songwriter- och countryälskare. Bruce Robison borde vid det här laget, efter sex soloalbum sedan debuten 1996, räknas till veteranerna. Ändå är han relativt okänd. Men, det är klart, det beror på vem man frågar. Frågar du t ex Faith Hill, Tim McGraw, Dixie Chicks, George Strait eller Lee Ann Womack så håller de inte med. Och det är bara några av de som spelat in Robisons sånger. För min del får han dock gärna spara dem till sig själv. Bara detta senaste album är med sin samling av bakgårdsfunk, countrysoul, honky tonk och dammig singer/songwriter-americana ett rungande exempel på att själv kan vara bäste dräng.

Boz Scaggs - Dig

(Virgin 2001)

Moget. Det är nog det första ord som dyker upp. Somliga ser det som ett skällsord. Stackars dem. De får aldrig uppleva denna Boz Scaggs sexiga soulpop; en slick och välskräddad typ av vuxenmusik som tycks doppad i samma välgörande eleganta och tillbakalutat dekadenta olja som exempelvis Sades "Love Deluxe" eller "Lovers Rock". Men likt ovan nämnda album bär den på en tidlös skönhet som tar ett brutalt skamgrepp på alla romantiker med garden åtminstone delvis nere (vi är väl några kvar?). Färgad av tiden är den förstås, om än några år för sent, med scratching, nittiotalsdub, sordinerade trumpeter och knastrande triphop-fasoner, men den låser sig aldrig. Den är för smart för det. Och precis som med fallet Sade vill jag mest knulla, eller åtminstone kramas lite, när jag lyssnar. Och det är faktiskt få album som väcker de känslorna hos mig nuförtiden.

Bonnie Raitt - s/t

(Warner 1971)

Ett debutalbum som tål att påminnas om. Hon buntas gärna ihop i bluesfacket, men här finns ingen mer träffande eller mer exakt genrebeskrivning än möjligtvis americana. Det må vara gammal blues eller r&b, men lika gärna jazzig folkrock, bluesrock, New Orleans-sväng, Laurel Canyon-soft akustisk pop eller barkbrun The Bandiana. Bonnie Raitt fixade det mesta med integriteten i behåll redan från början. Det spelar liksom ingen roll om låtskrivarna heter Stephen Stills, Sippie Wallace, Paul Siebel, Tommy eller Robert Johnson. Eller just Bonnie Raitt.

The Amos Garrett, Doug Sahm, Gene Taylor Band - The Return of the Formerly Brothers

(Stony Plain 1988/Ryko 1989)

Doug Sahm visste ju, som bekant, hur man får det mesta att svänga. Det må ha stavats honky tonk, soul, rhythm & blues, bara blues eller kanske tex-mex. Här gjorde han det igen. Förstås. Och denna gång tillsammans med bl a prima bluesgitarristen Amos Garrett (Ian & Sylvia, Maria Muldaur, Paul Butterfield m fl) och The Blasters (och Canned Heat och Big Joe Turner och The Fabulous Thunderbirds och...) gamla keyboardist Gene Taylor. Queen Ida dyker upp som gästartist. Jag låter konvolutets Richard Flohil tala: "they make music that links blues and country, boogie woogie and washboard-and-fiddle zydeco, Jimmy "The Honeydripper" Liggins and Bob Dylan, Hank Ballard and Hank Williams". Med ett soundtrack som bl a rymmer en så fin cover på Terry Allens "Amarillo Highway" blir det en resa som aldrig känns långtråkig. Särskilt inte som även såväl Hank som Bob är med på resan.

Nat King Cole - Sings for Two In Love/Sings Ballads of the Day

(Collector's Choice 2007)

Avslutar denna omgång med två fina romantiska femtiotalsalbum av en av tidernas finaste croonersångare. "Sings for Two In Love" släpptes 1953 (& i utökad form 1955) och rymmer klassiker som "Love Is Here to Stay", "Autumn Leaves" och "Let's Fall In Love" och "Sings Ballads of the Day" är väl närmast att betrakta som en singelsamling med hjärtsnörpare från 1953-1955. Bägge är dessutom mästerligt orkestrerade av Frank Sinatras arrangör Nelson Riddle. Så dämpa belysningen lite, knäpp upp en skjortknapp eller två och bemöda dig inte om att sätta i korken i flaskan igen. Det kan bli en lång natt det här.

Dagens visdomsord

2009-07-10T14:55:00.000+02:00

En bunt samlade recensioner

2009-07-09T15:33:00.036+02:00

Titlarna är länkade till Spotify i de fall det är möjligt.

Wilco - Wilco (the album)

Nonesuch/Warner

Såklart vill de markera nåt med titeln. Frågan är bara vad. Det är ju knappast någon nystart det här.

Wilco har med åren karvat ut en egen liten grotta i rockhistoriens luttrade berg. Där ligger de förnöjt och kikar ut på samtidens irrvarr och funderar på om inte hjulet, trots allt, är värt att upptäcka en gång till. De gör det med flitiga Beatlesharmonier och andra fingertoppskänsligt ihopstulna detaljer. De gör det med diskreta psykedeliska fläktar och dygden att låta oljud och dissonanser underordna sig melodierna. Jeff Tweedy och hans mannar kan den konsten i sömnen vid det här laget.

Det är fräckt och naivt men ändå medvetet. En lurpassande melodi, en snirklig gitarrslinga och plötsligt sitter man där och tokstampar till en låt man tidigare avfärdat.

Det är inte något mästerverk som ”Yankee Hotel Foxtrot” och inte en sjuttiotalistisk rifforgie som ”Sky Blue Sky” utan någonting mittemellan. Men det räcker långt. Såklart.

Publiceras även i Corren.

Waylon Jennings and the 357’s - Waylon Forever

Vagrant/Coop/BAM

Med tanke på vilken överlevare han var (han skulle t ex redan 1959 ha varit med på det där planet som kraschade och dödade Buddy Holly, Ritchie Valens och The Big Bopper) kom det som en tragisk överraskning när Waylon Jennings 2002 hängde upp hatten för sista gången. Desto mer glädjande då att sonen Shooter nu har grävt upp inspelningar han gjorde som sextonåring med pappa i mitten av nittiotalet. Det handlar om nyinspelningar av klassiker som ”Jack of Diamonds” och ”Lonesome On’ry and Mean” och tolkningar av bl a Neil Young och Cream.

Shooter och hans band The 357’s står i lika stor tacksamhetsskuld till sydstatsband som Lynyrd Skynyrd som till outlawfarsan. Därför är det inte särskilt överraskande att Waylons stryktåliga country här har fått både Black Sabbathska blyskor och psykedelisk rockkostym. Dessa åtta spår blev Waylons sista inspelningar. Och även om den ruffiga rösten såklart inte hade kvar sin forna spänst är det gripande att en sista gång få ta del av en sliten cowboys besvikelser; ”Don’t you think this outlaw shit has gotten out of hand?”.

Tidigare publicerad i Lira.

Todd Snider - The excitement plan

Continental Song City/Border/Rootsy

Han har levt ett hårt liv. Ibland bostadslös och periodvis så tyngd av droger att han inte ens minns hur han spelade in vissa plattor. Han mötte sin fru på rehabiliteringshem för några år sedan och sedan dess har mycket rättat till sig.

Konsten att förmedla erfarenheter med kompromisslöshet och humor har han lärt av idoler som Jerry Jeff Walker, Kris Kristofferson och Billy Joe Shaver. Lärjungeåren har givit en hel del fina resultat, men nu är han banne mig uppe på läromästarnas nivå.

Hur det låter? Tja, bluesig, countryfierad folkrock, en duett med countryprimadonnan Loretta Lynn; som en hybrid av Robbie Fulks, Randy Newman och Steve Earle kanske? En ruffig och rättfram produktion av Dylanproducenten Don Was och världens bästa Greg Leisz och Jim Keltner bland musikerna är bara lite av gräddet på detta mos.

Det är nog helt enkelt världens bästa Todd Snider-album.

Även publicerad i Borås Tidning.

The Church - Untitled #23

Second Motion/Border

Jag erkänner, jag har inget förhållande till The Church. Trots att detta australiensiska band nu har närmare trettio år på nacken och trots att flera av mina musikintresserade vänner (och recensenter i alla år) alltid fått nåt vått i blicken så fort bandets namn nämnts.

Jag börjar jag förstå att jag missat nåt.

För även om The Church mörkt drömska psykedeliska pop inte är riktigt mina hemkvarter så känner jag igen en bra skiva när jag hör den. Och kvartettens, just det, 23:e album, är verkligen det. Jag hör släktskap med drömpop-vännerna i The Blue Nile och den malande monotonin i ”Space savior” får mig att tänka på Suicides ”Dream Baby Dream”.

Utan ett uns av trötthet, stagnation eller deppig åttiotalsnostalgi drivs The Church istället nyfiket rusigt framåt på sitt eget introverta vis. Trettio är väl ingen ålder?

Även publicerad i Borås Tidning.

Steve Earle - Townes

New West/Playground

Det kunde man väl räknat ut med ena skinkan att den gamle skäggmurveln skulle göra ett hyllningsalbum till sin idol förr eller senare. Jag menar, han har ju trots allt fällt de bevingade orden ”Townes Van Zandt är världens bästa låtskrivare och jag skulle ställa mig i mina cowboyboots på Bob Dylans soffbord och säga det”.

Att den legendariske Texas-singer/songwritern och rumlaren var en extraordinärt begåvad låtskrivare är svårt, om inte omöjligt, att ifrågasätta. Earle har lyssnat och lärt och framför — förstås — Van Zandts innerliga sånger med stort hjärta och enligt konstens alla regler. Ändå känner jag mig tveksam. Lärjungen Earle lärde sig inte bara att skjuta skarpt och skjuta starkt av sin mästare, utan även konsten att skriva svidande vackra countryballader. Han har rentav utvecklat det till en egen konst. Jag lyssnar nog hellre till den. Och mäster själv.

Hur vackert och kärleksfullt det här än är lär det sorteras in i högen av tributeplattor man aldrig spelar, är jag rädd.

Tidigare publicerad i Lira.

Shout Sister Shout - Hit That Jive

M.C. Records/Rootsy/Border

Har du en fäbless för rökig trettio- och fyrtiotalsjazz? Vill du sippa på drinken, puffa på cigarren och drömma dig tillbaka till en tid då män hade hatt och ansad mustasch och kvinnor var hemlighetsfulla varelser i högklackat? Saknar du Ella Fitzgerald, Billie Holiday och Sarah Vaughan? Då har du kommit rätt.

Michigankvintetten Shout Sister Shout har tagit arvet på allvar. Med en repertoar bestående av tidlösa melodier av bl a Louis Jordan och Cole Porter och stenkakeknastrande klassiker som ”Moonlight in Vermont”, ”God Bless the Child” och ”It’s Only a Paper Moon” tar de begreppet retro till nya ljusskygga dimensioner. Men de är inte mer konservativa än att de vågar klämma in en steel guitar i jazzleken; ett busigt tilltag som ger vissa spår en aura av western swing. Det tillför en frisk dos av perspektiv och pekar på en länk mellan två tidsmässigt parallella scener.

Annars är det trombon, trumpet, flugelhorn, kromatiskt munspel, akustisk gitarr och, såklart, kontrabas som utgör instrumenteringen här. Sångerskan Rachael Davis gör sitt bästa för att med tidstroget sordinerat vibrato linda sångerna i dekadent nattklubbstämning. Försöket lär inte ge henne någon plats i jazzdivornas Hall of Fame — för det krävs nog att hon tittar djupare i sig själv än i nothäftet — men tillsammans med bandets proffsiga och hängivna sväng räcker det gott för en stund av nostalgiskt fotstamp. Det är gott så.

Dessutom misstänker jag att det är live det här bör upplevas. Egentligen.

Publiceras även i Lira.

Shemekia Copeland - Never Going Back

Telarc/Naxos

Som dotter till bluesartisten Johnny Copeland har hon förstås fostrats in i en blåsvängande tolvtaktsvärld. Hon har dock inte behövt rida på faderns anseende. Inte med den rösten. Shemekia har nämligen en självsäker, rund och soulbäddad röst med naturligt sjungande vibrato. En mäktig stämma som i fin blues- och soultradition hämtar sin styrka ur den färgade kyrkans gamla religiösa sånger, vilket hon visar med all önskvärd tydlighet i riviga gospeln ”Big Brand New Religion”.

Hon kan vara kaxig och kraftfull är hon när hon vill, men anlägger lika gärna en mer smekfullt sordinerad ton. Etta James är en tydlig förebild. En annan är Ruth Brown, som fram till sin död 2006 också var en personlig vän och läromästare.

Albumet, som är det femte i ordningen sedan debuten som nittonåring, är producerat av Oliver Wood, från americana/singer/songwriter-brödraduon Wood Brothers. Han smyger in lite Crosby, Stills, Nash & Young-luftig countryfolk-känsla i bluessmeten. Det mår den bra av.

Shemekia Copeland har kallats diva, kanske för sitt rakryggade traditionsbärande och sin självsäkra uppenbarelse. Det ska hon vara stolt över.

Tidigare publicerad i Lira.

Paolo Nutini - Sunny side up

Warner

Ta en gnutta Bob Marley, lite Cat Stevens, en sötsur fläkt av sjuttiotalsrökelse och två skopor 60-talssoul à la Motown så får du en hum om detta skotska stjärnskott. Att låta som Louis Prima vid 22 års ålder må provocera ungdomsfanatikern, men vi som värnar sväng och varma melodier har gärna överseende.

Tidlöshet vore ett starkt ord, men det håller åtminstone hela vägen från strandpartyt till sommarnattens sista glödfalnande hångel.

Tidigare publicerad i Corren.

Mats Grönmark - Tape hiss, hit or miss and sometimes even bliss

Rhythm Ace

Mats Grönmark har en bakgrund i banden Hellon, Eve and the Last Waltz och Burek V, som kallats ”Stockholms lo-fi-kungar”. Och lo-fi kanske hans solodebut kan kallas också. Eller country, eller electronica, eller indie, eller... Ja, ni hör, jag håller redan på att slå knut på mig själv. Så hal är hans musik. Så snirklig och frustrerande — och så välkommet svårdefinierbar. En popmelodi korsas av en funkig soulbas, i ett styggt Crazy Horse-riff göms punk och honky tonk och på annat håll riffrockas det så polisongerna krullas. I pressreleasen talas om 50-talscountry, turkisk syntdisco, americana och steel guitar-funk. Så crazy är det. Så bra.

Alla försök att beskriva det här är förstås fåfänga. Det måste höras. Och det är ingen lätt sommarförälskelse. Det tar emot, som de tunga känslorna, de tunga relationerna ska göra. För en stressad recensent som undertecknad skulle det vara lätt att lyssna med ett halvt öra och avfärda det hela som knepigt och ointressant. Det vore djupt orättvist. Grönmark må anstränga sig att sjunga på botten av sin förmåga — det är min stora invändning — men en sällsynt känsla för häng har han och melodierna sitter där de ska, med en charmigt vinglig träffsäkerhet. Han vet att skönhet gömmer sig i sprickor och att det perfekta blir alltför uppenbart och trist. Istället fyller han upp sin skevt trotsiga musik med bitterljuva detaljer, spegelvända genremallar och en stenhård musikalisk integritet.

Daniel Wigstrands vackra pedal steel förgyller hälften av spåren och sätter en harmonisk och omisskännlig americanaprägel mitt i trynet på allt det fulsnygga. Det gör gott. Och det är bara en av många detaljer i Mats Grönmarks solodebut som gör att den blir ett unikum i svenskt musikliv.

Publiceras även i Göteborgs Fria Tidning samt, i något kortare version, i Lira.

Levon Helm - Electric Dirt

Caroline/EMI

Dammet har knappt hunnit lägga sig från 2007 års finfina “Dirt Farmer” så kommer den gamle The Band-trummisen med en ny sydstatssmocka. Något mer elektrifierad och ”uppsluppen” men fortfarande lika djupt barkbrun. Och likt föregångaren är det en landsvägsstompig folkhistoria med lika många ben i blues, soul och gospel som country och bluegrass. Americana med stort A.

Han har förvisso låtit som en gammal farmargubbe sedan Bandets storhetsdagar i slutet av sextiotalet, men idag — efter att bl a ha tagit sig segrande ur en närkamp med cancern — har han blivit en äkta stolt gubbe (70 nästa år!), med förvånansvärd kraft och själ kvar i pipan.

En närmare musikalisk motsvarighet till harven och hembränningsapparaten får man leta efter.

Publiceras även i Corren.

Lars Bygdén - Family Feelings

Massproduktion/BAM

En gråtmild countryfierad singer/songwriter kan låta på tusen olika sätt. Så varför gör de inte det då? De allra flesta av dem är, när man umgåtts intimt med genren en period, urbota tråkiga. Det finns trots allt filurer som med diverse trix lyckas undvika de värsta fallgroparna. Tänk Damien Jurado, Bonnie ’Prince’ Billy eller, i viss mån, svenska kollegan Christian Kjellvander. Den forne The Thousand Dollar Playboys-frontaren harvar i ovan nämndas mörka americanajord. Men där t ex Kjellvanders musik kärvt kryper ihop och sugs allt längre ner i marken tar Bygdén ett kliv ut mot scenkanten, lyfter en aning på hakan och låter en lättare popkänsla skymta. Det är ett tacksamt drag. Och det gör att han lyfter sig över många andra.

Men trots fin melodikänsla och det tunga ämnet som tvingar fram ett kompromisslöst allvar — albumet är bl a ett försök att tolka och bearbeta beskedet om flickvännens cancer — når han inte hela vägen fram. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är.

Tidigare publicerad i Lira.

John Scofield - Piety Street

Emarcy/Universal

John Scofield har spelat med ”alla”. Miles Davis, Gerry Mulligan, Chet Baker, Charles Mingus... You name them. Han räknas idag, tillsammans med Bill Frisell och Pat Metheny, till den moderna jazzens största gitarrister och har släppt så många album att jag inte orkar räkna.

Med en ensemble av bl a fina New Orleans-musiker som gamle The Meters-basisten George Porter Jr och medlemmar från Bonnie Raitts band tar han sig denna gång an gospel med tydlig bluesbotten. Och även om Scofield naturligtvis inte helt kan låta bli att låta fingrarna ekvilibristiskt jazzkvittra över strängarna är det en mestadels återhållen blåton han anlägger här. Där inte sångarna Jon Cleary eller John Boutté tar ton låter han gitarren sjunga (ibland med rena B.B. King-klanger) och melodin får stå i centrum.

Gospelklassiker som ”Motherless Child” och ”Walk With Me” blandas med Hank Williams ”The Angel of Death” och egna, svårt medryckande, kompositionen ”It’s a Big Army”.

Som helhet kanske inget att prisa Gud för, men likafullt en välkommen och funkigt svängande andaktstund.

Tidigare publicerad i Lira.

Jason Lytle - Yours Truly, The Commuter

Anti-/BAM

Omslagets kraschade flygplan i bergen bland trästugor och vedhuggare är måhända självbiografiskt menad, men blir också en något övertydlig bild av Lytles musikaliska vision: americana för dataåldern.

Inte för att det innebär några nyheter. Ända sedan forna bandet Grandaddys storhetsdagar har detta gamla skateboardess försökt kombinera fula flanellskjortor och dåliga syntar. Tredje albumet ”The Sophtware Slump” var som ett gang bang mellan Neil Young, Pink Floyd, Pavement och Kraftwerk i en hög av bark och gigabytes. Ett synnerligen älskvärt album, som idag måste räknas som en modern klassiker. Grandaddy blev naturligtvis snabbt mångas älskling; alt.country-snörenas, indiekrakarnas, kritikernas — och mitt.

När Grandaddy, efter tio år och fem album, packade ihop 2006 så var det nog mest pliktskyldigt jag grät en skvätt. 2003 års ”Sumday” lämnade inga minnesvärda spår efter sig och avskedsalbumet ”Just like the Fambly Cat” var trots allt mest ett mätt jamande efter de tidigare så alternativt klösande excesserna.

Därför blir jag nu lite överraskad av Lytles första soloalbum. Eller rättare: min reaktion på det. Det låter nämligen inte så lite som tidiga Grandaddy. Grunden utgörs som då av en simpel varm akustisk gitarr över vilken allt från distat skrän till smetiga stråkar läggs. Den taffligt svulstiga produktionen vill fortfarande vara ELO, eller åtminstone en lite drogad Jeff Lynne och melodierna är, som vanligt, folkfotade hangarounds till The Flaming Lips och Mercury Rev, på den tiden dessa band faktiskt var bra på riktigt. Syntarna är naturligtvis som hämtade ur nåt gammalt tv-spel jag inte vet namnet på och Lytles veka röst kan fortfarande bli en fin tredjestämma i Pet Shop Boys.

Det låter, kort sagt, som just det Grandaddy man saknat. Och Jason Lytle övertygar utan att ta några som helst nya grepp. Det är ganska fräckt. Om det nu bara är nostalgin som spelar mig ett spratt och om melodierna håller för tidens tand får framtiden utvisa. Just nu är i alla fall ”Yours Truly, The Commuter” mitt soundtrack till försommaren.

Tidigare publicerad på Rootsy.

James Luther Dickinson - Dinosaurs Run in Circles

Memphis International/Border

Tillbaka till rötterna. Det är vad det här handlar om. Den legendariske producenten (Big Star, The Replacements, Ry Cooder...) och musikern (Rolling Stones, Aretha Franklin, Bob Dylan...) Jim Dickinson säger själv att han är så gammal att hans musiksmak grundades innan rock’n’roll ens fanns. Därför bjuder han på ett album med sydstatsslött lufsande jazzblues och standards med antikskimrande patina. Dickinsons sång ligger förvisso närmare en fyllegubbe än en crooner, men dedikationen, pianospelet och bandets söndagsslappa sväng lämnar inget att önska.

Det handlar om örhängen av bl a Louis Jordan, Ray Charles och en så skönt midnattstrött version av ”When you wish upon a star” att den borde förbjudas på julafton. Om Tomten får höra den ställer han nämligen ner säcken, tänder en cigarr och tömmer glöggflaskan istället för att dela ut julklappar. Och det vore ju synd för barnen.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Holly Williams - Here With Me

Hump Head/BAM

Farfar Hank var den moderna countrymusikens fader, pappa Hank Jr blev på sjuttiotalet en av portalfigurerna för den s k outlaw-rörelsen och brorsan, som kallar sig Hank III, har på senare år gjort karriär som ”bad boy” och på att blanda traditionell hillbillycountry och (!) speed metal. Det är inte vilken familj som helst som denna 28-åriga sångerska kommer ifrån.

Själv debuterade hon 2004 med en samling lågmälda och melankoliska singer/songwriter-betraktelser som knappast röjde något om hennes ursprung.

Nu är hon tillbaka till rötterna. Nashvillsk country med modern poptouch, men utan övermåttan sötslisk. Hon sjunger med kraft och övertygelse om whiskey, brustna hjärtan och nära-döden-upplevelser och har skrivit det mesta själv.

Integritet som hörs och en tillräckligt vass låtskrivarpenna gör att hon slipper luta sig mot familjen.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Ha Ha Tonka - Novel Sounds of the Noveau South

Bloodshot/Border

Missourikvartetten (Simpsonsfans kan notera att de faktiskt kommer från staden Springfield!) Ha Ha Tonka hyser en djup och omaskerad kärlek till sina sydstater och påminner om ett Kings of Leon som lyssnat mer på Mahalia Jackson än Lynyrd Skynyrd. Eller en korsning av The Magic Numbers och Drive-By Truckers.

Andra albumet under nya namnet (de debuterade som Amsterband) tar sin utgångspunkt i ”The Sheperd of the Hills”, en novell av Harold Bell Wright, skriven 1907. Fyra klockrena stämmor guidar oss genom Söderns vackra, hårda historia; med våld, lynchningar och naturromantik och vi möter såväl Dostojevskij som Den Helige Anden på vägen.

Det är ett ambitiöst projekt som tack vare ett lagom respektfullt och indierockfräckt förhållande till traditionen varken blir undervisande eller konserverande. Mest njutbart.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Guy Davis - Sweetheart Like You

Red House Records/Border

Guy Davis är bluesman ut i fingerspetsarna. En bluesman av den gamla skolan; lika hemma på slideslug deltablues eller 12-strängad Leadbelly-folk som Sonny Terry-ylande munspel. Knarrande verandor och slitna stråhattar är bilder som ofrivilligt — och kanske lite fördomsfullt — dyker upp. Men han byter ledigt ut blåstället mot en snajdig gå-bort-kostym och smeker fram soulpop som inte tackar nej till en alldeles för sen drink i baren.

Hälften av spåren är egna kompositioner som inte skäms för sig och resten personliga tolkningar av bl a Willie Dixon och Son House. Bara hans fräcka version av Muddy Waters ”Can’t Be Satisfied” på 5-strängad banjo är bevis nog på såväl originalitet som genialitet.

Titelspåret är förstås Dylans pärla från underskattade åttiotalsalbumet ”Infidels”. Davis gör den till sin. Inte så att han transformerar den på något sätt; snarare adopteras den och behandlas med kärlek och omtanke som vore det hans egen son. Det är en sällsynt lyckad tolkning, fullt i klass med Sean Costellos ”Simple Twist of Fate”.

Tidigare publicerad i Lira.

Elizabeth Cook - Balls

Continental Song City/31 Tigers/Rootsy/Playground

Det vore en skam om inte Elizabeth Cook blev en av vår tids största countrystjärnor. Detta hennes fjärde album är nämligen beviset på en begåvning av sällan skådat slag. Jag borde ha varit beredd efter att ha hört den utmärkta storbolagsdebuten ”Hey Y’all”, men icke. När albumet rivstartar med mungigefräcka bondförnufteposet ”Times Are Tough in Rock ’n Roll” är alla eventuella tvivel genast undanröjda. Som för att markera sin bakgrund konstaterar hon med lantligt lugn (och lantligt gung) att ”All my feelings all my fears / Were confirmed with Britney Spears” och ”Rolling Stone has seen it’s day” (tror jag hon sjunger?), men hon har inga andra planer än att fortsätta ”walkin’ my country mile”. Vi snackar trots allt en kvinna som döpt sina katter efter bröderna Louvin.

Uppvuxen på vischan i Florida och med en bakgrund som en modern Loretta Lynn är hon mer ”country” än de flesta. Den som romantiserar autenticitet (och sådana finns det fånigt gott om inom countrypubliken) kan få svårt att stänga munnen. Pappa lärde sig spela kontrabas i ett fängelseband i Georgia, där han satt straffad för hembränning. Han träffade mamman, som vuxit upp i bergen i West Virginia, på lokala countrysyltor i Florida, där hon spelade mandolin och sjöng. Elizabeth, född 1972, växte upp med elva (!) halvsyskon och sjöng live redan som fyraåring; bland annat mammans självbiografiska "Does My Daddy Love the Bottle More Than He Loves Me". En sång som borde få vilken hårdhudad drinkare som helst att korka igen på stört.

“Balls” släpptes i hemlandet redan för två år sedan och har nu äntligen fått svensk distribution. Det är en kulturgärning av stora mått. Albumtiteln är en förkortning från spåret ”Sometimes it Takes Balls to be a Woman” och nog är det en programförklaring som tycks passande för denna tuffa 37-åriga sångerska. Hon sparar inte på krutet. I Wanda Jackson-stygga ”He Got No Heart” får sig t ex pojkvännen en så hillbillyfet rockabillysmocka att jag undrar om han vågar sova om nätterna; ”I’d shoot him down if I knew where to aim”.

Men allt är inte honky tonk och klackarna i taket. Arvet från den appalachianska folkmusiken lever i ”Rest Your Weary Mind”, där alt.country-rumlaren Bobby Bare Jr bidrar med sin varmt raggiga stämma. Den låter som en urgammal trad arr:are, men det står minsann ”Cook/Schneider” under titeln. I hypnotiskt vackra ”Down Girl” dyker både Nanci Griffith och Rodney Crowell upp och jag är nästan beredd att sätta en slant på att den inom en snar framtid hamnar på ett Emmylou Harris-album.

Rodney Crowell, ja, där har vi producenten. Han kan ju det här. Han paketerar hennes historier med stil och känsla. Själv säger han att det var enkelt, ”som att filma låtarna”, och att det mesta är inspelat live utan pålägg. Utan åthävor hamnar allt där det ska; en fiddle här, en banjo där och en twangig elgitarr där en sådan krävs. Och vare sig musiken klättrar uppför bergen eller in på nån sjaskig honky tonk låter Crowell ljudbilden bli en kuliss som aldrig tränger sig på.

Annars ekar det en hel del av en viss Dolly, inte minst om Cooks traditionellt skolade röst, och kanske allra tydligast i en sång som sentimentala ”Mama’s Prayers”, som inte hade skämts i sällskap med Partons egna alster på t ex en klassiker som ”Coat of Many Colors”. Jag vill påstå att det är i den klassen den här damen är nu. För det är också, med två undantag, hennes egna låtar vi hör.

Det ena undantaget är Velvet Undergrounds ”Sunday Morning”, som får sig en kärleksfullt akustisk countrykram som gjuter mer hopp och värme i den låten än vad den någonsin kunde hoppats på. Det andra är avslutande vaggviseliknande balladen ”Always Tomorrow”, skriven av Cooks man, singer/songwritern Tim Carroll.

”Balls” är, kortfattat, ett sensationellt bra countryalbum — placerat i nuet men med tydliga rötter — och jag hoppas verkligen att det inte finns någon anledning att tvivla när hon med väl unnad kaxighet sjunger: ”I’m not a has been / I’m still a gonna be”.

Publiceras även på Rootsy.

Dale Ann Bradley - Don’t Turn Your Back

Compass/Border/Rootsy

Direkt från bergen i Kentucky kommer hon, denna kolgruvearbetarens dotter. Född och uppvuxen mitt i källan av sin egen musik. Hon är en av vår tids allra finaste uttolkare av gammal appalachiansk folkmusik, old timey och bluegrass. Väl värd att upptäckas långt utanför den grånande skaran av americanakonnässörer. Tyvärr är det ju inte någon vidare kommersiell musik det här; den syns inte på topplistor, säljer inte ut arenor och är rentav för country för Nashville.

Detta hennes sjunde album är minst lika njutbart som de tidigare. Med traditionellt komp (banjo, fiol, kontrabas, akustisk gitarr) av några av landets allra finaste bluegrassmusiker och ett låtval som spänner från gamla folksånger och gospel till Tom Petty och Fleetwood Mac kommer man långt. Med en ”mountain soprano” som skickar kårar längs ryggraden kommer man ännu längre.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

DADDY - For a second time

Proper/Playground

DADDY är herrar Will Kimbrough och Tommy Womacks lilla rock’n’roll-ångande hobbyprojekt. Det är inte vilka herrar som helst. Kimbrough är en av Nashvilles finaste studiomusiker som spelat med alla från Rodney Crowell till Josh Rouse. Han är själv en fin singer/songwriter i americanaskolan med en kvartett utmärkta album bakom sig. Womack har en liknande om än något mindre namnkunnig bakgrund och även hans soloalbum är värda att leta reda på.

Som DADDY tar de en lite annorlunda väg. Med fingrarna djupt i den amerikanska musikens syltburk och rattarna inställda på ”ha kul” och ”kör på” leker de fram tio spår som är lika mycket Stones eller Faces som Bo Diddley, Allman Brothers eller Crazy Horse. Lika mycket country och blues som raggig sjuttiotalsrock.

Spelglädjen smittar av sig till lyssnaren. Det svänger.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Buckwheat Zydeco - Lay Your Burden Down

Alligator/BAM

Den franskspråkiga creolemusiken var ett naturligt och självklart inslag i Stanley “Buckwheat” Durals barndoms Lafayette, Louisiana på femtiotalet. Pappa Stanley Senior var musiker av den gamla traditionella skolan och hade såväl dragspel som tvättbräda hemma. Till pappas förskräckelse blev det dock rhythm & blues och soul unge Stanley vände sig till. Redan som nioåring stod han i timmar utanför Truman Mort Motel i Lafayette och väntade på att få hålla upp dörren till gästande Fats Dominos rosa Cadillac för att senare på kvällen smita in bakvägen till The Jazz Room och njuta av idolens fräcka New Orleans-gung.

Keyboarden blev Durals instrument. Redan i mitten av sextiotalet spelade han i band som Sammy and the Untouchables och Little Buck and the Top Cats. Hans flinka fingrar smekte där fram soultoner bakom artister som bl a Joe Tex, Clarence ”Gatemouth” Brown, Barbara Lynn, Bobby ”Blue” Bland och Solomon Burke. Efter en tur med eget 15-manna funkband, Buckwheat and the Hitchhikers, fick han i mitten av sjuttiotalet — tack vare pappas kontakter och ihärdiga arbete för att få sonen att hitta hem till ”sin” musik igen — äran att ta plats i självaste zydecokungen Clifton Cheniers band. Det blev en vändpunkt i hans liv. Han bytte snart sin kära Hammond B3 mot genrens traditionella bärbara klaviatur och tog namnet Buckwheat Zydeco. Pappa måste ha varit stolt.

Han debuterade som zydecoartist i eget namn med ”One for the Road” 1979 och har idag minst femton album bakom sig, är fyrfaldigt Grammynominerad och bl a flitig musikant vid Demokraternas tillställningar. Otvivelaktigt måste han idag räknas som Clifton Cheniers rättmätige tronarvinge.

”Lay Your Burden Down” markerar alltså Stanley Durals trettioårsjubileum som Buckwheat Zydeco. Men vi snackar knappast någon nostalgisk tillbakablick. Tvärtom är det ett sprudlande upplevelsepaket med inslag av blues, soul, jazz, funkrock och reggae som bjuds. Allt förstås med den dansanta medryckande och själfulla Louisianamusiken som bas. Det må vara ett bygge på stadiga traditioner, men med frisk eklekticism och partyfrustande spelglädje blir upplevelsen inget annat än här och nu. Tempus blir faktiskt befriande ointressant.

Los Lobos Steve Berlin, som står för produktionen (liksom på 1994 års ”Five Card Stud”), kan ta åt sig en del av äran. Han har inte bara plockat ihop ett gäng musiker som inte skäms för sig utan också rattat till en ljudbild som känns lika odaterad som modern. Bland gästmusikerna märks Floridas nye swamphjälte JJ Grey, Warren Haynes (Allman Brothers Band, Gov’t Mule), Clifton Cheniers gamle gitarrist Sonny Landreth och Troy ”Trombone Shorty” Andrews på... ja, gissa.

Låtmaterialet består bl a av covers på Bruce Springsteen (”Back in Your Arms”), Jimmy Cliff (”Let Your Yeah Be Yeah”), Captain Beefheart (”Too Much Time”) och en hårdsvängande funkrockig version av Memphis Minnie och Kansas Joe McCoys obehagligt aktuella översvämningsdrama “When the Levee Breaks” (förmodligen mest känd i Led Zeppelins version). Men det är faktiskt Durals egna kompositioner som gör starkast intryck. Som ”Don’t Leave Me”; en dragspelssmekt varm soulpärla med skönt sydstatsstöt i blåset och ett så framfusigt solo av Trombone Shorty att det tycks kliva rakt ut ur högtalaren. Funkiga ”Ninth Place” är också svår att sitta still till, liksom Mardi Gras-vilda rumpsparkaren ”Throw Me Something, Mister”. För att nämna några.

Stanley “Buckwheat” Dural är en pigg 62-åring som uppenbarligen har mycket kvar att ge.

Publiceras även på Rootsy.

Big Daddy Wilson - Love is the Key

Ruf/BAM

Som blygt sydstatsbarn fann han styrka och tröst i sjuttiotalets funk och soul. Det hörs mest som glimtar här, där bluesen är det tveklöst mest dominerande. Nog för att jazz och soul lyfter på skynket mer än ett par gånger — lite avundsjukt — för att kolla vad den där okristlige blåtonade kusinen har för sig. Och finner att det faktiskt verkar rätt skoj.

Wilson bor i Tyskland sedan en hel del år tillbaks och hans fanskara är framförallt europeisk. Han har dock en gospelskolad stämma som bär den afroamerikanska historien med tung rytmisk stolthet. När han t ex framför en akustiskt klädd ”Walk a mile in my shoes” så stabilt, varmt och självsäkert att tårarna är nära, kan man glömma de stora namnen. Faktiskt.

Om det är ett mått på kvalitet, så ligger den här tyskamerikanen på finalplats på vilken tävling som helst som sätter yta och ekonomiska kalkyler åt sidan. Finns det sådana?

Publiceras även på Lira.

Rick Estrin and the Nightcats - Twisted

Alligator/BAM

Rod Piazza and the Mighty Flyers Blues Quartet - Soul Monster

In-Akustik/BAM

I trettio år har sångaren och munspelaren Rick Estrin stulit strålkastarljuset från bandledaren i respektabelt jump- och bluesgungande amerikanska västkustgänget Charlie and the Nightcats. När Charlie nu tar en paus från bandet tar Estrin chansen att kliva fram på allvar. Han gör det med besked. Redan inledande ”Big Time” rivstartar med ett elakt Little Walter-munspel och sedan är det bara att försöka hänga med på en svettig, elektrifierad resa genom bluesens olika stilar.

Nyrekryterade norske gitarristen Chris ”Kid” Andersen gör en formidabel entré. Med nervkittlande svaj och en timing som får den mest notoriske att missa tiden placerar han sina välavvägda blåtoner i en pumpande cirkel runt varje bluesälskares hjärta. Resten av nattkatterna vet att stava till sväng, häng och midnattsparty om du så väcker dem efter den sista sängfösaren.

Kaliforniens Piazza må ha en längre och mer guldkantad historia — och som tekniker är han möjligtvis kung över instrumentet — men ett band som svänger som Nightcats har han inte. Och med en röst, som i förhållande till Estrins ändå förhållandevis begränsade är tämligen blek, står han sig slätt.

Bäst är bandet i en bluesklassiker som ”Key to the Highway”, som hånkas fram utan att lämna något utrymme för ifrågasättande, eller ”Queen Bee”, där det distade munspelet skickar svettdroppar medför nacken utan att man ens behöver lämna datorstolen. Lägger jag undan kritikerglasögonen så duger detta mer än väl att dansa till.

Ändock, och om vi nu i dessa tider ska vara lite tävlingsinriktade: Estrin – Piazza 1-0.

Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Country Funky Jim Ford

2009-06-10T23:25:00.007+02:00

Om du någonsin ställt dig frågan ”vad är countrysoul?” (vilket naturligtvis alla borde göra nån gång i livet, och gärna så tidigt som möjligt) så har du svaret här: Jim Ford.

”In the black hills of Kentucky I was raised / in a shack on a big bald mountain / born into poverty / bathed in misery / the times I went hungry you can’t count ’em / where the cold wind blow / and the crops don’t grow / a man’s tired of living when he’s twenty / I was digging hard coal at twelve years old / way down in Harlan County”

Jim Ford föddes egentligen i Paintsville, Johnson County, några stenkast från Harlan. Mamma hade nio barn att ta hand om, styvfadern var en hembrännande kolgruvearbetare och redan som tvååring fick han flytta till sin stränga mormor. Att säga att han växte upp under svåra förhållanden vore en underdrift. Som elvaåring flyttade han till sin biologiska pappa i Michigan, men det funkade inte heller. Han tömde pappas plånbok och satte sig på Grayhoundbussen till New Orleans.

Ford hamnade, efter bl a en tid som uteliggare i New Orleans, till slut i Los Angeles och blev där kompis med funklegendaren Sly Stone. Han snortade kokain, poserade för Playboy Magazine och skrev låtar som spelades in av bl a The Temptations, Bobby Womack, Tanya Tucker och Aretha Franklin. Sin första hit fick han med vännen P.J. Probys version av ”Niki Hoeky” 1967. Han påstår själv att han skrev ”Ode to Billie Joe” åt Bobbie Gentry (som f ö också var en av hans många flickvänner). Jim Ford var aldrig någon måttligheternas man. Han drogs magnetiskt till droger, kvinnor och trubbel och lär ha varit sällsynt svår att samarbeta med. Något han själv var väl medveten om; ” Jag är en kyss-mig-i-arslet-och-dra-åt-helvetet-person”.

På hans första, och enda, egna egna utgivna album “Harlan County” (1969) medverkar namnkunniga musiker som James Burton, Dr John och Jim Keltner och blås- och stråkarrangemangen är skrivna av Gene Page, samme man som arrangerat låtar som ”California Dreamin’” och ”You Lost That Lovin’ Feeling”. Pubrockgeneralen Nick Lowe — som med sitt band Brinsley Schwarz gjorde ett havererat försök att kompa honom på en tilltänkt uppföljare i början av sjuttiotalet — kallar honom ”the biggest musical influence of my life”.

2006 hittade musikjournalisten, skivsamlaren, entusiasten, före detta rocksångaren L-P Anderson och hans kollega Per Magnusson ”efter två års avancerat detektivarbete, en stor portion tur och några knastriga transatlantiska telefonsamtal” Jim Ford i en husvagn utanför Fort Bragg i norra Kalifornien. På golvet låg travar med kassetter och rullband fyllda med gamla demo- och studioinspelningar. Efter en intensiv övertalningskampanj och tusentals dollar i förskott skickade den misstänksamme, lynnige och impulsive Ford hela rasket till Sverige.

Ur dessa osorterade högar reste sig 2007 en saftigt utökad utgåva av mästerverket ”Harlan County”, kallad ”The Sounds of Our Time” och året efter den lika lysande samlingsvolymen ”Point of No Return” (bägge på tyska retrobolaget Bear Family). De följs nu upp av av två album som skulle ha släppts för snart fyrtio år sedan om inte Ford gjort sig omöjlig hos skivbolagen. ”The Unissued Capitol Album” och ”Big Mouth USA: The Unissued Paramount Album” (Bear Family/Border) får nu äntligen se dagens ljus. Och har du minsta intresse av att undersöka vad Ford menade när han kallade sig ”country funky” så springer du till närmaste skivaffär (ja, det finns några sådana kvar!) och inhandlar dessa två djupt själfulla, svettigt och oförskämt svängande pärlor på stört. Du behöver dem.

18 november 2007 hittades den sextiosexårige Jim Ford död. Han hade hunnit uppleva lite av framgångarna med ”The Sounds of Our Time” (Bear Familys bäst säljande enskilda skiva) och hade planer på såväl en comebackplatta med stjärnspäckad gästlista som en konsert tillsammans med Nick Lowe på Dingwalls i London. Av detta blev nu intet. Men vi kan trösta oss med att hans inspelningar nu finns samlade på 33 cd-skivor hemma hos L-P Anderson i Lerum.

Jim Ford må vara borta men hans imponerande musikhistoria har bara börjat.

Texten även publicerad i Göteborgs Fria Tidning.

Gårdagens nyheter

2009-06-08T18:51:00.015+02:00

Little Bob and the Lollipops - I Got Loaded
(La Louisianne Records 2004)

Den här skivan har snabbt kommit att få ett ganska symboliskt värde för mig. Fånigt kanhända, men ändå. Det är nämligen det första album jag köpt i butiken Musik & Konst i Malmö sedan Lennart Perssons bortgång. Jag tog faktiskt ett extra djupt andetag innan jag klev in. I skyltfönstret brann ett levande ljus. Därinne andades en stämning av brist, av något som fattas. Jag läser säkert in mer än jag borde och jag vet att han egentligen inte jobbade i butiken på slutet, men det var min känslomässiga upplevelse och jag kan inte förneka den. På väggen hängde i alla fall Lennarts "bäst-just-nu-plattor" som om inget hade hänt.
Butikens nuvarande innehavare Peter Thulin sken upp när jag plockade fram detta album och propsade på att jag skulle plocka med mig det hem. Jag ångrar förstås inte att det blev så. Hur skulle man kunna? Svängigare, varmare, kaxigare, svettigare South Louisiana soul, r&b och swamp pop får man leta efter. Det var trots allt ett band som slipade sin perfektion mot en turné med den legendariske southern soul-sångaren O.V. Wright; en turné som tog bandledaren och trummisen Lil Bob (eg: Camille Bob) och hans grymma band till 47 stater på ett halvår.
Här samlas 26 spår, inspelade mellan 1963 och 1969, som inte känns en sekund föråldrade.
Till den nostalgiska saken hör att jag tror det var Lennart Persson som först tipsade mig om titelspåret "I Got Loaded" - världens bästa partylåt. Tack, än en gång, Lennart!

Solomon Burke - Proud Mary
(Rev-Ola 2006)

Burkens Muscle Shoals-producerade pärla till album (1969) blev det enda han släppte på bolaget Bell. De förstod honom uppenbarligen inte där. Och när även Burkes inspelning av Creedence Clearwater Revivals listklättrande "Proud Mary" började ta sig upp för listorna var det för sent. "The King of Rock 'n' Soul" hade redan signat för MGM och dragit till Las Vegas. Lång näsa, Bell.
"Proud Mary" är ett utmärkt album, mättat med djup sydstatssoul, country funk och med Burkes mäktiga gospelstämma i högform. Muscle Shoals-bandet likaså - Eddie Hinton på snirkligt själfull gitarr, David Hood på rytmiskt pumpande bas, Roger Hawkins stabila trumspel - alla nödvändiga delar i ett av världens bästa kompband. Materialet, bestående av bl a en gripande tolkning av Otis Reddings "These Arms of Mine", Penn & Oldhams "Uptight Good Woman", Percy Mayfield-standarden "Please Send Me Someone to Love" och en version av "That Lucky Old Sund" där han tycks ha tryckt in varenda liten känsla som kan ha rymts i denna imponerande kroppshydda. Ett måste för varje Southern Soul-älskare, helt enkelt.

Robert Ward and the Black Top All-Stars - Fear No Evil
(Black Top Records 1991)

Under tidigt sextiotal spelade denne Georgiapojk med Wilson Pickett och Eddie Floyd. Han hade ett unikt ekomättat gitarrsound skapat med hjälp av en gammal Magnatoneförstärkare och några magiska fingrar; en stil och ett sound som Lonnie Mack snart kopierade mer eller mindre rakt av och skapade egen konst av. Men Mack försökte aldrig dölja sin beundran; "His music was a turning point for me as a guitar player (...) Robert Ward was doing Jimi Hendrix before Jimi Hendrix was Jimi Hendrix". Med glödande rhythm & blues och sugande soulslickad blues och en raspig röst i trakterna av O.V. Wright eller varför inte Eddie Hinton, var det en gåta att han aldrig blev stor när det begav sig.
En period på sjuttiotalet gick det rykten om att han var sjuk, satt i fängelse eller rent av var död. Inget stämde. Sommaren 1990 fick Black Top Records-bossen Hammond Scott tag i honom och spelade in detta sagolika album. Med all sin begåvning intakt, glödande fingrar, ett stort mått av originalitet och alla blåskimrande sinnen på topp har Robert Ward här skapat ett av den moderna tidens allra bästa blues- och r&b-album. En återkomst som heter duga.

Mark Erelli - Hope & Other Casualties
(Signature Sounds 2006)

Mark Erelli är en fantastisk historieberättare, en begåvad musiker med känsla för gripande melodier och en utmärkt finlemmad sångare. En prima singer/songwriter kort sagt, med folk- och countryrötter, någonstans i trakterna av Rodney Crowell, kanske. Jag upptäckte honom först med fjolårets finfina "Delivered", men denna är minst lika bra.

Spotify

Cookie and the Cupcakes - Kings of Swamp Pop
(Ace 1997)

Cookies, eller Huey Peter Thierry som han egentligen hette, största barndomsidol var Hank Williams och han planerade tidigt att bli en country & western-sångare. Men så köpte hans föräldrar Fats Domino-singeln "The Fat Man" och; "I changed my whole style (...) rock'n'roll got into me, man". Så kan det gå. Istället för en svart cajun-Hank blev så Cookie ledare för Louisianas kanske flitigast uppträdande och hårdast svängande rhythm & blues-orkester. Swamp pop brukar beskrivas som en korsning av r&b, pop, rock'n'roll, country och cajun från Louisianas träskmarker och det är väl precis vad vi bjuds på här. Att de, när de inte rockade skiten ur New Orleans härdade klubbpublik, agerare uppvärmare för storheter som Jerry Lee Lewis och gamle hjälten Fats Domino säger väl något om kvaliteten hos denna åttahövdade rock'n'roll-maskin. Jag är förvisso ingen expert på ämnet, men har inga som helst problem med att kalla Cookie and the Cupcakes för just "Kings of Swamp Pop". Och här har prima återutgivningsbolaget Ace presenterat hela trettio svårt svängande bevis för den saken, samtliga inspelade mellan åren 1956-1964.

David Wiffen - Coast to Coast Fever
(EMI 1994)

"I hear a lot of stuff and it just irritates me and I want to run away from it". Nej, nuförtiden har inte den brittiskfödde kanadensaren David Wiffen några högre tankar om musik. Han lyssnar inte längre på den, "bortsett från Miles Davis, Dexter Gordon och Thelonius Monk". Det hindrar inte att han 1973 släppte detta mästerliga Bruce Cockburn-producerade mästerverk.
Att bara kalla honom singer/songwriter känns lite löjligt. Det här albumet är så fyllt av svidande vackra melodier, stämningsfulla arrangemang, kloka poetiska texter, gripande sång och välbalanserat musicerande att det snarare borde kallas en genrens heliga Graal. Att säga att det är som en korsning av Jackson C. Frank och Fred Neil vore varken sant eller någon överdrift - bara en hint om hur han låter.
Den säregne skånske författaren Vilhelm Ekelund (1880-1949) sade en gång att det måste "svida i själskinnet". Det gör det här.

Darrell Banks - The Lost Soul
(Goldmine Soul Supply 1997)

Stor - och jag menar stor - gospelskolad röst som förtjänar en respektabel plats i soulhistorien. Banks korta karriär fick ett tragiskt slut. 1970 sköts han ihjäl av en civil polis efter ett svartsjukedrama. Han blev bara 32 år. Här är hans samlade produktion, som av förklarliga skäl är på tok för liten; albumen "Darrell Banks is Here!" (1967) och "Here to Stay" (1969) samt ett gäng singlar. Banks fantastiska röst gjorde guld av såväl tunga deep soul-ballader som dansant northern soul. Hör bara den maffiga debutsingeln "Open the Door to Your Heart", den gripande stråkinlindade "Beautiful Feeling" eller hur han kramar "When a Man Loves a Woman" på de allra sista självömkande tårarna. Oumbärligt är bara förnamnet.

Paul Chastain & Ric Menck - Hey Wimpus: The Early Recordings of Paul Chastain & Ric Menck
(Action Musik 1998)

Inspelningar från 1987-88 av vad som senare skulle bli bl a Velvet Crush. De kallade sig vid den här tiden "Choo Choo Train" och spelade med en budget på $500 in dessa klockrena klingande jingeljangliga powerpoppärlor, bl a med hjälp av Jeff Murphy från legendariskt poppande Shoes. Inspirationen kom från band som Beach Boys och Left Banke, melodierna och harmonierna sitter där de ska och resultatet är, i mina öron, bättre än Velvet Crush.

Bobby Hebb - That's All I Wanna Know
(Tuition 2005)

Bobby Hebb är mannen bakom den fantastiska soulpop-singeln "Sunny" från 1966. Ni har alla hört den. 1970 kom LP:n "Love Games" (går den att få tag i på cd?) och sedan var det tyst ända fram tills tyske entusiasten Rüdiger Ladwig fångade Hebb under en Europaturné 2002 och lurade in honom i en studio. Resultatet blev denna samling soulstöpta skärvor ur Hebbs musikaliska historia. Ofta med en skönt jazzig inramning, men också med inslag av funk och country. Här samsas Hank Williams "Cold Cold Heart" och Charlie Richs "Don't Tear Me Down" med Little Miltons "We're Gonna Make it", James Carrs "That's All I Wanna Know" och en nyinspelning av "Sunny", i duett med Astrid North. Hank förresten, träffade den 12-13-årige Hebb när han uppträdde med Roy Acuff på Grand Ole Opry på femtiotalet, och han lär ha sagt till Hebb: "Boy, if you want to know what a cold, cold heart is, then you just have to record the song yourself". Femtio år senare gjorde han det.

The Backsliders - Throwin' Rocks at the Moon
(Mammoth/Atlantic 1997)

Ibland vill man bara släppa loss hjärncellerna en stund med lite simpel dansant och rock'n'roll-kryddad country. Då sätter man förslagsvis på The Mavericks, BR5-49, The Refreshments eller varför inte detta utmärkta, Pete Anderson-producerade (kanske mer känd under namnet Dwight Yoakam) debutalbum.
Svårare är det inte.

Göteborgsband på MySpace

2009-06-06T14:39:00.011+02:00

Jag publicerade för en tid sedan en liten text om göteborgsbaserade band på MySpace i Göteborgs Fria Tidning. Så slog det mig att det kanske kunde vara av intresse för även andra, så håll tillgodo:

Förr i tiden hade varje respektabel tidning en demospalt där lokala förmågor kunde granskas och uppmärksammas. Idag är de, av förklarliga skäl, lätträknade. När MySpace dök upp på scenen förlorade nästan demoskivan sin funktion. Det var ju bara att lägga upp sin musik på sajten och vänta på att upptäckas. Typ.

Det finns, förstås, en uppsjö av göteborgsbaserade musiker på MySpace, såväl etablerade som oupptäckta begåvningar. Jag har valt att botanisera bland de senare. Några har förvisso hållit på ett tag och andra har kanske rentav släppt någon skiva, men de är alla mer eller mindre ”oetablerade” och okända för den större massan. Och har gemensamt att de förtjänar ett öra, eller två.

Låt oss börja med Gemy, som nämner bland sina influenser Joni Mitchell, Tom Waits och Dolly Parton och säger att hon spelar singersongwriter-pop som flirtar med både country & jazz. Ungefär så härligt svårgreppbar är Jenny Lundin (som hon egentligen heter) också och hon har dessutom begåvats med en fin uttrycksfull röst.

Pop med bett, bus och melodi bjuder Per Edwardson på. Jag läser att han har jobbat med alla ifrån Björn Rosenström till Max Martin innan, så han är väl ingen duvunge direkt. Det säger inte heller så mycket om hans egen musik, som trilskas charmigt och i sina bästa stunder (”On My Pillow”!) bjuder på just melodijublande pop med stort P.

Western, fd Baby Grand, bjuder på dramatisk men lekfull americanabaserad indiepop/rock. Med spännande arrangemang och imponerande musikalitet av de åtta (?) medlemmarna byggs eklektiska ljudlandskap upp, som lockar till slutna ögonlock och stilla gungning. Bandet är dessutom förärade med inte bara en, utan hela tre riktigt fina sångare i Michael Mennell, Frida Thurfjell och Jessica Bah Rosman.

Göteborgs egen Jesse Malin, Alexander Durefelt står, i likhet med sin amerikanska kollega, i ganska stor tacksamhetsskuld till The Glimmer Twins, herrar Keith Richards och Mick Jagger. Sämre läromästare kan man ha. Alexanders fyra spår på MySpace rymmer också ett stort hjärta för amerikansk rotmusik och en förkärlek för romantiska rock’n’roll-ballader.

Strayfolk, har sina rötter i Umeå men huserar sedan några år här i Göteborg. De levererar självsäker folk och country med influenser från såväl keltisk musik som Bob Dylan. Det är mycket stränginstrument (inte minst en stilig steel guitar) och njutbar stämsång.

En mjuk och skönt soulkantad singer/songwriter har vi i Alexandra Wennersten. Hon presenterar tre spår, som drar åt lite olika håll (soul, indiepop, folk, country) utan att förlora fokus. Och som inte är rädd att peta in lite alternativt P J Harvey-grus i maskineriet heller.

Charmigt naiv och kompromisslös poppig tvåminuterspunk är vad som möter en på poppets sida. Jag gissar att duon Lina och Magnus har ett gäng vältummade Ramonesskivor hemma. Här lämnas ingen tid för reflektion, men vad gör väl det? När poppets drar igång partyt vill man ändå bara dansa.

Vill man ha svart domedagscountry av typen Handsome Family eller en Johnny Cash på dåligt humör bör man genast bege sig till The Don Darlings sida. Amerikanske sångaren ”The Reverend” mässar mördarballader och alkoholromantisk alternativcountry med så mörk och myndig stämma att man helst sover med lampan tänd.

Några recensioner

2009-06-05T10:53:00.011+02:00

Allen Toussaint - The Bright Mississippi
Nonesuch/Warner

Det här är nästan för bra för att vara sant.
Ta en av världens bästa producenter (tillika legendarisk pianist, sångare, arrangör, låtskrivare, r&b-, soul- och funkmästare) och låt honom produceras av en annan av världens bästa producenter (Joe Henry). Ta en bunt klassisk jazz, känd från bl a Sidney Bechet, Jelly Roll Morton, Louis Armstrong, Duke Ellington och Django Reinhart och sätt den i händerna på ett gäng makalösa rootsmusiker.
Skaka.
Ut kommer en New Orleans-cocktail som är så smakfull att du riskerar bli alkoholist på stört. Men det är en risk man gärna tar när man bjuds på en så här sällsynt elegant guidning nedför Bourbon Street.
De enskilda musikerna briljerar. I ”A Dear Old Southland” Nicholas Paytons vackert sordinerade trumpet, Joshua Redmans sängkammarstygga sax i ”Day Dream” och så Don Byrons kluriga klarinett som lurar både här och där. Och runt alltihop rullar, böljar, trippar, droppar, flödar, snirklar sig 71-årige Toussaints lekfullt svängande piano som ett blått kitt.
Han sjunger bara på ett spår här — ”Long, Long Journey”, med bottleneckbusigt gitarrspel av Marc Ribot — och nog för att man annars kan sakna hans varma röst, men det är trots allt musik som talar för sig själv.
Det är inte ofta jag vågar utnämna ett album till klassiker utan att låta det mogna ett par år. Det gör jag nu.
Tidigare publicerad i Lira.

Spotify

Lena Malmborg - True Love
Crying Bob

Värnamodottern Lena Malmborgs blåtonade musik är i grunden souldoppad pop med rötter i den amerikanska myllan. Men den står aldrig stilla. Med smäckra växlingar i bland annat gospel, swing, country och rockabilly porlar den snarare fram som en glittrande, men lite ivrig, vårflod.
Bandet har ett skönt slappt häng och en känsla för detaljer som stilfullt dekorerar melodierna. Det kan handla om Eddie Hintonska soulslingor signerade Magnus Gidlunds elgitarr, Ted Hectors boogiegungande piano eller rusigt balkanstöt från blåssektionen. Omslagets charmiga, soliga och befriande ”orockiga” bilder visar musikerna poserande i Reymersholms IK:s fotbollsdräkter. Att Kalle Persson fick ta målvaktsdressen är logiskt; hans stompiga trumspel är som en motor genom hela albumet.
Produktionen (av Daniel Johansson och Lena Malmborg) hämtar näring ur femtiotalets simplicitet och ett mer ljudväggsliknande sextiotal. Det är lager på lager-arbete som ändå behåller ett naket och, ja, sexigt sound.
”True Love” är ett självsäkert steg framåt från den tre år gamla debuten ”A new time, a new life, a new religion”. Hennes själfulla, närvarande sång har blivit ännu köttigare, kaxigare. Hon skulle, med en haltande jämförelse, kunna kallas en mindre melankolisk Ebba Forsberg. Eller en svensk Shelby Lynne. Det är löjligt bra kritik i min värld.
Tidigare publicerad i Lira.

Spotify

Jesse Winchester - Love Filling Station
Appleseed/Rootsy/Border

Winchester visade med sin Robbie Robertson-producerade debut att han tillhör det där hemliga sällskapet av skägg som träffas och tillber The Bands bruna album. Jag vet, för jag är själv medlem.
Det var 1970 och han har fortsatt göra fina album sedan dess. Här är första på tio år. Och även om det ”bruna” finns kvar i musiken är nu rötterna filtrerade genom ett lager av tillbakalutad jazz och fläktad av en mjukt behaglig amerikansk västkustvind. Hans sordinerat ljusa, ja, rentav gulliga röst snirklar sig genom hillbillygospel, JJ Cale-slappa visor och en tassande version av ”Stand By Me” som bara vill hoppa upp i knät och pussa dig på kinden.
”Love Filling Station” är en sällsynt passande titel på ett album som är lika hemtrevligt och varmt välkomnande som doften av kaffe på morgonen.
Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Spotify

The Felice Brothers - Yonder Is the Clock
Team Love/BAM

Vem charmas inte av det här syskonbaserade New York-gängets vingligt barkbruna folkrock? De kommer från någonstans runt Catskillbergen i nordvästra delen av staten. Det var där, på pappas barbequejam på verandan om söndagarna, de skolades musikaliskt.
Fjärde albumet är döpt efter en novell av Mark Twain och musiken är som ett djupt spadtag i den allra mörkaste amerikanska jorden. Risken finns att skägget växer ut snabbare än man hinner säga ”The Basement Tapes”.
Som om inte det var nog är Ian Felices lite taffliga, men själfulla röst som en hillbillybastard till son av Bob Dylan och Tom Waits. Till tonerna av lika vildsint vacker som spöklikt melankolisk americana rosslar den om hönsnät, död, droger och baseball. Inte med desperation, men en sansad galenskap som skymtar något ursprungligt.
Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Spotify

Eilen Jewell - Sea of Tears
Signature Sounds/Rootsy/Border

Eilen Jewells varma melankoliska röst befinner sig någonstans mittemellan Billie Holiday och Norah Jones. Hennes musik placerar sig bortom såväl tid som rum. Femtiotal och Sun Records invänder någon kanske och nog kan det, ytligt betraktat, kallas retro. Men den här Bostonbaserade damen trollar till något tidlöst av det hela som får mig att tänka på eklektiska kollegor som Jolie Holland eller Eleni Mandell.
Grunden må vara årgångscountry och rockabilly, men på det staplas små byggklossar av garagerock, Byrdsgitarrer, otämjd sextiotalspop, soul och doo wop. Jerry Millers lekfullt eleganta gitarrspel, som snirklar sig som broderierna i en westernskjorta runt de tolv små bittersöta betraktelserna, bidrar tillsammans med Jewells jazzandade stämma till att högsta betyg måste utdelas.
Det här är nämligen — i sin enkelhet — sensationellt bra.
Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Spotify

Conor Oberst and the Mystic Valley Band - Outer South
Wichita/BAM

Det är kanhända förmätet att påstå att forne Bright Eyes-slyngeln har mognat, men jag vet faktiskt inte annars hur jag ska tolka detta. Han har låtit bandmedlemmarna kliva fram och ta plats som såväl sångare som låtskrivare och borta är — nästan — tonårsneurotiskt vibrerande desperation och utanförskapsromantisk Rimbaudlyrik.
Istället får vi välproducerad behärskad americana och new wave-charmig rock med hatten av för akter som The Band, The Clash och den där Bob. Och texter om kärlek på luftmadrasser och lata kids.
De rakbladsbenägna må ha förlorat en narcissistisk hjälte, men å andra sidan har kanske även de klippt sig och skaffat sig ett jobb vid det här laget.
Tidigare publicerad i Corren.

Spotify

Chuck Mead - Journeyman’s Wager
Continental Song City/Grassy Knoll/Rootsy/Border

Vet inte om ni är bekanta med Nashvillekvintetten BR5-49? Kan bara säga att ni borde. De har nämligen levererat elegant välskräddad och traditionsmedveten men nyfiken country sedan debuten 1996. Chuck Mead är en av centralfigurerna i bandet. Han har också gjort riktigt fina insatser som producent, bl a på ”Dressed in Black”, en av de bästa Johnny Cash-hyllningar som gjorts.
Här är en man som vet vad han gör. Hantverksskickligheten och stilkänslan på denna solodebut är följaktligen bländande. Med såväl soulkänsla som poptouch serverar han rock’n’roll för lördagsdansen och country med välputsade retrostövlar. Skivsamlaramericana om ni så vill.
Låter det löjligt? Vänta med smarta invändningar tills ni hört ”Albuquerque”, ”A Long Time Ago” eller ”Up On Edge Hill”. Och se till att näsduken är nytvättad.
Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Chris Laterzo and the Buffalo Robe - Juniper and Piñon
Yampa/Hemifrån

Överallt när man läser om Los Angeles Chris Laterzo stöter man på ordet alt.country. Jag undrar lite varför. Laterzos musik vilar mot en stadig grund av västkust, countryrock och Neil Young och bland hans ungdoms idoler fanns musiker som Elton John och Cat Stevens. Vad är det som är så alternativt med det?
Influenserna från Neil Young genomsyrar mycket på Laterzos fjärde album— hör t ex taggtrådsgitarren i ”Misfit Child” eller harmonierna i titelspåret — men hörs kanske ändå allra tydligast i sången. Med sitt ljusa, känsliga vibrato balanserar han emellanåt rentav på gränsen till att kallas karbonkopia. Han landar lyckligtvis på rätt sida.
Det kan vara hängivenheten eller det stora hjärtat som pumpar så uppenbart här. Det kan vara min egen stora kärlek till förebilden, den trulige kanadensaren, som förblindar mig. Det skulle också kunna vara de välavvägda arrangemangen eller de enskilda musikernas briljans; Jeff LeGores pulserande bas, Robert Dills stabila trumspel eller Paul Inmans sjuttiotalsekande klaviatur. Stämsången, handklappet eller Dan Wistroms dragspel i ”Señorita Sunshine”?
Nej, jag tror att det som framförallt får mig att återvända till detta album är min gamla vanliga käpphäst: melodierna. Chris Laterzo är helt enkelt en jäkel på att snida ihop melodier som inte tar några omvägar. Självklara, klassiskt sköna och med en hälsosam dos av romantik. Hör bara den sköra, mandolinsmyckade ”Those Were the Days”; en folkrotad gullighetsorgie som måste vara omöjlig att värja sig emot.
Albumet inleds med textraden ”Out on the desert / Traveling by night” och är delvis inspelat i Joshua Tree. Ökenromantiken kan tyckas sökt, men korresponderar trots allt utmärkt mot den vindpinade americanan. Och med Elton Johns fina ”Holiday Inn” (f ö enda covern här) får vi oss ändå en tur, med svart limousine, in till storstan.
Laterzo tonsätter den Neil Youngska ”lonerns” ömtålighet på ett så njutbart och hjärtsnörpande sätt som Mannen själv sällan gjort sedan långt innan han slösade sin talang på dussinrock om bilar och alternativa bränslen. Alt.country?
Tidigare publicerad på Rootsy.

Brett Dennen - Hope for the Hopeless
Dualtone/BAM

Brett Dennen heter en 29-årig kalifornisk singer/songwriter-kerub som, hyfsat rättvist, har jämförts med begåvningar som Paul Simon och Ron Sexsmith. Detta hans tredje album fortsätter en lättsmält formula av mjuk sjuttiotalsdoppad pop med stänk av blåögd soul och rentav lite afrikanska toner (bl a gästsjunger Femi Kuti). Texternas naiva flower power-analyser vägs upp av en förtrollande melodikänsla och en fin ljus röst.
Ett utmärkt alternativ för den som tycker Jack Johnson eller John Mayer är lite väl mjäkiga.
Tidigare publicerad i Corren.
Not: Albumet släpptes i USA redan i oktober förra året men fick svensk distribution först nu i slutet av maj.

Spotify

Lennart Persson 1951-2009

2009-05-19T09:37:00.005+02:00

Lennart Persson är död.
Sverige har förlorat sin viktigaste musikskribent.
Livet är orättvist.

Läs minnesruna här och här.

Oredigerade tankar om musik

2009-05-09T22:22:00.005+02:00

När musik - i bästa fall - är stor kryper sanningen närmare och världen krymper. Det är en märkligt angenäm upplevelse, när musiken fyller kroppen med ett varmt flöde och väcker känslor man trodde var utslitna redan i tonåren.

Det är därför jag fortsätter. I vetskap om att den känslan, den upplevelsen kommer med jämna eller ojämna mellanrum. I takt med att skivhögarna växer.

Jag är en jordnära man och kanske därför attraheras jag av jordnära musik. Min första "idol" var Elvis och redan som snorunge förtrollades jag av "The Man In Black", Johnny Cash; enkel musik uppfylld av genuin hängivenhet och uppenbar kärlek.

Vissa gör narr av oss som upplever musik med hjärtat, magen eller könet istället för hjärnan. Låt dem hållas. Det är en känsla, rent fysisk. Den kan de aldrig förstå.

Mitt hjärta öppnar sig för självömkande country, smetiga ballader, flottig pubrock, melodistinn powerpop, gastkramande sydstatssoul, korkad rock'n'roll, aggressiv punkrock, själarivande gospel, cocktailstinkande rhythm & blues, dansant balkan, rytmisk reggae, läderhudad blues, smekande jazz, gråtmilda singer/songwriters...

Mitt blod pumpar vildsint när jag hör Robert Johnson, Hank Williams, Black Sabbath, Nina Simone, The Band, Paul Westerberg, Big Star, Cornelis Vreeswijk, Ducks Deluxe, Muddy Waters, Al Green, John Lennon, Bob Wills, Mark Mulcahy, Teenage Fanclub, Bob Dylan, George Jones, Wailing Souls, Neil Young, Anna Järvinen, James Carr, The Faces, Damien Jurado, Elvis Presley, Frank Sinatra, John Coltrane, Slayer, Jerry Lee Lewis, Los Lobos, Kinks...

Sån är jag.
Så enkel. Komplicerad. Fysisk.

Musik som förruttnelse - sådan som det finns så gott om - dealar jag inte med. Varför skulle jag? Den är stor (eller rättare: den syns) men jag är större.

Några ihopskrapade recensioner

2009-05-09T11:04:00.016+02:00

Willie Nile - House of a Thousand Guitars
Blue Rose/Border

Vill du ha din rock råbarkad och utan krusiduller men ändå med en romantisk blick upp i det blå? Har herrar som Bob Dylan, Bruce Springsteen, Joe Strummer och Paul Westerberg framträdande platser i din skivsamling? Är du okammad och har hjärtat på kavajslaget?
Då är en bekantskap med denne rufsige New York-rocker närmast obligatorisk. Han har harvat på i trettio år nu och förtjänar att uppmärksammas av andra än musiker, skivsamlare och rockjournalister.
Titelspåret är ett drömslott fyllt av hjältar, från Hank till Hendrix, och där kan allt hända; ”You can walk barefoot on broken glass / Cause Mr John Lee Hooker’s gonna kick your ass”. En slängkyss från en modern storstadspoet.
2006 års mästerliga ”Streets of New York” är kanske mitt förstahandsval, men det går naturligtvis bra att börja även här.
Tidigare publicerad i Borås Tidning och, i en något kortare version, i Corren.

Wayne Hancock - Viper of Melody
Bloodshot/Border

Inledningsorden till Wayne »The Train« Hancocks sjätte studioalbum säger det mesta: “I wanna jump the blues and make the hard times swing». Därifrån är det old school honky tonk, western swing, hillbilly boogie och Hank Williams-fasoner hela vägen härifrån tills den sista stolen ställs upp på bardisken i lokalsyltan.
Som vanligt, säger väl vän av ordning. Den som stött på Hancocks retroindränkta country någonstans på vägen sedan debuten «Thunderstorms and Neon Signs» 1995 vet ju nämligen att det här är musik som knappt ens tycks ha förstått att rock’n’roll förändrade en del för sisådär drygt femtio år sedan. I en reklamfilm för ett äldre album påstår han förvisso att han är så modern att han kan tänka sig att använda trummor; «Folks, sometimes drums do fit, you can use drums», men påpekar snabbt att han inte får plats med dem i bilen.
På «Viper of Melody» finns förstås inga trummor. Bara Huckleberry Johnsons rytmiskt flapprande ståbas. Men det är inte så bara det förstås. Det inser man efter bara några sekunder. Johnson hamrar tillsammans med Hancocks akustiska gitarr fram rytmen som ett — ja, just det — godståg och har man inte knäck i öronen eller stenar i skorna är man snart uppe på dansgolvet. Han kallar inte sin musik «Juke Joint Swing» för intet.
Med Izak Zaidmans jazziga elgitarr och, kanske framförallt, Anthony Lockes förtrollande steelspel knyts paketet ihop. Tillsammans utgör de Hancocks trogna turnéband (han har turnerat oavbrutet i femton år) och de tycks inte ha haft några större problem att svänga ihop detta album på en och en halv dag. Så tajta är de.
Materialet, som med ett undantag är skrivet av mannen själv, är så genuint hillbilly det kan bli utan att vara tillkommet 1954. Typ. Och genuint skriver jag, för ingen kan inbilla mig att Hancock inte är på riktigt. Han lever och andas den här musiken.
Budskap har han också, för den som vill lyssna, om allt ifrån faderns resa från jordelivet med «High Rolling Train”, fattigdom, marijuana, välnötta motorvägar och att få sova i hundkojan för att frugan är förbannad. Idel ämnen vi alla kan känna igen oss i.
Denne relativt nygifte ex-marinkårssoldat och ex-alkoholist är förmodligen det närmaste vi kommer en Hank Williams idag. Det är inte så illa det. Och jag vet inte många som kan få de hårda tiderna att svänga bättre.
Tidigare publicerad på Rootsy.

Seth Walker - Leap of Faith
Hyena/Border

Den här hattprydde Austinlufsen har fattat precis vad det handlar om. Att kortaste vägen till sväng är ett öppet sinne. Att har man bara bluesen som stabil grund kan man skapa nästan vilka bedårande musikaliska kreationer som helst. Att Ray Charles är granne med såväl Percy Mayfield som T-Bone Walker och Hank Williams. Att rasismen inte har nåt stöd i musikhistorien heller.
Walker skriver inte bara egna sånger som låter som gamla örhängen utan har också den sällsynt goda smaken att tolka en modern pärla som Nick Lowes ”Lately I’ve Let Things Slide”. Att han dessutom omger sig med begåvade likasinnade som Colin Linden och Delbert McClinton tyder på ett synnerligen mönstergillt omdöme.
Hans egna ord skulle lika gärna kunna gälla mitt förhållande till det här albumet: ”She’s making me dance / and I don’t dance”.
Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Mexican Institute of Sound - Soy Sauce
Cooking Vinyl/BAM

Jag vet knappt vart jag ska börja. ”Soy Sauce” är ett gytter av ljud; en brokig väv av influenser, rytmer och stilar. Innan skivan är slut har man hunnit bekanta sig med cumbia, rockabilly, ska, electro, balkan, hiphop, cajun, new wave och som grädde på moset en tequilastinkande mariachivariant av ”Bittersweet Symphony” (”Sinfonia agridulce”). Bland annat. Allt dessutom framfört med ett så hutlöst dansant latinogung att Manu Chao får passa sig.
Camilo Lara heter den klurige 32-åringen bakom detta vansinnesprojekt. Han är DJ och producent och sitter till vardags på skivbolaget EMI:s kontor i Mexico City. Han säger själv att han är lika inspirerad av mariachisångaren och dragspelaren Ramón Ayala som The Ramones. Då kan det sluta så här antar jag.
Egentligen är den här klipp-och-klistra-electronican så plottrig att den borde falla sönder. Eller åtminstone vingla till lite. Men den gör inte det. Lara vet hur han ska plocka fragment ur sin stora skivsamling (45,000 album enligt uppgift!) och proffsigt à la australiensiska The Avalanches foga samman bitarna till en trovärdigt svängande helhet.
”Soy Sauce” är ett postmodernt stycke galen och glädjespridande klubbmusik — som gjort för att dansa sig ur krisen till.
Tidigare publicerad i Göteborgs Fria Tidning.

Madeleine Peyroux - Bare Bones
Rounder/Universal

Född i Athens, Georgia och skolad som sångerska på Paris gator är hon lika bekväm i blues och jazz som franska chansons eller country. Madeleine Peyroux är en udda jazzfågel. Debutalbumet ”Dreamland” fick kritikerna att höja ögonbrynen lite extra och viska om allt ifrån Ella Fitzgerald till Judy Garland.
Fröken Peyroux gör sig ingen större brådska. ”Bare Bones” är fjärde albumet på tretton år. Tidigare har materialet till stor del bestått av jazzpoppigt hammocksköna tolkningar av allt ifrån Hank Williams och Fats Waller till Elliott Smith och Tom Waits. Denna gång har hon bestämt sig för att stå — i princip (hon har låtskrivarhjälp på några spår) — på egna ben. Tyvärr, frestas jag säga. Nog har hon en klassiskt skuren kvalitet i sitt låtskrivande, men utan de handplockade guldklimparna till melodier hon tidigare kunnat stödja sig mot, blir det nu något vingligare.
En torr men varm och inbjudande ljudbild har hon med sig från sina tidigare album, tack vare att hon än en gång använt sig av basisten Larry Klein som producent. Han serverar hennes sordinerade Billie Holiday-vibrato på silverbricka. Det är den sannerligen värd. Vi har här trots allt att göra med en av samtidens allra finaste jazzröster.
Som helhet är ”Bare Bones” en njutbar historia, som kittlar och smeker på Norah Jones-vis, men som aldrig riktigt vill krypa in under huden (på Billie Holiday-vis).
Tidigare publicerad i Lira.

Jonas Otter - What Will the Neighbors Say?
Harpun Records

Med genuint hårdkokt twang inleder Jonas Otter detta sitt andra album. Och så fortsätter det. Nej, det här har ingenting att göra med Ryan Adams, Wilco eller klubbcoola alt.country-kids i tajta jeans. Även om Hr Otter förvisso vann kategorin ”alternativ country” vid Country-SM 2007 så är hans musik inte det. Den följer snarare en honkytonk-tradition som har sina rötter i Nashville, hos Bakersfields Buck Owens och Merle Haggard, i gråta-i-ölen-ballader à la George Jones och möjligen lite i sjuttiotalets countryrock.
Ett gäng flyhänta musiker — framförallt strängbändande Nicke Widén och proffsige Daniel Wigstrands på pedal steel — placerar ledigt Otters låtar i sina rätta sammanhang. Lägg till en gnutta tex-mex, gästsång av Anne-Lie Rydé och lite bilbaksätesex i grytan och du har en nasal dalmas i stetsonhatt som borde vara grannarnas nya älskling.
Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Joe Cassady and the West End Sound - The 47th Problem
Avenue A Records/Hemifrån

“Everything’s relative now and the gods are on the floor
With needles in their arms and Nietzsche’s knocking at the door
And Charles Darwin and the man in the moon
Are sipping Russian vodka as the sun rises too soon”
Där har ni Joe Cassady sammanfattad i fyra textrader. På nåt märkligt vis tycker jag nämligen de ger en hint om hur hans musik låter också.
Detta andra album är en sjuttiotalsdoftande orgie i poesi, droger, rock’n’roll och en känsla av att vara vilse i tillvaron, men ändå liksom lite New York-dekadent skita i det. Han är en beatnik i fel decennium med smak för countryrock och storstadsfräck outsiderromantik.
Det är som om han vill vara Allen Ginsberg, Paul Westerberg, Waylon Jennings och Keith Richards på en och samma gång. Han lyckas förvånansvärt bra.
Tidigare publicerad i Borås Tidning.

Jeffrey Lewis & the Junkyard - ’Em Are I
Rough Trade/Border

Indiefiluren och serietecknaren Jeffrey Lewis debuterade för sju år sedan med ett album som hette ”The last time I did acid I went insane” och senast han hördes av var det med en samling avskalat akustiska tolkningar av det gamla anarkistkollektivet Crass låtar. Han kommer ur New Yorks anti-folkscen och har beskrivits som en korsning av Woody Guthrie och Woody Allen. Själv anar jag släktskap med ett begåvat original som Daniel Johnston.
Här är han förstärkt med fullt band och musiken (jag menar i plural!) närmar sig skruvad alternativrock med popharmonier, någonstans i trakterna av Jonathan Richman. Han sjunger visserligen sina tragikomiska sånger hellre än bra, men med så mycket själ, hjärta och jävlaranamma att man sitter och fånler mest hela tiden.
En brutalt självutlämnande knäppgök som är här för att stanna.
Tidigare publicerad i Borås Tidning.

The Handsome Family - Honey Moon
Loose/Border

“Honey Moon” är Brett & Rennie Sparks present till sig själva för att fira 20-åriga bröllopsdagen. Temat är förstås kärlek.
Bretts domedagsprofetiskt mässande baryton dundrar som vanligt över gistna bergsballader, knarrig gammelcountry, Tin Pan Alley och hillbillyjazz. Om Edgar Allen Poe hade gjort country hade det nog låtit såhär.
Och även om Rennie för en gång skull undvikit den mest bloddrypande och makabra lyriken är det knappast Starletnoveller vi snackar. Hennes bild av romantik skiljer sig något från den gängse; "you can growl at me or hit me with a rock / when you want to say, “I love you” in the dark / and I will bark like a dog in your arms".
Nog är kärleken vacker alltid.
Tidigare publicerad i Corren.

Ferguson - Ferguson
Trombon

Jag måste vara ärlig. Min första reaktion var: ”nej, inte ännu ett sånt där göteborgskt ångestjublande hatt-och-blås-gäng med Morrisseykomplex”, men sedan lyssnade jag igen. Och då hörde jag rockabillyinfluenserna och Katrin Johanssons orgel. Jag hörde de snygga stråkarrangemangen, jag hörde ”Summertime Blues”-flirten i ”Levande och stark” och texternas balanserande mellan naiv introspektion och litterär ambition. Jag menar, bara låttitlarna ”Klagolåt till Harry Martinsson” och ”För mycke rock’n’roll”...
Nog för att det i grund och botten är pop, bara ett par converseklädda danssteg från Den Store Håkan, men just de folkparkscharmigt femtiotalsdoftande arrangemangen gör att det inte bara blir storstadsspinkigt en-stor-stark-smart utan också föräras en hälsosam dos av bränt bryggkaffe och korv med bröd. Det låter helt enkelt ganska svenskt. På ett bra sätt.
Lita aldrig på en artist med bandlogga, brukar det heta, men i det här fallet borgar den åtminstone för en stunds glädjesmittande popeufori med svag doft av brylkräm. Om än inte av den livsomvälvande sorten. Men det kan man inte heller begära av ett albumdebuterande gäng.
Tidigare publicerad i Göteborgs Fria Tidning.

Chris Isaak - Mr. Lucky
Wicked Game/Reprise/Warner

Den som någonsin charmats av denna femtiotalsromantiske snyggings pomadastinkande försök att väcka upp Roy Orbison från de döda lär inte bli besviken. Trots en upphottad ljudbild — stundtals rentav påminnande om U2 — landar det inte många självömkande krokodiltårar från den nu tjugo år (!) gamla genombrottshiten ”Wicked Game”. Det är ju så här han låter.
Första albumet på sju år bjuder således knappast några överraskningar, men han sjunger fortfarande så klockorna stannar. Det räcker långt.
Tidigare publicerad i Corren och Norrköpings Tidningar.

Booker T. - Potato Hole
Anti-/BAM

Väntar man sig någon ny “Green Onions” så lär man bli besviken. Men den som vill skaka rumpan till lite höftvrickande instrumental soulrock har en högtidsstund att vänta. Booker T Jones patenterade Hammond B3:a står i självklart centrum och för kompet står de yngre entusiasterna i countryrockande Drive-By Truckers. Ett sydstatsgäng som alltmer börjar likna ett modernt Muscle Shoals-husband.
Går man inte igång på det kanske jag kan fresta med gitarristen: Neil Young. Eller underbara låtval som Outkasts ”Hey Ya” och Tom Waits ”Get Behind the Mule”.
Inte något musikaliskt mästerverk, men ett svettigt funkparty. Och vad kan vara fel med det?
Tidigare publicerad i Corren och Norrköpings Tidningar.

*

Jag har bestämt mig för att sluta med betyg. I några tidningar slipper jag betygsätta och jag har upptäckt att jag upplever det som en befrielse. Texterna får nu vara omdöme nog.

*

28 maj släpps nästa nummer av tidskriften Lira. Jag kommer ha ett gäng recensioner av - mestadels - riktigt bra album där. Köp den.

Samma datum spelar mästerlige Elliott Murphy på Pustervik i Göteborg. Vi ses där!

*

Anna Järvinen - Nefertiti

2009-04-24T00:22:00.004+02:00

Ja, ni har kanske läst min affekterade recension på Rootsy (se nedan), men nu har jag sett henne live. Nu ikväll. I Göteborg. På Nefertiti. Torsdag 23 april 2009.
Och hennes hängivna, magra, flickaktiga uppenbarelse i vitblommig farmorsklänning är något av det mest gripande jag upplevt på mycket, mycket länge. Innerligheten i hennes sång, närvaron, låtarnas och inte minst texternas naiva explosivitet kröp så nära att gåshud var mitt minsta problem.
Hon presenterade någon gång under kvällen trummisen som "Sveriges bästa", men i så fall har hon sveriges bästa basist också och sveriges bästa gitarrist liksom sveriges bästa keyboardist.
Just ikväll var Anna Järvinens band inget annat än sveriges bästa jävla band. Basta! Så tajt och svängigt att min spenatburgare var på väg upp igen. Av ren förtjusning, antar jag.
Varje individ var en helhet, en värld, en pusselbit på vägen mot nirvana. Jag är ledsen att jag är så låg att jag hänger mig åt religiösa termer, men min fantasi sträcker sig tyvärr inte längre ikväll. Förnuftet stannade visst hemma.
Redan i inledningen av konserten blev jag så berörd - av att det var så jävla bra! - att jag faktiskt fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Det är sant. Och det är tamejfan inte ofta det händer.
Anna Järvinen och hennes band krossar och pusslar ihop mitt hjärta inom en och samma treminuterslåt. Hur är det möjligt?
Även detta är skrivet i affekt. Vad gör hon med mig?

Flöjt, skoskav och jingle jangle

2009-04-15T11:20:00.005+02:00

Anna Järvinen - Man var bland molnen
(Häpna/Playground)

(En liten varning: det här är ingen sansad eller »objektiv« recension (i den mån nu sådana ens existerar). Den som vill ha fakta, historik och tekniska detaljer får bläddra vidare. Jag skriver nu helt utifrån hjärtat; hur lättjefullt och romantiskt det än må vara. Min upplevelse av det här albumet kräver liksom det.)
Solodebuten »Jag fick feeling« var 2007 års bästa svenska album. Här har vi årets.
Blommor och svensk natur är återkommande bilder i recensioner av Anna Järvinen och jag förstår varför. När jag skulle beskriva hennes musik för en kompis kom jag inte på nåt bättre än »dans på sommaräng med flöjt och skoskav«. Det är inte bara hennes vita solhatt på omslaget som lockar till liknande sommarlovsnostalgiska associationer. Det finns också en lätthet i hela den sjuttiotalsnostalgiska produktionen (mästerligt rattat av Dungens Gustav Ejstes) som lyfter Järvinens starka, vackra melodier precis lagom högt över marken.
Vingligheten, känslan allt är på väg att rinna över kanterna, är naturligtvis (?) noga beräknad, men den lurar ändå in mig i en rosigt rusig väv av dekadent skön laissez faire. Det ordnar sig liksom. Kanske är det frånvaron av ironi. Kanske är det så förbaskat ironiskt att jag inte ens fattar det. Men jag vill inte tro det. Inte med textrader som »du är så fin / med din marmorlika kind / tänk ändå att / en sådan som du / kan vara så hård«.
Måste jag lyfta fram några låtar så blir det i stunden jingle jangliga »Äppelöga«, med Roy Bittan-piano och Bob-munspel, den luftigt klaverkvittrande »Nattmusik« och »Är det det här det handlar om?«, som riffrockar med skönt utsvängda brallor.
Ska man ge sig på referenser så går det lika bra med John Wesley Harding-Dylan eller The Byrds som Pugh Rogefeldt eller Stina Nordenstam. Somliga vill kalla det progg, andra indiepop. Själv vill jag bara höja volymen till strax under smärtgränsen, ta av mig alldeles för mycket kläder och springa ut i solen.
Det är sällan musik nuförtiden så enkelt tar sig käpprätt in i mitt förment bepansrade inre. Jag vill inte ens veta hur hon gör det.

Spotify

Texten är även publicerad på Rootsy.

Gårdagens nyheter

2009-04-12T16:41:00.019+02:00

Under den här rubriken kommer jag med ojämna mellanrum dyka ner i skivhögarna och skriva några ord om album som inte nödvändigtvis är dagsfärska. Min bäst-just-nu-lista på Rootsy är oftast lite mer inriktad på nyutkomna saker. Ta gärna en titt där ibland också.
Jag har länkat till Spotify i de fall albumen finns tillgängliga där.

Roger Tillison - Roger Tillison's Album
Wounded Bird/Border (2008)

Sortera in detta finfina rootsfeta americanaalbum från 1971 i din hylla för The Bandiana. Du vet, där album som Jesse Winchester, Ernie Graham och Bobby Charles självbetitlade och Roger Morris "First Album" står. Och vårda den hyllan. Bättre influenser kan man nämligen inte ha.

Spotify

Amadou & Mariam - Welcome to Mali
Because/Warner (2008)

Först nu upptäcker jag en av fjolårets bästa skivor. Paret Amadou Bagayoko och Mariam Doumbia charmar oss utan pardon hela vägen från västafrikanska Mali till dansgolven i västerlandet. De gör det med hjälp av ökenblues, hiphopbeats, electronica, pop och funk. Allt med den sanslöst svängiga afrikanska folkmusiken i botten.

Spotify

Lowell Fulson - Tramp/Soul
Ace (1991)

Två gnistrande, mästerliga Kent-album (-66 & -67) från en av de allra mest eleganta, själfulla, svettiga, funkiga, memphisblåsigt brutalsvängiga bluesmännen där ute. På en cd. Livet är skönt.

Jag hittar inte just dessa två album på Spotify, men det finns såväl tidigare som senare grejer. Kolla gärna upp det.

C.C. Adcock - Lafayette Marquis
Yep Roc/Border (2004)

Sexuellt frustrerad och skrämmande dansant träskrock med lika många ben i blues, boogie, cajun, rock'n'roll och swamp pop som i alligatorns dreglande gap. Med ingredienser som Jack Nitzsche, voodoo, Doyle Bramhall och New Orleans funk kan resultatet inte bli annat än lysande sydstatsrytmer såklart. Så skaka rumpan och ta en klunk till. Minst.

Spotify

Nine Below Zero - Don't Point Your Finger
Zed Records (2000)

Ettrig rhythm&blues-kvartett från South London som hade suttit som en smäck i pubrock-vågen några år tidigare. Den brittiske R&B-pionjären Alexis Korner lär ha kallat bandet "the best rhythm & blues band I've seen since the Rolling Stones".
Detta andra album, som ursprungligen släpptes 1981 (debuten "Live at the Marquee" kom året innan), rockar tajt och effektivt och borde tilltala vänner av t ex Dr Feelgood.

John Littlejohn - Slidin' Home
Arhoolie (2001)

Littlejohn låter som en korsning av herrar Otis Rush och Elmore James och är en av Buddy Guys favoritgitarrister. Lagom smutsig chicagoblues från 1968 som växlar mellan slirig slide och bitigt pickande i stil med just gentlemännen ovan. Kompmusiker som gör vad de ska och ett par stötande saxar som sätter guldkant på anrättningen. Producerad av självaste Willie Dixon.

Lyn Collins - Mama Feelgood: The Best of Lyn Collins
Spectrum/Universal (2005)

Hårdsvängande funk och hjärtekrossande soulballader från "the Female Preacher"; en av James Browns klarast lysande stjärnor till sångerskor. Tjugo svåremotståndliga spår samlade från singlar och hennes två album "Think (About It)" (1972) och "Check Me Out If You Don't Know Me by Now" (1975).

Spotify

John Lilly - Haunted Honky Tonk
www.JohnLillyMusic.com / cdbaby (2007)

West Virginias John Lilly är inte bara musiker, utan också folklorist, americanahistoriker och redaktör för en tidskrift som behandlar just hemtraktens natur, kultur och historia. Han har tidigare guidat på Country Music Hall of Fame och Museum i Nashville. Det den här 55-åringen inte kan om countrymusikens historia är förmodligen inte värt att veta.
Musiken ekar också av gammelcountry à la Hank Williams och Jimmie Rodgers. Du tror förstås det ska låta knastertorrt och musikarkeologiskt duktigtrist om det hela? Fel, fel, fel! Lilly ansluter till traditionen på samma kärleksfullt friska sätt som t ex Gillian Welch, Diana Jones eller Hazel Dickens.
Med en finlemmad röst påminnande om Jimmie Dale Gilmore svänger Lilly loss elva välskrivna original och tre charmiga tolkningar med känsla, humor ("I'm a roadkill on the highway of your heart") och stort hjärta. Den akustiska kärnan kryddas oftast med fiol av Buddy Griffin och stämsång av Ginny Hawker och i ett par spår dyker rentav Bill Kirchen upp på twangig elgitarr.
Tolkningarna? En Hank, en Rodgers och en trad.

*

Boneheads - Cranium
River Records (1992)

Inte många svar när man googlar på det här Mainegänget. Hittar inte ens en bild på omslaget. Ett flitigt liveband är det dock tydligen, som bl a delat scen med storheter som Rosanne Cash, The Band, Bo Diddley och The Subdudes. Spelkåt eklektisk amerikansk rotrock i tradition från just The Band, Little Feat och The Amazing Rhythm Aces är vad det handlar om. Och det är ju, som bekant, inte kattskit direkt. Stort tack till Peter som introducerade mig.

Marlin Greene - Tiptoe Past the Dragon

2009-04-12T01:08:00.003+02:00

Han var medproducent till Percy Sledges "When a man loves a woman" (och producerade själv bl a Don Nix), skrev låtar till bl a Jim Reeves och jobbade som A&R för legendariska Elektra Records. Han jobbar idag med naturfotografering och kallar sig själv en "has-been who never was".
Gräver man vidare så finner man att han var inblandad i Lonnie Macks fina rootsalbum "Hills of Indiana", arbetade med Boz Scaggs, John Simon och Leon Russell och turnerade med bl a bluesartisten Furry Lewis.
Och så gjorde han ju detta Muscle Shouls-producerade album 1972, med ett förstås finfint band bestående av bl a Eddie Hinton (som han också skrev tillsammans med, bl a soulklassikern "Cover Me"), Wayne Perkins och David Hood.
Musiken är, inte överraskande, countryfierad singer/songwriter, eller rotrock med sydstatskänsla. Jag tänker lite på en tidig J.D. Souther, Don Nix, Michael Nesmith eller varför inte Gram Parsons. Albumet är nyligen utgivet på cd av Collector's Choice. Rekommenderas förstås. Lyssna kanske framförallt på den hemtrevliga countryvisan "Forest Ranger", med snygg steel av Leo La Blanc; en av mina favoritlåtar för tillfället.

Lite recensioner

2009-04-08T22:15:00.014+02:00

Här samlar jag lite recensioner som publicerats på olika håll den senaste tiden. Fler recensioner finner ni på Rootsy; senast Dean Owens "Whisky Hearts", Roscoe Robinson "Why Must It End" och Sam Baker "I Believe In You". På Rootsysajten hittar ni också min bäst-just-nu-lista som jag försöker uppdatera lite då och då. Ta gärna en titt där ibland.

I senaste numret av Lira, #2-2009, har jag, om jag räknat rätt, nio recensioner. Jag tycker gott ni kan köpa tidningen, den finns i de flesta välsorterade pressbyråer. Ni kan dock tjuvläsa några texter på nätet av undertecknad; J Shogren "American Holly", J J Cale "Roll On", Steve Earle & The Del McCoury Band "The Mountain".

Ska försöka återkomma snart med lite annat här på bloggen, som inte bara är "gammal skåpmat". Har trots allt en hel del trevligt bös att dela med mig av. Det är en kamp om tiden bara. Tills dess får ni hålla tillgodo med detta.

Slowman - The Best of Slowman
Slow Records/Plugged Records

Här har vi en sällsynt mogen debut. För en debut är det, även om titeln lurar en att tro något annat. Men allt har sin förklaring.
Bluesmannen Slowman föddes som Svante Törngren i Linköping 1957. Efter att ha harvat i många olika band och spelat allt ifrån pop, rock och soul till teatermusik och afrofunk tröttnade han 1985 på musikbranschen och blev reklammakare.
Men det sög visst i bluestarmen. På senare år har nämligen hans vassa gitarr kunnat avnjutas flitigt i nya hemstaden stockholms musikpubar, bl a via powertrion Crossroads.
På denna solodebut (en ”Best of” av alla plattor som aldrig spelades in under dessa år) samsas överstyrd boogierock, countrydoftande ballader, Jimi Hendrix-riff och stånkande funk. Om det i ena stunden sprakar och knastrar elakt elektriskt, sätter han sig i nästa ner och låter soul och gospel smeka melodierna. När tempot sänks kan han påminna om en modern Nick Cave. Slowman är — gudskelov — inte stöpt i en form.
Ett gäng lyhörda musiker vet när man ska trampa på gasen och, kanske ännu viktigare; när man inte ska det. Stråkar och körer nyttjas med förnuft och omdöme. Musiken andas.
All musik och text är skriven av Svante Törngren själv och det är bara att lyfta på hatten. Texterna balanserar mellan personligt och allmängiltigt, vardag och poesi och draggar, på bluesmanér, ofta livets mörkare vatten; ”My life was a strange kind of club / where I was not recommended as a member”.
”The Best of Slowman” är prima blågul americana. Om än mest blå.
7/10
Texten är tidigare publicerad i Göteborgs Fria Tidning.

Raul Malo - Lucky One
Concord/Universal

Den forne Maverickssångaren har en av samtidens största och mest hudknottrande röster. En klassiskt skuren stämma av romantiskt snitt i rakt nedstigande led från Roy Orbison, Frank Sinatra, Elvis Presley och Charlie Rich.

Med ett blodrött pumpande hjärta i famnen dansar han fram mellan latin soul, jazz, pop, Rat Pack-sväng, country och femtiotalsballader. Långt från ironi, hets och yta. Och efter veckor av schlagerfestivalande är det förmodligen precis vad vi behöver.
8/10
Texten är tidigare publicerad i Corren.

Neil Young - Fork in the Road
Reprise/Warner

Med sitt trygga liveband och en bunt låtar om sin miljövänligt ombyggda Lincoln Continental 59:a öppnar han alla rock’n’roll-spjäll och går — mestadels — på tomgång. Det är föga överraskande. Jag menar, hur rockenroll kan en temaskiva om en elbil bli? Inte ens den här gamle hjälten går iland med sånt.
Musiken låter långtifrån miljövänlig. Det skränar, skramlar och hostar rök som vore den soundtracket till barnfilmen ”Chitty Chitty Bang Bang” (om någon minns den?). Nog duger det som bruksmusik till raggarrundan ett par varv runt torget, men någon plats i Neil Youngs mäktiga kanon lär inte ”Fork in the road” få.
4/10
Texten är tidigare publicerad i Corren och Norrköpings Tidningar.

Naomi Sommers - Gentle as the Sun
American Melody/Hemifrån

Hur kan jag ha missat henne? Det här lär vara fjärde albumet. Med tretton traditionsmedvetet egenkomponerade låtar i folk/countryland och en släpigt bluegrassfräck version av ”Sea of Heartbreak” ger hon mig nu en kärleksfull bakläxa.
Bakom sig har hon några av Nashvilles finaste studiomusiker och producenten Jim Rooney, som tidigare bl a jobbat med Sommers idoler Iris DeMent och Nanci Griffith.

Sångerna är så lätta, så osminkat poetiska och glimrande självklara att de tycks ha skrivit sig själva. Sådant kräver förstås egentligen hårt arbete och en begåvning utöver det vanliga. Det har hon. Faktum är att den här New England-damens låtskrivande inte står långt efter förebilderna ovan.
Naomi Sommers är en av de vackraste sångfåglar jag hört i genren på länge. Lägg namnet på minnet.
8/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Joanne Shaw Taylor - White Sugar
Ruf/Soundcarrier/BAM

Hon upptäcktes av Eurythmics Dave Stewart som sextonåring. Då hade detta underbarn redan turnerat med eget band i två år. Hon har dock dröjt fram tills nu — sju år senare — med att debutera på skiva.
Men som hon gör det! Med så giftigt bett i sin gula Fender att den borde förses med tandskena levererar hon vass Stevie Ray Vaughan-blues med rundade soulkanter. Tillsammans med ärrade Steve Potts på trummor och basisten Dave Smith utgör de en powertrio som är svår att stoppa.
Det kan bli lite väl mycket gitarrjuckande för min smak, men talangen som denna blonda brittiska 23-åring bär på är odiskutabel och självlysande; explosiv rentav. Att materialet, med ett undantag, är skrivet av Taylor själv (en låt skrev hon som14-åring!) är inte mindre imponerande.
Den här unga damen kommer låta höra av sig, var så säkra på det.
6/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Grand Duchy - Petits Fours
Cooking Vinyl/BAM

Med ett Velvet Underground-släpigt gitarriff och följdriktig kaxig Lou Reed-stämma bjuder Frank Black/Black Francis/Charles Thompson (kärt barn...) in oss redan i inledningsspåret ”Come on over to my house”.
Hans fru Violet Clark är också där. Det är hon som hade en dröm om en platta som skulle eka åttiotal. Och nog för att musiken sneglar ditåt, men lyckligtvis drar den snarare åt mannens gamla gäng Pixies. Ett band som förvisso startade på åttiotalet, men som drog alternativrock-tåget in i ett vildare nittiotal.
Här skränas det på en ganska lagom snäll och popbekväm nivå; utan att lämna några bestående men. Alla som hört Pixies ”Surfer Rosa” eller ”Doolittle” vill inget hellre än att återvända till den känslan, den upplevelsen. Det här är inte riktigt i närheten, men det andas samma luft. Vi får nöja oss med det.
5/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Eric Lindell - Gulf Coast Highway
Alligator/BAM

Omslaget ser ut som en turistbroschyr för Kaliforniens solkust, med solnedgångar och surfingbrädor. Albumet är inspelat i Nashville och innehåller bl a tolkningar av countrymusikerna Buck Owens och Willie Nelson. Bolaget är mest känt för att ge ut blues.
Och vad blir det av detta då? Tja, soul, faktiskt. Men en vidsynt och dansant blåögd soul som svänger med svansen i vilka musikaliska kvarter den vill. Må det vara svampig rotrock eller gungande New Orleans-funk. Att han gör Delbert McClintons ”Here come the blues again” är syptomatiskt; deras sväng är nära grannar.
Det mesta här är dock komponerat av Lindell själv och nog visar det en stolt och självsäker låtskrivare. Lägg till en lika kaxig som själfull sångröst och ett band som verkar ha fått rhythm & bluesen i nappflaskan och det blir svårt att ha några invändningar.
7/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Danny O’Keefe - In Time
Bicameral Songs/Hemifrån

Listan över artister som spelat in denne amerikans låtar är lång och stjärnspäckad. Jag ska bara nämna några så får ni en hum om den 66-årige singer/songwriterns status i musikerkretsar: Jackson Browne, Elvis Presley, Judy Collins, Willie Nelson, Cab Calloway, Jerry Lee Lewis, Ben Harper...
Själv har han släppt ett dussintal album sedan debuten 1971. Ofta upphöjda av kritiker men ignorerade av den större massan, även om många nog minns hans enda hit ”Good Time Charlie’s Got the Blues”.
På ”In Time” bjuder han på tolv mjukt inbäddade poetiska historier om tidens flykt och kärlekens irrvägar. Vi snackar stillsamt sordinerad och folkbottnad softrock med klädsamt soul- och jazzavrundade kanter. Tveklöst ett gediget hantverk — som låtskrivare bör han nämnas i samma andetag som exempelvis Jimmy Webb — men en viss övermättnad av allt det vackra infinner sig ändå.
6/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Peter Bjorn and John - Living Thing
Universal

De blev snabbt en världsangelägenhet med sin visslingskryddade indierock för en handfull år sedan. Jag förstod aldrig grejen.
Det gör jag fortfarande inte. Och det beror inte bara på att de denna gång bjuder på åttiotalsindränkt syntpop (att de ska vara förband till Depeche Mode känns nästan löjligt självklart) utan också för att jag faktiskt tycker det låter mer smart än hjärtfullt. Melodi, charm och just ”smartness” finns ju tveklöst där, men vad är poängen med att paketera det i Hubba Bubba-kostym? Jag fattar inte.
3/10
Texten är tidigare publicerad i Corren och Norrköpings Tidningar.

Bonnie ‘Prince’ Billy - Beware
Domino/Playground

Jag kan inte låta bli att undra vad som är gimmick och vad som är genuin galenskap hos den här skamligt begåvade mannen (som i passet heter Will Oldham). Men det hör ju egentligen inte hit.
Intressantare är att han faktiskt har gjort rörande vacker americana med skruvad kolsvart humor sedan dag ett. Ibland bättre, ibland mindre bra; aldrig dålig.
”Beware” hör till den första kategorin. Han närmar sig alltmer någon slags mittfårecountry men kryddar med läckert genrestörande infall som förmodligen är reserverade just galna genier.
8/10
Texten är tidigare publicerad i Corren.

The Reverend Peyton’s Big Damn Band - The Whole Fam Damnily
SideOneDummy/BAM

”Robert Johnson on crack” har det här Indianagänget kallats och jag har egentligen svårt att tillägga något efter en så klockren analys, men jag gör ett försök ändå.
The Reverend Peyton’s Big Damn Band är kanhända stort om man mäter i decibel, eller möjligtvis kilogram. Till antalet är de bara tre. En familj är det dock, bestående av storskäggiga gitarristen och sångaren Reverend Peyton, frugan Breezy på tvättbräda och lillebror Jayme på trummor.
I grunden handlar det om hård klassisk countryblues à la Charlie Patton, Son House eller Mississippi Fred McDowell, men den framförs med sådan furiös energi att det lika gärna kunde kallas punk. Något som irländska folk- & punkrockarna Flogging Molly uppmärksammade och lät hillbillytrion åka med på turné.
The Reverends röst är snarare högljudd och gutturalt bräkande än stor (som i omfångsrik och skolad). Ändamålsenlig, skulle man kanske kunna säga. När han hulkar fram hyllningar till mammas potatis eller kritiserar sjukförsäkringssystemet (”Lord keep me well / I can’t get ill / I can’t afford to pay the bill”) så är det med en frisk bonnighet som placerar sig närmare snusförnuftet än byfånen.
Trion är inte nyansernas mästare. Den som väntat sig finlir har hamnat fel. Vill man däremot ha recept på Persimonpudding, höra den sanna historien om kusinen som var med i tv-serien ”Cops” eller bara knockas av lite fingerplockande slideblues i Ramonestempo, så varsågoda att knäppa upp skjortan och dra på danskängorna; logdansen har öppnat!
7/10
Texten är tidigare publicerad i Göteborgs Fria Tidning.

THUS:OWLS - Cardiac Malformations
Hoob Records

THUS:OWLS är en stockholmsbaserad kvintett sammansatt av Erika Alexandersson (som även är en halva av göteborgska duon Josef & Erika) för att ”låta musiken som spelar i hennes huvud nå andras öron och hjärtan”. De kallar själva sin musik ”experimentell alternativ pop” — en programförklaring så god som någon.
Alexanderssons uttrycksfulla sång växlar mellan Björkpretentiösa krumbukter och viskande blygheter. På samma sätt konstrar musiken och vägrar hålla sig på stigen. Det är trollska toner, rytmisk handklappjazz, vemod och vansinne.
Musikerna har sin bakgrund i jazz, indiepop, elektronika och band som THE MOTH, Paavo, Koop, Patrick Watson och Loney, dear. Ett gäng nyfikna och musikaliskt begåvade individualister som sätter sin prägel på minsta ton.
Känslan som omsluter en är ofta filmisk. Bilder av John Bauerska skogar frammanas och blandas brutalt med vridna musikalscener, som vore de dirigerade av Lars von Trier. Det är hisnande och avslappnande om vartannat.
Låttitlar som ”Climbing the fjelds of Norway” och ”A volcano in my chest” skvallrar om naturromantik och ångest. Men det handlar inte om något gottande i mörker — det här är ingen ”deppig” musik — utan bara en hyfsat mänsklig dos av svarta stråk; ungefär som livet självt.
6/10
Texten är tidigare publicerad i Göteborgs Fria Tidning.

Rita Coolidge

2009-03-22T14:05:00.006+01:00

Rita Coolidge föddes 1 maj 1944 i tobaksstaden Lafayette i närheten av Nashville, Tennesse. Pappa var fullblodsindian, Cherokee, och baptistpastor. I hans kyrka fick hon sin skolning, där hon – påstår hon själv – sjöng Close harmony med sina systrar redan vid två års ålder. I tonåren flyttade hon till Florida för att studera konst och startade där folkbandet R.C. and the Moonpies.

Efter en dåligt uppmärksammad debutsingel 1969, hamnade hon i musikersmetens Los Angeles. Stephen Stills från Crosby, Stills, Nash & Young spelade in sitt första soloalbum och Coolidge var där för att lägga sångharmonier. Han blev ögonblickligen förälskad i den mörka skönheten. Känslorna visade sig dock inte vara besvarade. Graham Nash, som var där av samma anledning, lyckades bättre. David Crosby berättar i Dave Zimmers biografi Crosby, Stills & Nash att: ”Nash took Rita away from Stephen so fast it was absurd”. Stills svarade med att spotta Nash i ansiktet och därmed var bandet splittrat.

Systern Priscilla var gift med Booker T. Jones (bandledare i legendariska soulbandet Booker T & the MG’s), som presenterade henne för folkrockduon Delaney & Bonnie. Hon blev snart deras körsångerska och kom så i kontakt med storheter som Eric Clapton, Leon Russell (som hon också hade en affär med) och Joe Cocker. På den senares omvittnat kaosartade och orepeterade turné Mad Dogs & Englishmen (vi snackar 65 konserter på 57 dagar!) ingick hon som körsångare med vissa soloframträdanden. Skivbolaget A&M snappade upp hennes begåvning någonstans på vägen och skivkontraktet var ett faktum.

Nyligen återutgavs Rita Coolidges två första album, bägge från 1971, tillsammans i en digitalt remastrad cd-utgåva på bolaget Beat Goes On. Och det är sannerligen två album värda att uppmärksamma.

Att det Dusty Springfield-souliga debutalbumet bara landade strax utanför topp 100 på Billboardlistan är en gåta. Coolidges bastanta vibrato tar sig an allt ifrån bluesstandarden Born Under a Bad Sign till Steve Youngs monumentala Seven Bridges Road. Allt med samma varma, hemvävda sväng.

Inte minst är det musikerna som gör detta till ett så njutbart album: Spooner Oldham, Clarence White, Chris Etheridge, Jim Keltner, Donald ”Duck” Dunn, Bobby Womack, Ry Cooder... Idel musiker som får det att vattnas ymnigt i en rootsmusikälskares mun.

På uppföljaren Nice Feelin’ stod Atlantic Records eget husband, The Dixie Flyers, för kompet. Med material skrivet av bland annat Bob Dylan och Neil Young var resultatet återigen mjukt rockande och ganska oumbärlig blåögd soul.

Rita Coolidge gifte sig sedermera med countryartisten Kris Kristofferson och fick smaka på listframgångar med duettalbumet Full Moon, men slog inte igenom av egen kraft förrän med coveralbumet Anytime, Anywhere 1977. På åttiotalet sjöng hon ledmotivet till James Bond-filmen Octopussy och fick då den uppmärksamhet jag tycker hon borde ha fått redan 1971.

Denna välkomna utgåva ger oss en ny chans.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs Fria Tidning.

Chokin' Kind

2009-03-22T13:58:00.003+01:00

Bjuder på en liten, oredigerad samling med southern soul på Spotify: Chokin' Kind: Southern Soul From Honky's Tonk.

Några samlade recensioner

2009-02-26T20:46:00.012+01:00

Mikael Wiehe - Sånger från en inställd skilsmässa
Warner

Med brutal uppriktighet och i kronologisk ordning — från uppbrott till försoning — låter han oss följa med på en smärtsam resa genom en nästan fullbordad skilsmässa.
Svek, självömkan, ilska, hämndbegär, sorg, hopplöshet, längtan, svartsjuka, hat, skuld... Inga känslor sopas under mattan.
Och känslorna hörs. Genom vilsna valser och blödande blues irrar en naken Wiehe och försöker rädda detta kärlekens rangliga korthus från att falla.
Det här kan vara det starkaste jag hört på svenska språket sedan Thåströms ”Skebokvarnsv. 209”.
8/10
Texten är tidigare publicerad i Corren.

Amy Speace - The Killer in Me
Wildflower/BAM

New Yorks Amy Speace gör musik som är härligt svårklassificerbar. Lika mycket rock som pop, lika mycket folk som country. Låt oss för enkelhetens skull kalla det americana.
Hon har jämförts en hel del med Lucinda Williams och ytligt betraktat är det inte helt uppåt väggarna. Även om Speace inte riktigt matchar Williams närmast barnförbjudna intimitet, så kan hon såväl klösa som spinna rätt skönt ändå.
James Mastros närvarande produktion och utmärkta bandet The Tearjerkers bäddar förtjänstfullt för hennes allt självklarare låtskrivande och uttrycksfulla sång. Med inslag av storslagnare ambitioner à la Maria McKee markerar hon dessutom delvis ett eget revir.
En skön katt, kort och gott.
7/10
Texten är tidigare publicerad i Lira.

M. Ward - Hold Time
4AD/Playground

Med eko från femtio-, fyrtiotal, eller egentligen vilket -tal som helst, svänger Mr Ward fram klurig, gränslös och sjukt musikalisk musik med amerikanska folkfötter. Jag håller honom för en av vår tids bästa och viktigaste singer/songwriters.
”Hold Time” känns välbekant för oss som följt honom. Kanske för välbekant. Jag kan sakna en spets; en originell twist. Men han vet nog vad han gör. Och gäster som Lucinda Williams och Jason Lytle (Grandaddy) trängs.
2006 års “Post-War” var en knockout. Det är inte den här, men du behöver den ändå.
7/10
Texten är tidigare publicerad i Corren.

Loney, Dear - Dear John
Polyvinyl/EMI

Jönköpingspojken Emil Svanängens musik följer inga utstakade vägar. Den är öppen, infallsrik och — trots sin introverta karaktär — lätt att ta till sig. Om skelettet är klassisk gitarrplockande singer/songwriter så är slutresultatet något betydligt mer påklätt elektroniskt. Electrofolkpop kanske?
De mest orkestrerade partierna kan eka jubeltwee à la Hidden Cameras, något doftar Neil Young och annat Bon Ivers indiedeppiga timmerstocksfolk. Alla försök att beskriva och kategorisera Loney, Dears musik rinner dock mellan fingrarna; den intressantaste musiken gör gärna det. Det känns befriande. Och det är skönt att slippa ducka för referenser och istället bara blunda och luta huvudet mot en mjukt självständig musikupplevelse.
Vad som klickar är svårt att säga. Eller enkelt. Kanske det stavas melodier, kort och gott. Att det sedan är moget och effektivt arrangerat, med bl a violin av turnépartnern Andrew Bird, skadar ju inte heller.
Utan att jag egentligen vet varför, får ”Dear John” mig att plocka fram First Floor Powers ”Nerves”. Kanske är det den melankoliska men friska eklekticismen de delar. Kanske är det helt enkelt bara två riktigt bra album.
7/10
Texten är tidigare publicerad i Göteborgs Fria Tidning.

Jeb Loy Nichols - Parish Bar
Compass

Någon som minns ”Country Got Soul I & II” och ”Testifying” som kom för en handfull år sedan? Tre fingertoppskänsligt sammansatta samlingar av vit funkig sydstatscountry. Jeb Loy Nichols var mannen bakom dem.
Countrysoul kan väl lite hjälplöst beteckna hans egen musik också. Men det räcker förstås inte. Likt Nichols nomadliknande liv (Wyoming, Missouri, Austin, Texas, New York, London, Wales) rör sig hans rootsabsorberande musik över alla gränser. Hiphop, folk, reggae, r&b, blues, jazz och dub är bara några av ingredienserna.
Inledningsspåret ”Countrymusicdisco45” är en programförklaring så god som någon.
”Parish Bar”, som är hans sjätte soloalbum, är lika mjukt eklektiskt och varmt soulgungande som de tidigare.
”Så här låter det hemma i mitt hus” säger Nichols om nya albumet. Jag har bara en fråga: får man flytta in?
8/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Eleni Mandell - Artificial Fire
Make My Day/Sound Pollution

”Den felande länken mellan Hoagy Carmichael och Leonard Cohen” har hon kallats, denna tandläkardotter från Los Angeles. Men hon är halare än så. På ”Country for True Lovers” från 2003 bjöd hon på — ja, just det — kärleksfull Nashvillecountry och förra albumet, ”Miracle of Five”, var en svalt cocktailjazzig historia med ena benet i indiepop och det andra hos Tom Waits.
Nya albumet är en rockigare affär. Utan att släppa drinken har hon kisande letat sig ut ur nattklubben för att ta sig en biltur på någon glest trafikerad landsväg. Rutan är nedvevad och med sömndrucken, men klar stämma låter hon smarta poetiska texter om kärlekens irrvägar eka över nejderna; ”He kissed me that day / By the pizza place / I felt so forgettable”.
Vänner av Cat Power eller Neko Case har inte råd att missa den här damen.
7/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Diana Jones - Better Times Will Come
Proper/BAM

Hon växte upp hos adoptivföräldrar i New York men spårade i tonåren sina rötter till östra Tennessee. Där, i skuggan av Smoky Mountain, fann hon inte bara en familj utan också sin musikaliska hemvist; den gamla bergsmusiken som kallas ”Old Timey”. Den kan beskrivas som förrädiskt enkel, akustisk buren, vemodig folkmusik med drag av bluegrass; ofta med jordnära texter om det hårda livet i Appalacherna.
Genuinitet, som gärna romantiseras in absurdum i countrykretsar, är inget man behöver leta efter här. Diana Jones har dessutom en röst som går på djupet, som ruskar om, som ÄR den här musiken. Såväl melodier som texter siktar på hjärtat och stannar där.
Om referenserna tycks lastgamla är upplevelsen det motsatta, delvis tack vare fantastiska kompmusiker.
I väntan på nytt från Gillian Welch hittar du inget bättre.
8/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Cecilia Klingspor - Ovanför molnen
Vesper/BAM

Med hjälp av bl a singer/songwriter-kollegan Emma Nordenstam, ett par medlemmar ur Fläskkvartetten och ”den där grejen som man skruvar ihop IKEA-möbler med” solodebuterar stockholmska Cecilia Klingspor. Hon gör det med en samling sorgkantade personliga betraktelser över kärlekens irrvägar, arv, miljö och gammelfarmor.
Det så nordiskt murrigt akustiska naggas i kanterna av smygande svart elektronik. Nytt möter gammalt och det är vackert så.
6/10
Texten är tidigare publicerad i Corren.

Ben Kweller - Changing Horses
ATO/BAM

Ben Kwellers självbetitlade album från 2006 var ett av årets bästa. Med en kombination av indiebusig spjuveraktighet och en fullkomligt oemotståndligt beatlessmart melodikänsla fick han åtminstone undertecknad på fall.
Nu har den äppelkindade popslyngeln till singer/songwriter sökt sig till sina rötter. Det betyder country. Eller, så mycket country det nu kan bli av en äppelkindad popslyngel.
Nog honkytonkas det en del i ”Fight” eller ”Wantin’ Her Again” och prima steelgitarristen Kitt Kitterman gör sitt för att förflytta melodierna till Nashville.
Men Kweller är ju inte Alan Jackson direkt (hur gärna han än vill det). Han är på tok för mycket poplugg och indiespink för att Nudiekostymen ska sitta riktigt bekvämt.
Och tur är väl det. För det är ju ändå där, i popland, vi vill ha honom.
6/10
Texten är tidigare publicerad i Borås Tidning.

Snooks Eaglin R.I.P.

2009-02-23T10:38:00.003+01:00

Jag, och många med mig, hade missat den sorgliga nyheten att en av New Orleans finaste musiker och sångare gick ur tiden förra veckan. Oförlåtligt.
Snooks var de flinka fingrarnas mästare och en känslig och fin sångare, som utan att blinka kunde växla mellan r&b, deltablues, pop, funk eller spanska klanger. Allt med samma oemotståndligt charmiga sväng. Han har varit en stor favorit för mig länge och jag skrev bl a såhär om hans inspelning av "Alberta" en gång i tiden;

Hösten 1989, bara en månad innan muren föll, besökte jag dåvarande Östberlin och som den musikdåre jag var (och är) finkammade jag förstås stadens alla skivaffärer. Jazz och klassiskt hade tagit sig igenom censuren. Och den enda popmusik som fanns var östeuropeisk. Och så fanns det lite blues. Bland annat Snooks som jag köpte på chans och förälskade mig i på stört. Man gör ju det. Den gitarren, den rösten! Det finns inte en mur som står efter man hört honom. LP´n jag köpte finns idag återutgiven på cd som "The Sonet Blues Story". Fast "Alberta" är inte med där. Låten finner du istället på "New Orleans Street Singer", Storyville 2005.

Jag rekommenderar omedelbart inköp av ovan nämnda "New Orleans Street Singer" samt den magnifika samlingen "The Complete Imperial Recordings". Sedan går man förstås vidare med "Down Yonder", "The Sonet Blues Story" (cd-titel), "Teasin' You" och "Soul's Edge". Själv letar jag bl a efter "Baby, You Can Get Your Gun".

Snooks Eaglin lämnade oss i onsdags eftermiddag den 18 februari. Läs mer här.

Lux Interior R.I.P.

2009-02-06T04:52:00.001+01:00

"Live at Napa State Mental Hospital" kan vara den mest fantastiska konsertupplevelse som finns förevigad på video. Jag skrev såhär om den en gång i tiden:

"Sångaren Lux Interior var trött på intellektuella stroppar som såg punken som en ny konstform. Han ville ha en delaktig publik. Och rock´n´roll. Så den 13 juni 1978 tog han sitt band till ett mentalsjukhus.
Mer rock´n´roll än såhär blir det nog inte heller. Under tjugo minuter får vi, med skakig svartvit handkamera och taskigt ljud, följa psychobillylegendarerna i The Cramps när de ger allt för en upphetsad och lycklig publik. Patienterna far upp och ned på scenen; de studsar, dansar, mimar och skrattar. En kvinna sliter åt sig micksladden och försöker sjunga med (läs: skriker) och igenom hela konserten står en till synes oberörd man och läser tidningen.
Allt är en orgie i vansinne, skruvad rockabilly, kaos och… kärlek. För det finns inget av lyteskomik i detta. The Cramps har kul, mentalpatienterna njuter och Lux Interiors kommentar är helt logisk: ”Somebody told me you people are crazy, but I´m not so sure about that, you seem to be alright to me”. Se den!"

Hyllning till Mark Mulcahy

2009-02-01T00:49:00.001+01:00

Världens bästa Mark Mulcahy har visst fler fans än mig:

John Martyn R.I.P.

2009-01-29T22:31:00.003+01:00

Den brittiske singer/songwritern och folksångaren John Martyn avled idag på ett irländskt sjukhus. En stor musiker har gått bort. Jag ägnar kvällen åt "Sundays Child", "Bless the Weather", "Solid Air" och "Grace & Danger"...

Läs mer på bbc och uncut

Keep a Dollar in Your Pocket

2009-01-27T21:09:00.005+01:00

Det har visst blivit populärt det där med att göra låtlistor på Spotify. Då ska väl inte jag vara sämre.
Jag har idag satt ihop en liten samling av tidig rhythm & blues, jump blues och kanske rentav lite doo wop och barrelhouse boogie. Gränserna är ju hårfina ibland. Man kan också kalla alltihop tidig rock'n'roll om man så vill (den som orkar diskutera den saken kan exempelvis göra det här).

Jag var tvungen att sätta en gräns någonstans och hade tänkt mig att det skulle vara 1956, året då Elvis släppte sin debutplatta och slog igenom på allvar. Men så kunde jag bara inte låta bli att avsluta med The Hollywood Flames oemotståndliga "Buzz Buzz Buzz" och den kom ju 1957. Jag hoppas ni förlåter mig.

Så, mina Damer och Herrar, jag ger er min första spellista på Spotify:

Keep a Dollar in Your Pocket: R&B from Honky's Tonk

Låtlista:

1. Charles Brown - Driftin' Blues (1945)
2. Lucky Millinder - Who Threw the Whiskey in the Well (1945)
3. Roy Brown - Mighty Mighty Man (1947)
4. Wynonie Harris - Good Rockin' Tonight (1947)
5. Julia Lee & Her Boy Friends - That's What I Like (1948)
6. Roy Milton - Keep a Dollar in Your Pocket (1948)
7. Jim Wynn - Fat Meat (1948)
8. Thelma Cooper - I Want a Man (1949)
9. Louis Jordan & His Tympany Five - Saturday Night Fish Fry, Parts 1 & 2 (1949)
10. Percy Mayfield - Please Send Me Someone to Love (1950)
11. T-Bone Walker - The Hustle is On (1950)
12. The Dominoes - Sixty Minute Man (1951)
13. Tiny Bradshaw - The Train Kept A-Rollin' (1951)
14. Ella Johnson - Till My Baby Comes Back (1951)
15. The Treniers - It Rocks! It Rolls! It Swings! (1951)
16. Ruth Brown - 5-10-15 Hours (1952)
17. H-Bomb Ferguson - Good Lovin' (1952)
18. Amos Milburn - Let Me Go Home, Whiskey (1953)
19. Hank Ballard & The Midnighters - Work With Me Annie (1954)
20. Ray Charles - It Should Have Been Me (1954)
21. The Chords - Sh-Boom (1954)
22. Floyd Dixon - Hey Bartender (1954)
23. The Robins - Riot in Cell Block #9 (1954)
24. Big Joe Turner - Shake, Rattle and Roll (1954)
25. James Brown & The Famous Flames - Please Please Please (1956)
26. The Clovers - One Mint Julep (1956)
27. The Hollywood Flames - Buzz Buzz Buzz (1957)

Kommentera gärna och påpeka vad jag har missat eller säg om ni hade valt andra spår/andra artister etc. Eller varför inte göra en egen låtlista? Glöm inte att slänga in en länk som en kommentar här bara.

Bruce Springsteen - Working on a Dream

2009-01-26T21:37:00.003+01:00

Ja, det här var ju inte mycket att vänta på.
Inte nog med att omslaget ser ut som en serietidning om en andra klassens superhjälte, låtmaterialet håller, med ett undantag, skrämmande låg klass. Och då har jag inte ens nämnt Brendan O´Briens bedrövliga produktion.

Läs min recension av albumet här

Och en engelskspråkig variant här

News From Honky's Tonk

2009-01-25T21:02:00.006+01:00

Några kommande album att se fram emot:

Jeb Loy Nichols - Parish Bar (Compass/Rootsy 28/1)
Anna King - Back to Soul (Shout!/Border 2/2)
Roscoe Robinson - Why Must it End (Soulscape/BAM 4/2)
Andrew Bird - Noble Beast (Bella Union/BAM 4/2)
Ben Kweller - Changing Horses (Rykodisc/BAM 4/2)
Candi Staton - Who's Hurting Now? (Honest Jons/EMI 11/2)
M. Ward - Hold Time (4AD/Playground 18/2)
Och i väntan på den, njut av Pierre Hellqvists spellista på Spotify.
Neko Case - Middle Cyclone (Anti-/BAM 4/3)
Bara omslaget, mina Damer och Herrar, bara omslaget...

*

Min bäst-just-nu-lista på Rootsy är uppdaterad.

*

Från och med nästa nummer, som kommer 12 februari, har ni möjlighet att förvånas/förtjusas/förfäras av mina recensioner även i tidskriften Lira.

*

För övrigt ser jag mest fram emot Pete Molinaris spelning på Pusterviksbaren den 4:e februari. För de som, till äventyrs, missat mannen som gjorde fjolårets bästa album är det närvaroplikt. Vi andra ska försöka lämna plats.

*

Detta skrivs hemma i musikrummet, eller mer högtidligt: Honky's Tonk, till tonerna av Roy Miltons sugande (i ordets mest positiva betydelse!) Rhythm & Blues. I serien "Specialty Profiles" 2006. Här är en senare inspelning av hans klassiska "RM Blues":

Ful layout

2009-01-11T21:03:00.002+01:00

Som vanligt jävlas blogger med mig och ändrar typsnitt och storlek etc. Jag försöker göra det snyggt, tro mig, men känner mig hjälplöst utsatt för programmets nycker här. Om jag inte får till det får ni stå ut med utseendet och försöka fokusera på innehållet istället.